Full text of "Den blåögda: ur Hilda Wijks litterära minnen"

See other formats

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project
to make the world's books discoverable online.

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover.

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the
publisher to a library and finally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.

We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for
personal, non-commercial purposes.

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe.

About Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at |http : //books . google . com/

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap
som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer för användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.

Vi ber dig även att:

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

• Avstå från automatiska frågor

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

• Bibehålla upphovsmärket

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

• Håll dig på rätt sida om lagen

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google boksökning

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben

på följande länk http : //books . google . com/

THE LffiRARY

THE UNIVERSITY

OF CALIFORNIA

GIFT OF

Ake Bonnier

E. WRANGEL

DEN BLÅÖGDA

E. WR ÄNGEL

DEN BLÅÖGDA

FRU HILDA WIJK FÖDD PRYTZ

TECKNING AF MaRIA RÖHL 1834

DEN BLÅÖGDA

UR HILDA WIJKS

LITTERÄRA MINNKX

E. WRANGEL

•

STOCKHOLM

WAHLSTKÖM & WII)STRA''!)S l-Hl.;. \.

ö ••

DEN BLÅÖGDA

UR HILDA WIJKS

LITTERÄRA MINNEN

E. WRANGEL

STOCKHOLM

WAHLSTRÖM ft WIDSTRANDS FÖRLAG

UPPSALA 1908

ALMaVlST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B.

GIFT

PTf2.f/

C^e här följande bladen göra icke anspråk på att ge enfull-
^^ ständig lefnadsteckning. Ej heller bilda de ett slutet me-
moarverk. Titeln ^Den Blåögda^* och undertiteln ^ Ur Hilda
Wijks litterära minnen* begränsa uppgiften.

Hilda Wijk var icke någon i egentlig mening litterär
person, men hon ägde smak och intresse och kom härigenom
samt genom sin skönhet och sin älskvärdhet i vänskapsförbin-
delse med några af det förra seklets litterära märkesmän. Det
är en liten lifsbild från särskildt detta sekels andra fjärdedel,
som '^Den Blåögda^ vill lämna. Den, hos hvilken Tegnér be-
undrade *det skönaste ansikte i Norden, skönast i synnerhet
där för ey att det återspeglar en skön sjäh^ förtjänar väl efter-
världens uppmärksamhet och äfven litteraturhistoriens beaktande,
fastän hon själf alls icke eftersträfvade en plats i den vittra
världen.

I sällskap slif vet och i släktkretsen intog Hilda Wijk —
/ sin stilla, enkla rättframhet — en ledande ställning. Man
skulle kunna betrakta henne som en exponent för den för-
finade kulturen i rikets andra stad; det fanns hos henne en
sällsynt harmonisk förening af vackra egenskaper, nedärfda
från släkter, som stå i förädlande utveckling.

Hennes bild är oupplösligt förenad med makens. Olof
Wijks personlighet, hvilken, äfven den en präktig typ ur Göte-
borgs odlingshistoria y på flera områden hörde till tidens mest
bemärkta, får här icke heller sakna sitt kapitel.

Bland de litterära gestalterna komma här närmast Teg-
nér och Brinkman att framträda. Omkring ett årtionde hörde

M837697

iKien Blåögda^ till deras intimaste vänkrets^ och i detta af-
seende ansluter sig framställningen till teckningen af ^Brink-
man och Tegnér^. Särskildt för kännedomen om Tegnér under
hans sista lefnadsår torde några af de följande kapitlen vara
af vikt och bringa ny belysning både öfver hans inre och yttre
förhållanden.

Äfven Beskow och Bottiger räknade sig till den Wijkska
kretsen. Af större intresse än dessas bidrag till Hilda Wijks
litterära minnen äro dock de meddelanden^ som nedan lämnas
af och om Göteborgsbiskopen Wingård, hvilken här visar älsk-
värda, föga kända sidor af sin karaktär.

Det material y hvaraf denna framställning är uppbyggd,
har till största delen hittills varit otryckt. Det är hämtadt
ur det Wijkska familjearkivet , ur den Tegnérska samlingen i
Lund (där Hilda Wijks och Tegnérs brefväxling nu förvaras),
det Brinkmanska arkivet å Tr olle- Ljungby och det Schwerinska
å Skarhult samt ur Kungliga bibliotekets och Uppsala univer-
sitetsbiblioteks handskriftsamlingar.

Det är mig en kär plikt att till Fru Caroline Wijk
född Dickson få framföra en vördsam tacksägelse för det
oaflåtliga förstående intresse^ hvarmed hon följt och befordrat
detta arbete.

Till Fröken yacquette Virgin, Författarinnan Fru Sophie
Elkan, Godsägaren Ivar Wijk, Öfver stekammarjunkar en H,
G, Trolle Wachtmeister, Doktor C. D. af Wirsén, Dispo-
nenten James Gibson, Kammarherre C. Lagerberg samt Gross-
handlandena C, R, och Olof Prytz, hvilka med välvilja un-
derstödt arbetet, ber jag att likaledes få framföra min tack-
samhet.

Lund den i november igo8,

E. WrangeL

Innehållsöfversikt.

Sid.
Förord v

I. Släkt. Uppväxt. Giftermål. Vänskapskrets i

II. En bröllopsresa på 1830-talet 10

III. Vid riksdagen i Stockholm 1834. Bekantskap med Be-
skow, Brinkman och Tegnér 27

IV. Wingård, Tegnér och Hilda Wijk. Tegnérs första besök
hos Wijks. Brefväxling. — Longfellow i Göteborg. . . 37

V. Tegnérs badsejour i Göteborg 1837. Hos Hilda Wijk på

BokedaL »Varningen». Tegnérs bikt 51

VI. Vintern 1837 — 38. Beskow uppvaktar med böcker och

bref. Tegnérs dystra meddelanden 70

VII. Tegnérs Göteborgsbesök 1838. Wingård och HUda Wijk.

Brefväxling 1839 80

VIII. Vid riksdagen i Stockholm 1840. »Riksdagsgracen». Teg-
nérs sinnessjukdom 94

IX. Brinkmans poetiska svärmeri för »riksdagens enda huld-
gudinna» (1840—41) no

X. »Skaldens graf». Tegnérs besök på västkusten och på

Bokedal 1841 och 1842 128

XI. Brefväxlingen med Brinkman 1842 — 43. Hans Vitterhets-
Försök. Tegnérs nervslag 142

XII. Tegnérs bokmärke. Gerda Rappe och Gerda Wijk. De
sista årens brefväxling med Tegnér och med Brinkman
(1844—45) 153

XIII. Vid riksdagarna på 1850-talet. Olof Wijk i politiken. Um-
gänge med Beskow och Bottiger. Olof Wijks eftermäle 167

XIV. En vacker lefnadsafton 181

Släkt. Uppväxt. Giftermål. Vänskapskrets.

Göteborgssläkten Prytz är gammal och vidtutgrenad.
Till Göteborg kom den för hundrafemtio år sedan med
Magnus Prytz, son till en kgl. befallningsman i Frosta
härad och Skåne. Magnus Prytz blef slutligen lands-
kamrerare i Göteborgs och Bohuslän. Han inköpte Stora
Torp i örgryte socken, och till hans berömmelse anföres
särskildt, att det var han, som först planterade den vackra
skogen vid Delsjön.

Magnus Prytz' son Änders Magnus Prytz (1775 — 1837)
ägnade sig åt affärsverksamhet och blef en driftig och an-
sedd grosshandlande i Göteborg, där släkten fortfarande upp-
rätthåller de goda traditionerna på detta område. Under
firma G. B. Santessons söner dr ef A. M. Prytz länge gross-
handel som kompanjon med sin barndomsvän den jämn-
årige Berndt Har der Santesson, som alltjämt framdeles
betraktades som en nära släkting till familjen. Kommerse-
rådet Santesson, den siste direktören för Ostindiska kom-
paniet, var länge riksdagsman för staden och är för öfrigt
mest bekant genom sin uppoffrande verksamhet — till-
sammans med B. von Plåten — för genomförandet af Göta-
kanalprojektet. Han efterföljdes, hvad intresse för det
allmänna beträffar, i mångt och mycket af Olof Wijk. —
Prytz och Santesson ägde Underås sockerbruk samt
gamla sockerbruket i Göteborg (nu Hotell Palace). Jämte

E. Wrangel. I

Stora Torp ägde Prytz äfven länge en fastighet i Göteborg,
huset nr. 25/26 i 5:te roten (Hamngatan 27), som staten
sedan inköpte (nu riksbankens hus).

A. M. Prytz' hustru Margareta Magdalena Brink
(1783 — 1860) härstammade från en ansedd köpmansfamilj
i Borås. Föräldrarna voro I^ars Brink och Virginia Eleo-
nora Krusell — det första namnet hade modren efter konung
Erik XIV:s dotter, från hvilken hon härstammade i sjätte
led. Två andra döttrar blefvo också gifta i Göteborg,
den äldre Maria I^ovisa med skeppsklareraren Anders
lyeffler, den yngre Sofia Virginia med grosshandlanden
Gustaf Bergendal.

Fru Greta Prytz född Brink skall hafva varit en för-
träfflig person, med utmärkta, förbindande egenskaper,
fin och älskvärd tillika. Både för barn och barnbarn var
hon den bästa uppfostrarinna. Hon öfverlefde länge sin
man och vistades ofta hos sin dotter och måg Wijks; och
de Wijkska barnen voro under föräldrarnas frånvaro —
t. ex. vid riksdagarne — anförtrodda i hennes vård.

Anders Magnus och Greta Prytz hade många barn.
Sex af dem kommo till mogen ålder, tre söner och tre dött-
rar. Bland de förra blef en publicist — Måns Prytz,
grundläggare af Göteborgs Handelstidning — , en landt-
brukare och en notarius publicus i Göteborg. Bland dött-
rarna var Hilda Virginia äldst; så kom Augusta född 1814,
död ogift 1874, och yngst var Ebba, född 1834 och gift
(1855) med Eskil Fåhraeus, en tid kontorschef hos firman
Carnegie, stadsfullmäktig m. m., en f rände till de bekanta
statsråden Fåhraeus.

Hii,DA Virginia Prytz föddes å fädernegården Stora
Torp den 11 augusti 1810. Faddrar voro vid dopet (den

24 aug.) kommerserådinnan Homeyer och hennes dotter
Charlotte, kommerseråden G. Ekman och R. N. Malm,
två släktingar löjtnanten Carl Prytz och demoiselle Butsch,
doktor P. Dubb samt herr Gustaf Brusewitz.

Den unga Hilda fick en för den tiden god uppfostran,
lärde språk och historia m. m. Hon gick några år i en
utmärkt skola, som den för uppfostran synnerligen nitiska
herrnhutarförsamUngen upprättat — i den s. k. Gudeliga
salen — , den enda skola för flickor, som ännu fanns i Göte-
borg.

Hon växte upp till en ståtlig och vacker ungmö. Myc-
ket blond var hon, håret särdeles fint, ögonen himmelsblå;
hennes figur var rak och smärt, hela hennes väsende fullt
af behag. Friare saknades säkerligen icke i pluralis.
Vid 22 år bortfördes hon ur barndomshemmet som maka
till en af stadens främste män — kommerserådet O1.ÖF
WijK. Bröllopet stod den 9 oktober i det Prytzska huset
vid S. Hamngatan.

Dittills synes Olof Wijk — som, född 1786, blott var
ett par år yngre än sin svärmor — för sina många affärer
och offentliga uppdrag icke ha haft tillfälle att tänka på
familjelycka.

Han var ett genuint västkustbarn, af en kraftfull
bohuslänsk bonde- och sjömanssläkt. Hans farfar Olof
Eriksson bodde på Viken Mellangärden å Hisingen. Fa-
dern, som tog namnet efter gården, af led 1818 som sjö-
kapten i Göteborg. Modern Olivia Romare var från
Landskrona. Som gosse följde Olof Wijk sin far till sjös,
men fick snart anbud af en i Göteborg bosatt engelsman
Christie att inträda som biträde i dennes handel; och efter
Christies död 1805 blef nittonåringen betrodd med att

förvalta affären. Så fick han burskap som borgare i sta-
den och upprättade 1807 eget grosshandelskontor. Hans
affär tillväxte hastigt, hans anseende likaså. Genom resor
i olika delar af Europa ökade han sin bildning, skärpte
sin affärsblick och vann viktiga relationer; ej minst blef
hans resa 1828 — 30 i Nordamerika af betydelse. Redan
1818 blef han hedrad med förtroendet att vara ord-
förande bland borgerskapets äldste och fick en hel del
andra uppdrag i kommunen och staten. För sitt sam-
hälles finanser var han varmt intresserad och bragte dem
i godt stånd; till en mängd förbättringar i staden, isynner-
het vid hamnen, tog han initiativ, han var verksam för
gatubelysningen, för börsbyggnaden, för Chalmerska slöjd-
skolan, för den nya badinrättningen m. m., och särskildt
ihågkommes han för anordnandet af de gamla vallarna till
planteringar — den s. k. Nya alléen, som på östra sidan
i en halfrundel omsluter staden. För stadens andliga och
sedliga förkofran arbetade han också; och efter återkom-
sten från Amerika 1830 stiftade han det första sällskapet
för nykterhetens befrämjande bland »den arbetande
klassen» efter amerikanskt mönster. I detta arbete hade
han stöd af biskop Carl Fredrik af Wingård, som kom att
höra till den Wijkska familjens vänkrets, och med hvilken
Olof Wijk också sedan samarbetade i riksdagen.^ I nyk-
terhetsfrågan, liksom i flera andra den tiden ovanliga före-
tag, rönte den framsynte mannen motstånd och personligt

^ I bref till P. A. Wallmark af d. 25 febr. 1831 yttrar Wingård
pä tal om Sällskapet för nykterhetens befrämjande: »Min verk-
samme medhjälpare Olof Wijk . . . reser i dessa dagar till hufvud-
staden . . . Det är en duglig karl, som gjort sig själf och det med
besked.» Till Wallmark sände Wijk sedan åtskilliga skrifter ut-
gifna af Sällskapet, hvars verksamhet Wallmark i sin journal be-
fordrade,

obehag; men hans verksamhetslust rubbades icke där af,
lika litet som hans öfvertygelse.

Ytterligare ett föremål för hans nitiska sträfvan får
icke förglömmas: den stora vattenvägen mellan Kattegat
och Östersjön. Från 1822 var han verksam för segelfarten
på Göta älf, och han trädde snart i B. H. Santessons fot-
spår, lyckligare än denne i ekonomiskt afseende. Hans
fartyg var också det första svenska, som från Västerhafvet
och Vänern — såsom Crusenstolpe yttrar — »beseglat
Vetterns nyckfulla farvatten». Äfven på detta verksam-
hetsområde samarbetade biskop Wingård med honom.
Till sist var Olof Wijk (från 1850) ordförande i Göta kanal-
bolag, —

Hilda Wijk beundrade sin man, hans storartade verk-
samhetsförmåga, hans vidsträckta erfarenhet, hans mång-
sidiga bildning och rika kunskaper, hans lugna, glada,
älskvärda sätt, hans gestalt, vackra drag och hållning.
De flesta trodde väl att äktenskapet var ett s. k. resone-
mangsparti; så ock till en början Tegnér. Men förhållan-
det mellan makarna var, trots den stora åldersskillnaden,
det mest innerliga och kärleksfulla; ja, närstående ha för-
säkrat, att den känsla, som behärskade Hilda Wijk gent
emot mannen, till och med kunde karakteriseras som
romantisk, svärmisk kärlek. Och om sitt förhållande till
henne vittnade Olof Wijk ännu en kort tid före sin död, då
de varit gifta i mer än tjugo år, i ett bref till en vän i Ame-
rika: »Min hustru var i sin ungdom sin stads skönhet.
Jag är glad kunna säga dig: hon är det ännu och därtill
hjärtegod! Finnas änglar på jorden, så är hon en af dem, och
hon skapar min och allas vår lycka. Jag önskar du kunde lära
känna henne och däraf finna, att jag icke sagt för mycket. »

Olof Wijk, som ägde ett vackert hus vid lyilla Torget,
nära hörnet af Västra Hamngatan (se bilden s. 38), var syn-
nerligen representativ, och för det representativa, ej mindre
än för det husliga, låg också fru Hildas begåfning. När-
mast var det släkten, som njöt af deras umgänge. Den
Prytzska familjen är of v an omtalad. En framstående med-
lem däraf var farbrodern grosshandlanden Gustaf Prytz, en tid
riksdagsman för Göteborg; han anlade och bebodde det
vackra Vilhelmsberg i örgryte socken. En faster till fru
Wijk Sofia Charlotta Prytz var gift med prosten Per Helling
i Filipstad, och med deras dotter Emma knöt fru Hilda en
varm vänskap, fastän denna kusin var tio år äldre. Vid
aderton år hade Emma Helling gifvit sin hand åt läkaren,
professor E. Gadelius; tidigt änka gifte hon (1828) om sig
med revisionssekreteraren Nils Poignant, som emellertid
afled redan 1834. Under dessa år lärde Tegnér känna
henne i Stockholm och kom att sätta mycket värde på
henne, hvarom flera — mer eller mindre uppsluppna —
verser af hans hand vittna. Slutligen (1840) gifte sig
Emma Poignant för tredje gången med Tegnérs kollega,
biskopen i Karlstad J. J. Hedrén.

På särdeles god fot stod Hilda Wijk också med sina
svägerskor. Olof Wijk var den ende brodern till sex syst-
rar; bland dem var Anna Katarina sedan 1815 gift med
den från Skottland inflyttade grosshandlanden och fabriks-
idkaren William Gibson, och en yngre syster Maria Lovisa
ingick 1830 gifte med den likaledes från Skottland in-
vandrade Alexander Keiller, som äfven ägnade sig åt
industrien och, liksom Gibson, kraftigt bidrog till dess
uppsving i och vid rikets andra stad. Gibson förvärfvade
på 1830-talet Jonsereds gård, som kommerserådet Ho-

meyer förut ägt.^ Där grundlade han och hans svåger
Keiller en fabriksdrift, som nu vuxit ut till storartade
dimensioner. Wijk tog på arrende det bredvid liggande,
under Jonsered hörande lilla vackra Bokedal, som blef
en förtjusande sommarbostad för honom och hans familj.

Till det närmare Göteborgsumgänget hörde famil-
jerna Ekman, Ramberg och Törngren, alla tre bland sta-
dens förnämsta.

Brukspatronen och kommerserådet Gustaf Ekman
var kompanjon med Hilda Wijks farbror G. Prytz. Gift
med Gustava Törngren hade han sönerna Johan och Carl,
som nu växte upp till framstående affärsmän, likasom
brorsonen Oscar Ekman, hvilken framdeles öfvertog och
ombyggde Stora Torp; dennes broder Emil åter ingick vid
flottan. En syster till kommerserådet Ekman var gift
med (grefve) B. B. von Plåten, ofvan omtalad såsom Göta
kanals skapare (jämte B. H. Santesson), slutligen riks-
ståthållare i Norge. Deras dotter Johanna Lovisa von
Plåten skola vi längre fram möta som maka till en af det
Wijksska husets — liksom af Tegnérs och Brinkmans — bästa
vänner grefve A. M. Posse. Familjen Plåten och senare
familjen Posse bodde tidvis på Frugård vid Vänersborg.
Posse, som upprepade gånger på 1830- och 1840-talen
fungerade som ordförande i Göta kanals direktion, vistades
därunder längre eller kortare tider äfven i Göteborg. Han
samarbetade på nämnda område med Olof Wijk, som ju
också efterträdde honom på ordförandeplatsen.

^ Olof Wijk köpte 183 1 Jonsered af änkefru S. Chr. Wengren,
men öfverlät snart ägendomen till fabriksbolaget Gibson & Keiller
(den senare lämnade efter några år affären). Wijk, som redan 1832
börjat om somrarna bebo Bokedal, öfvertog lägenheten 1837 på ar-
rende.

Kommerserådet Johan I^amberg var genom sin hustru
Maria Juliana Kåhre besläktad med kommerserådet Ek-
mans. I den talrika familjen Lamberg uppväxte på
1830-talet en förtjusande och särdeles begåfvad dotter
Sofia, som 1837 blef gift med brukspatronen C. S. Tamm,
men tidigt änka ofta uppehöll sig i Göteborg (sedan
omgift Ankarcrona och slutligen von Bergen).

Göteborg kunde vid adertonhundratalets början
— liksom vid dess slut — skryta af sina charmanta unga
damer. Här hade kommerserådet M. Törngrens dotter
Martina — en kusin till kommerserådinnorna Lamberg
och Ekman — inledt raden. Nu var hon sedan många år
gift med friherre W. G. von Schwerin och bodde på Sire-
köping i Skåne. Hon kom dock icke sällan upp till Göte-
borgstrakten att å det vackra Råda besöka sin mor. Gamla
fru Lovisa Törngren född Svartlock, som i sitt hus mot-
tagit många märkliga personligheter — bland andra de
kungliga franska emigranterna — , afled å Råda 1830;
men äfven efter hennes död besökte Martina von Schwerin
då och då Råda, bodde där sedan som änka (efter 1840)
och flyttade slutligen in till Göteborg.

I det Wijkska husets bekantskapskrets märktes ytter-
ligare några från Storbritannien inflyttade affärsmän:
Carnegie, Barclay och framför alla James och Robert
Dickson. I synnerhet blef kommerserådet James Dickson
(senior) en af husets bästa vänner. Han anlade det nu-
varande Öfverås.

I örgryte, strax söder om Göteborg, hade familjen
Wijk många anförvanter och vänner: där låg, som vi om-
talat, fädernegården Stora Torp jämte Underås och öfver-
ås, där låg Vilhelmsberg, som biskop Wingård nu inköpte,
där låg äfven Liseberg, familjen Nonnens egendom. Också

John Nonnen hade kommit från England till Göteborg
och där förvärfvat sig en ansedd ställning. Tillsammans
med svågern Robert lyorent anlade han de storartade
(sedan Carnegieska) bruken vid Klippan nära Göteborg.
Hilda Wijk var genom förtrogen vänskap förbunden med
döttrarna på lyiseberg Mary och Emily, båda högt bildade
och belästa, den yngre äfven framträdande som författar-
inna.

Det stora umgänget fick då och då tillökning af re-
sande både svenskar och utländingar. Under sina många
färder i in- och utlandet hade Olof Wijk knutit talrika
vänskapsförbindelser; och kretsen ökades icke ringa under
vistelsen i hufvudstaden vid fyra långa riksdagar (1834 —
35, 1840 — ^41, 1850 — 51 samt 1853 — 54). Det Wijkska
hemmet i Göteborg och på Bokedal besöktes icke blott
af affärsvänner utan ock af politiker och diplomater,
högre tjänstemän och militärer samt icke minst af
författare och konstnärer. Bland de sistnämnda märk-
tes särskildt B. E. Fogelberg, också han ett Göte-
borgsbarn; äfven två andra berömda bildhuggare By-
ström och Molin hörde till den Wijkska vänskapskretsen.
Om författarne och skalderna, som räknades dit, skola de
följande kapitlen berätta.

II.

En bröllopsresa på 1830-talet.

På Olof Wijks födelsedag den nionde oktober 1832
stod hans bröllop med Hilda Prytz. Många dagar skulle
de nu icke stanna i det Wijkska välordnade hemmet.
Wijk hade planerat en längre »weddingtripp », som för
den tidens svenska förhållanden var någonting särdeles
ovanligt. Den varade från midten af oktober 1832 till
in i juli följande år och var en sannskyldig rundresa i
Europas kulturländer.

Fru Hilda förde imder resan en noggrann dagbok,
hvilken, med sina 130 sidor folio, ännu förvaras. Större
delen af beskrifningarna sakna väl intresse för nutiden,
som äger så förträffliga resehandböcker och topografisk-
kulturhistoriska skildringar af alla slag. Men för känne-
domen om de notabla svenska resandenas lefnadssätt och
bekantskapskrets samt om den tjugutvååriga fruns lägg-
ning och begåfning äro dessa dagboksblad visserligen af
värde. Förvånande är hennes vakna intresse för det
historiska och det sociala, äfvenså hennes lefvande sinne
för det sköna i natur och konst. Men så hade hon också
vid sin sida den förträffligaste ciceron på alla dessa om-
råden.

Färden ställdes först till England.

Bröllopet stod på en tisdag, och påföljande söndag

gick man ombord på den engelska paketbåten. Efter
en veckas segling ankom man till Harwich, och dagen därpå
tog man vagn till L<ondon.

Årstiden var ju icke den mest gynnsamma, och under
resans första månader ledo de nygifta rätt mycket af det
ruskiga vädret och af kölden. Äfven under påföljande
vår och sommar var vädret i hög grad växlande, och man
tvingades också då någon gång — t. ex. på de ofta natte-
tid eller tidigt på morgnarna företagna vagnsresorna —
att taga på sig de pälsverk, hvarmed man hemma försett sig.

En person med Hilda Wijks läggning borde ju sym-
patisera med den engelska nationen, och det gjorde hon
också, likasom hennes man. Denne hade redan förut sina
mesta affärsförbindelser med England. På hela resan,
äfven i Paris, Neapel, Rom, Florens, Geneve och Frank-
furt, hade de engelskt eller amerikanskt umgänge, jämte
det de gjorde bekantskaper med personer af resp. lan-
dets egen nationalitet och äfven, i rätt vidsträckt grad,
sammanträffade med landsmän.

»Hvar och en söker här», skrifver Hilda Wijk i Lon-
don den 20 november, »att vara hvad han är helt och hål-
let och att excellera i sin sak; ingen anser sig öfver sitt
yrke, det må vara hvad som helst. » Det solida och rätt-
framma i den engelska nationen tilltalade svenskarna,
öfverallt i bodar och hotell bemöttes man med förekom-
mande artighet. Dyrt var det ju, men »har man blott
en god kassa, mår man ingenstädes bättre än i London».
»Här liksom öfverallt i England gäller vårt gamla ord-
språk Kostar det något, så smakar det något. » I allmänhet
trifdes de resande väl med förhållandena. »Sällskapslifvet
i London fann jag mycket det samma som i Sverige, kan-
ske något stelare.» Emellertid anmärkte den unga ele-

ganta svenska frun, att de engelska damerna icke förstodo
sig på toaletten; dyrbart klädda voro de väl stundom,
men »ganska få smakfullt». Herrarnes dräkt behagade
henne mera, »då jag undantager de svarta halsdukarna,
som ser mycket oklädt ut och som de bruka i de största
sällskaper; däremot får man aldrig se dem komma i säll-
skap med stöflar utan alltid i skor, det förra skulle anses
som det största mankemang». Icke heller förde man sig
i England ledigt eller graciöst: »damerna dansade — med
få undantag — illa, och kavaljererna äfven», skrifver Hilda
Wijk den 28 nov. från en stor välgörenhetssoiré i Brighton,
där de kungliga och den högsta societeten närvoro. I
dansen varierade man för öfrigt med »fransyska kadriljer,
galopper och vals» — valsen hade just under det före-
gående årtiondet blifvit alltmer och mer på modet i olika
delar af Europa; tio år förut (1822) kunde en resande
svensk i Paris förvåna sig och förarga sig öfver denna
disgraciösa nya dans. Men dansade man icke väl i Eng-
land, så red man desto bättre, icke minst damerna; »detta,
förklaras lätt, då alla fruntimmer här taga lektioner i rid-
konsten, utom dess börja de redan som barn att lära sig
att styra en häst».

»Engelska damerna äro mycket härdade», heter det
på ett annat ställe, »kläda sig mycket tunt, och de dagar,
då jag icke skulle funnit mig för varm i pälskappa och
lappskor, såg jag dem promenera i siden eller musslins-
klänningar med tunna skor, ja, ofta tygskor. Härtill bi-
draga visst till stor del deras rum, som äro mycket kallare
än våra, det vill säga man steker sitt ansikte vid spiseln,
under det man fryser på ryggen. Deras hus äro i allmän-
het illa försedda i jämförelse med våra, fönsterna, att
skjuta upp och ned, så otäta att man aldrig kan sitta vid

dem för drag. Deras sängrum sällan eldade. Likväl
skulle det vara fåfängt att vilja göra begripligt för dem
fördelen af våra kakelugnar: but you don' t see the fire.^

Trots dimma och kolrök fann den unga frun, att i
London härskade snygghet och till och med elegans. Man
ser »öfverallt ett ständigt fejande, borstande och tvät-
tande». — Sevärdheterna i London togo de resande i nog-
grant skärskådande. Särskildt beundrades Westminster
Abbey. Man observerade, att äfven i nyare tid kyrkorna
voro »af götiskt byggnadssätt». Det nya kungliga palat-
set. St. James, fann Hilda Wijk alldeles misslyckadt till
arkitekturen. — Ekipage och hästar voro utmärkt väl
hållna, den nya inrättningen med omnibusar (diligenser) —
som noggrant beskrifvas — tycktes vara mycket praktisk
och borde införas i Sverige.^

Det var (från den 21 oktober) en månad, som herr och
fru Wijk vistades i den redan nu så starkt i utveckling
stadda engelska hufvudstaden. De funno snart, att för
sällskapslifvet var denna tid föga gynnsam, öfver allt
hörde de beklaganden, att de kommit i »the dull season».
Det hörde till goda tonen — såsom än i dag — att de,
som kunde, denna årstid vistades utom London, och de,
som voro tvungna att stanna kvar, visade sig icke. Likväl
träffade Wijks en hel del personer, af hvilka de rönte stor
artighet. Den svenske ministern general Björnstjerna och
hans älskvärda fru Elisabet född Stedingk — som Tegnér
nyss i ett artigt kväde hyllat — sågo dem hos sig; där
träffade de bland andra Nils Ericsson, då major, sedan
som järnvägsbyggare väl bekant.

Liksom Björnstj ernås foro Wijks snart till den stora

^ Om diligensposts införande väckte Wijk också förslag vid
riksdagen år 1834 (jfr kap. XIII nedan).

badorten Brighton och vistades där nära fjorton dagar.
Här deltogo de rätt flitigt i sällskapslifvet. Engelsmännen
lefde ju komfortabelt, men de engelska bostäderna — smala
hus med flera våningar för en familj — tilläto icke större
sällskaper, vid middagar t. ex. icke mer än 12 a 16 per-
soner. »Tiden för middagsmåltiden», berättar Hilda Wijk,
»är vanligtvis kl. 6. Anrättningen mycket bra, samma
som hos oss, utom det att här sättes allting fram på bordet,
hvilket gör att man måste ständigt vara uppmärksam på
sina grannar med att fråga do you choose this or do you
choosQ that or what part do you choose, som är mycket be-
svärligt i synnerhet för värdimian.» Efter middagen ser-
verades te och kaffe på samma gång, »det senare mycket
dåligt», tillägger hon. — I Frankrike fick hon ju lära känna
ett annat kök, men det behagade henne icke särdeles.
Rätterna föreföUo henne vara »ett sammelsurium af allt
möjligt». På en stor middag i Paris fick hon »en oändlig
följd af rätter, alla till den grad förfinade, att man knap-
past visste hvad man åt». En gång (i Marseille) beskrifver
hon »den bästa middag vi gjort i Frankrike» såsom »å
Tanglais, det vill säga enkel men god, inga filets, croquets,
purées, men kycklingar, rapphöns, kotletter, stekt tunga,
kronärtskockor» m. m. dyl. Den italienska maten sma-
kade henne icke heller; »vi åto», skrifver hon i Padua, »en
äkta italiensk middag . . . det vill säga en otalig mängd
rätter, men hvaraf ingenting var ätligt».

För Frankrike — som genomfors från Boulogne s. M.
till Marseille — hade Hilda Wijk knappast den riktiga
blicken. Men så voro också väder och årstid de minst
gynnsamma. Hon frös där värre än i England; allting
fann hon också mindre komfortabelt. Af »la belle France »
såg hon intet. I stället oordning och smuts. Lyon, skrif-

ver hon en gång, är »en af de smutsigaste städer i Frank-
rike, hvilket vill säga ganska mycket». Redan i norra
Frankrike var tiggeriväsendet fullt utbildadt, »ett säkert
kännetecken på ett katolskt land ». Sina intryck på färden
till Paris beskrifver hon så: »Landet är fult, enahanda,
stora slätter utan ett träd eller en sten. Smutsiga byar,
husen byggda af ler och långhalm. Folket ser alla smut-
siga ut, tiggare i mängd, som omringa vagnen vid hvarje
station, och krymplingar, som visa sina lyten för att väcka
de resandes medlidande.» »Allting förefaller här ruskigt,
då man kommer från England », heter det i Paris, »mycket
prål men liten komfort. Smutsiga trätrappgångar utan
mattor. Svarta tak och dörrar. »

Emellertid beundrade också Wijks »la gr ande nation»,
trots revolutioner och restaurationer, och särskildt be-
traktade de öfverallt med det största intresse Napolcons-
minnena. Bland det, som för öfrigt intresserade dem mest
i Paris, var Louvren och kyrkogården Pére Lachaise. Den
senares både läge och märkliga graf vårdar gjorde ett starkt
intryck, men man fann kyrkogården illa underhållen och
gångarna djupa och leriga. Och om Louvren, som flera
gånger besöktes, skref Hilda Wijk: »Här fattas mig ord
att uttrycka, hvad jag såg uti dessa präktiga salar af mål-
ningens och skulpturens mästerstycken, värdiga en stor
nation och som säkert inte ha sin like i världen. »

Det var en rätt stor svensk societet då i Paris. Främst
märktes ambassadören, den ryktbare diplomaten grefve
G. Löwenhielm, hvars fru var född fransyska (de Baguet);
hos dem voro Wijks flera gånger vid jultiden. Göteborgska
relationer hade legationsrådet Martin Holterman — hans
far, direktör vid Ostindiska kompaniet, hade uppfört
corps de logiset å Bokedal. Han var sedan många år bosatt

i Frankrike och hade gift sig där (med en Jourdan). Hos
dem vistades för tillfället deras måg — och Holtermans
systerson — baron Martin Wahrendorff från Åker. Den
unga baronessan, som föregående år aflidit, skulle ha varit
synnerligen intagande, och fru Holterman förklarade för
Hilda Wijk under tårar, att denna mycket liknade den
bortgångna dottern.

Vidare umgicks herrskapet Wijks i Paris med svenske
ministerresidenten i Portugal. Kantzow, som öfver vintern
bodde där, bankiren Hagermans m. fl. Nyårsaftonen till-
bragte de tillsammans med en del andra svenskar hos ex-
cellensen Trolle Wachtmeister, som med sin son nu uppe-
höll sig i Paris; »vi skildes inte åt, förrän det nya året var
ingånget och vi med ett hjärtligt handslag fått önska
hvarandra ett godt nytt år».

För öfrigt rörde sig Wijks mycket i den engelska och
amerikanska societeten, såsom jag redan antydt. De s. k.
mottagningarna här, som för Hilda Wijk voro en nyhet,
beskrifver den unga frun utförligt: soiréer på bestämda
dagar, utan särskilda invitationer och utan egentlig supé,
med förfriskningar, musik och dans. Bland fransmän, som
de gjorde bekantskap med, var den gamle frihetshjälten
general La Fayette den märkligaste. De besökte honom
också och funno honom ytterst älskvärd. »La Fayette är
DU 75 år, lång och något korpulent, har ett för sina år ungt
och vackert ansikte, där ingen fåra synes, bär^ en mörk
peruk och haltar mycket. Han var mycket artig, följde
oss ut i det yttre rummet och ville se oss hafva kapporna
på, innan han lämnade oss.» Under samtalet hade han
gjort flera intresserade frågor om Sverige.

Innan Wijks efter en fyra veckors sejour lämnade
Paris, gjorde de visit hos m:me Clary, en niéce till drottning

Desideria, i hvars hus på Rue d'Anjou hon bodde.* Af
henne fingo de rekommendationer till alla hennes släk-
tingar i Italien af Bonaparteska och Claryska familjerna.

När de i midten af januari kommo till Marseille, funno
de här vid Medelhafvet ett helt annat klimat, äfven om
vädret fortfarande var mycket växlande. På »la prome-
nade du port» i Marseille var det särskildt på söndagen
mycket lifligt: »alla klasser af människor promenerade där.
Barnen dansade, sjöngo och hoppade; äldre personer
kastade boll, några lyssnade till en orateur eller en impro-
visateur, andra åter till en balladsångare. Här och där
grupper samlade kring konstmakare af alla slag. Allt
visade glädje, lif och munterhet. »

De stego nu den 17 januari 1833 ombord på en ångbåt,
som, med stationer i Genua, Livorno och Civita Vecchia,
förde dem på fjorton dagar till Neapel, öfverallt hade
Wijk relationer och uppvaktades af konsuler och affärsmän.

I Neapel pågick karnavalen; och en mängd främlingar
— man uppgaf ända till 60,000 — voro för den skull dit-
komna. Bullret och trängseln voro under festdagarna
(torsdagar och söndagar) obeskrifliga. De kungliga del-
togo stundom i corsön, en gång utklädda i kinesiska kosty-
mer. Stor prakt utvecklades; alla ville deltaga. De fat-
tiga sålde sina sista tillhörigheter för att få vara med litet
i festligheterna. »Hvilken annan nation skulle väl finna
nöje uti sådant gyckel? » utbrister den reserverade svenskan,
och hon tillägger: »För min del var jag nöjd därpå inom
^/2 timme.» Tiggerisystemet och smutsen fann hon natur-

^ Denna miiiie Clary var sannolikt dotter till m:me Blait de
Villeneufve, en äldre syster till drottningen af Sverige — vi skola
strax nedan återfinna henne med Wi)ks i Florens. M:lle de Vil-
leneufve var gift med sin kusin (comte) J. Ch. N. Clary.

K Wrangel. 2

ligtvis förskräckliga. Rätt lustigt beskrifves en infödd
dam, som var gift med svenske konsuln (Fleischer): »Frun
mottog mig högst familjärt, kysste på båda sidor om mun-
nen, hade det mest vulgära utseende, stor, tjock och fet;
talar intet annat än neapolitanska. Smutsig öfver all be-
skrifning. Hon tog genast min hand, som hon kramade
hela tiden högst hjärtligt i sin smutsiga labb . , . Sedan allt
hvad jag hade på mig blifvit skärskådadt samt förfråg-
ningar och välönskningar gifvits, skildes vi ändtligen
därifrån. »

Åtskilliga landsmän voro bosatta i Neapel. Bland
dem träffade de några gånger en gammal herr Schiirer von
Waldheim.^ Han hade tidigt utvandrat, blifvit katolik
och gift sig med en italienska samt hade nu en stor familj,
barn och barnbarn. Vidare träffade de en grefve Oxen-
stierna,^ häradshöfdingen grefve F. U. Ridderstolpe och
protokollssekreteraren Joh. Vilh. Bergman.^ Med dessa
tre svenska herrar voro Wijks också tillsammans under
fortsättningen af resan i Italien; Bergman åtföljde dem
under en del däraf.

I slutet af februari gjorde Wijks flera utflykter i Nea-
pels omgifningar, ända ned till Salerno och Paestum. Den
6 mars bröto de upp till Rom. En månskensnatt stannade
de ett par timmar i Terracina, som har »en oändligt roma-
nesk belägenhet med Medelhafvet å ena sidan och å den
andra höga pittoreska klippor, icke långt tillbaka ett till-
håll för röfvare». Den präktiga vegetationen skildras

^ Sannolikt en bror till den i Sverige adlade generaladjutanten
S. Fadern var handlande i Stockholm, och en syster bodde i Göte-
borg.

' Sannolikt kammarherren Gustaf Göran Gabriel Oxenstierna,
en son till skalden.

^ B. blef sedan svensk resident i Spanien.

entusiastiskt, och den unga svenskan är tydligen helt be-
tagen af Italiens naturskönhet.

Under flera veckors tid besågo de nu Rom. Tiden
begagnades väl och med klok indelning. De märkligaste
monumenten och samlingarna studerades i detalj och upp-
repade gånger; särskildt gällde detta Vatikanen, Peters-
kyrkan och Colosseum, I Sixtinska kapellet t. ex. voro de
icke mindre än fem gånger, hvaraf de tre vid stora cere-
moniella tillfällen. För den katolska gudstjänsten hade
Hilda Wijk naturligtvis föga sinne. »Ceremonien», skrif-
ver hon en gång efter ett besök i Cappella Sistina, »föreföll
oss stötande och löjlig. Påfven liknade en docka, som
kläddes af och på af prästerna.» Men påskdagens guds-
tjänst i Peterskyrkan och benediktionen på Petersplatsen
imponerade på nordborna; ensamt för att se denna cere-
moni vore det värdt att komma till Rom, skref Hilda
Wijk i sin dagbok.

Med det största intresse studerades de antika bygg-
nadsverken. Colosseum fann hon vara »arkitekturens
mästerstycke, där ögat ej kan upptäcka ett fel». En af de
sista aftnarna gjorde de — som så många andra resande
före och efter dem — ett afskedsbesök i Colosseum, som
strålade i månsken. »Detta gjorde ett intryck på mig,
som jag aldrig skall glömma . . . flera grupper af resande
gingo än upp än ned med facklor . . . tvenne vackra alt-
röster läto höra sig på afstånd. Det var verkligen med
saknad vi lämnade den härliga ruinen, säkert den skönaste
i sitt slag som existerar. — Det var en gudomlig afton.
Månen lyste som jag tyckte med mer än vanlig klarhet, det
lugn, som rådde i hela naturen, tycktes ingjuta sig i själen.
Vi passerade Forum Romanum och Trajanum och kastade
på dem en afskedsblick. »

Den moderna konsten lärde de känna särskildt i åt-
skilliga ateljéer, främst de berömda nordiska bildhuggarne
Thorvaldsens, Byströms och Fogelbergs. Till Thorvaldsen,
som under sitt andra långa besök ännu vistades i den eviga
staden, fördes de af den svenske envoyén, den gamle lärde
Nils Gustaf Pallin. Denne bodde nu, med sina dyrbara
samlingar af egyptiska »skarabéer» och andra curiosa, i
Villa Malta, hvilken ägdes af konungen af Bayern, som
köpt den af Byström. Thorvaldsen mottog svenskarne
»högst artigt och familjärt», visade dem sin tafvelsamling
och förde dem sedan till sin stora ateljé i Palazzo Barbe-
rini. Här beundrade de en mängd konstverk dels utförda,
dels i skiss; bland de nära fullbordade märktes statyn af
lord Byron »klädd i nutidens klädedräkt och sittande med
foten stödd emot stycket af en pelare i en tankfull ställning
med Childe Harold i ena handen». Thorvaldsen hade
alltjämt mottagit beställningar på byster af enskilda per-
soner, »hvarför han klandras af andra konstnärer, som
tycka, att han borde lämna sådant arbete till dem såsom
under honom». Trots sin ålder och sitt hvita hår »har
han ett mycket ungt och behagligt utseende».

Byström hade en ateljé kvar i Rom, ehuru han själf
nu återkommit till Sverige. I sällskap med Pogelberg
och grefve Ridderstolpe besökte Wijks hans ateljé och
beundrade där en sofvande Juno med Herkulesbarnet
— »obeskrifligt skön, ehuru inte fullkomligt färdig» —
och en Hero med gråtande Amor vid sidan. ^ Med sin
landsman Fogelberg hade Wijks ett lifligt umgänge; han
drack ofta té hos dem och medförde äfven andra konst-
närer dif, t. ex. den norske landskapsmålaren Fearnley.

* Båda finnas nu i Nationalmuseum i Stockholm.

Själf höll Fogelberg på med den af Karl Johan beställda
statyn af Karl XIII i kröningsdräkt.

Med den högsta romerska societeten kommo Wijks
i beröring hos prinsen af Canino och Musignano, en son
till lyucien Bonaparte^ och gift med en dotter till Joseph.
Prinsessan af Canino — i Hilda Wijks dagbok kallas famil-
jen endast Musignano — var besläktad med det svenska
kungahuset, såsom dotter till vår drottnings äldre syster
Julie; »hon är oändligen hygglig och förekommande»,
skref Hilda Wijk. Prinsen, som företrädesvis ägnade sig
åt vetenskapliga, särskildt zoologiska studier och samma
år började utgifva en bildatlas till Italiens fauna, hade af
drottning Desideria erhållit några svenska planschverk,
Forssells Ett år i Sverige samt Sven Nilssons Illuminerade
figurer till Sveriges fauna, som börjat utgifvas 1829 och
hvaraf prinsen var mycket angelägen att få fortsättningen.

Hos Musignanos tillbragte Wijks ett par angenäma
aftnar. Prinsessan spelade förträffligt på harpa. Barnen
voro mycket söta och väluppfostrade, fann fru Wijk, »i
synnerhet den yngste sonen Lucien, som jag aldrig kunde
ledsna vid att betrakta för hans stora likhet med Napoleon ».

Hos Musignanos, liksom hos en mr Blairs, träffade Wijks
storhertiginnan af Baden, kronprinsessan Josefinas kusin
och svärmor till prinsen af Vasa. Hon var mycket aimabel
och underhöll sig länge med den unga svenska damen.

Bland de angenämaste bekantskaper, som Wijks gjorde
i Rom, var en svensk officer grefve Reinhold von Rosen,

^ En dotter till Liicien, Létitia, gift med engelske envoyén
Thomas Wyse, hade Wijks träffat i Paris. En annan^ äldre dotter
hade en tid varit gift med den svenske kammarherren grefve Arvid
Posse. — Prinsessan af Canino var kusin till den ofvan nämnda
m:me Clarv.

som de ofta träffade. Denna bekantskap förnyades seder-
mera under riksdagsvistelsen i Stockholm, och räknade sig
gr ef ve Rosen alltid till Hilda Wijks beundrare.

Af Fogelberg, Rosen och en ung svensk konsulats-
tjänsteman Björkman följdes våra resenärer den 9 april
på väg ett stycke utanför den eviga staden; »det kostade
verkligen på att lämna Rom», skref fru Hilda i sin dagbok,
»också har jag inte med så mycken saknad lämnat någon
plats, sedan jag skildes vid hemmet».

Samma dag de foro från Rom, hade de hört en upp-
skakande historia om en engelsman, som blifvit utplundrad
af röfvare under vägen till Florens. De svenska resandena
kommo emellertid dit, öfver Siena, utan obehag; på det
toskanska området ledsagades de dock af gendarmer.
I Florens dröjde de fjorton dagar. De njöto af de ordnade
förhållandena i storhertigdömet Toscana. Af den aristo-
kratiska och diplomatiska societeten blefvo de också här
mycket uppmärksammade. Äfven i Florens sågo de åt-
skilliga Napoleonider. F. d. konungen af Westfalen Jé-
rome, och hans son Napoleon mötte de på en promenad.
Och hos Caroline Bonaparte, f. d. drottning (Murat) af
Neapel, som nu lefde under namnet grefvinna af Lipona,
voro de ett par gånger inbjudna. »Hon är oändligt hygg-
lig», hette det i dagboken om denna öfverlägset begåfvade
och ärelystna Napoleons syster. Fastän 52 år gammal såg
hon ännu ung ut, ehuru icke vacker. »General Macdonald »,
skrifver den unga svenskan vidare, »som sköter hennes
affärer, och som följt henne allt sedan hon lämnade Neapel,
är en mycket hygglig karl».^

Drottning Desideria hade en äldre syster, Cathérine-

^ Caroline Bonaparte hade i själfva verket ingått hemligt gifte
med Macdonald.

Honorine gift Blait de Villeneufve, som också bodde i
Florens; äfven hos henne gjorde Wijks besök.* Hon lik-
nade mycket sin syster, funno de. »Vi konverserade en
hel timme med gumman, som var ganska hygglig. »

Herr och fru Wijk uppvaktade också den gamle sven-
ske ministern vid de italienska hofven, J. Cl. Lagersvärd.^
Det var särskildt hans mycket verksamma fru — Hilda
Wijk kallar henne gr ef vinna — Brigitte Sophie född
Hugues från Lyon, hvilken tog sig af främlingarna. I
samma hus bodde hennes syster och svåger Gråberg da
Hemsö, som han kallade sig efter sin gotländska födelseort
(han hade blifvit adlad af påfven till »comes palatinus»).
Gråberg, som varit svensk konsul i flera städer på ömse
sidor om Medelhafvet, hade slutligen slagit sig ned i Florens
som kammarherre och öfverbibliotekarie hos storhertigen
och bodde nu hos sin »ädle förman, gynnare och vän»
Lagersvärd. Sedan århundradets första år hade han,
mestadels på italienska, utgifvit en mängd skrifter af olik-
artadt, äfven vetenskapligt innehåll och har särskildt den
berömmelsen att först haf va väckt intresset för det geo-
grafiska och statistiska studiet i Italien.

Tillsammans med sin landsman protokollssekreteraren
Bergman gjorde Wijks en dag besök hos den ryktbara
sångerskan Angelica Catalani, som några år förut (1827)
väckt sådan entusiasm i Stockholm. »Hon är oändligt
artig och förekommande mot alla svenskar samt ser dem
gärna; förgudar vårt land, där hon sade sig gärna vilja
bosätta sig, om hon kunde. Hon är enkel och anspråkslös

' Tydligen väl anbefallda af hennes dotter m:me Clary i Paris
(se ofvan).

' Hans grafvård, af Byström, beundras än i dag på den gamla
j> engelska» kyrkogården i Florens.

i sitt sätt att vara samt mycket rätt fram. » Med den
finsk-svenska sångerskan Johanna von Schoultz, som nu
vistades i Florens för utbildningen af sin rena, sköna röst,
sammanträffade Wijks också.

På en utflykt till Lucca hade de tillfälle att studera
landtbefolkningen: »Folket ser i allmänhet bra och lyck-
ligt ut», välmåga och sedlighet råder, i motsats till för-
hållandet i södra Italien. Kvinnorna ha en vacker hållning
— i Rom hade de sett ganska få vackra ansikten och fun-
nit, »att Rom alldeles inte gör skäl för det rykte det har
om sina fruntimmers skönhet». I Norditalien behagade
dem den kvinnliga t5rpen än mer: »De milanesiska da-
merna», skrifver Hilda Wijk, »se öfver hufvud alla bra
ut och kläda sig med mycken elegans, de hafva en mycket
friskare och vackrare hy än uti någon annan del af Italien. »

Nu i slutet af april bröto Wijks upp och togo färden
genom norra Italien litet raskare. Endast i Venedig och
Milano dröjde de några dagar. Af särskildt intresse var
besöket i det armeniska klostret å ön S. Lazaro vid Venedig.
En gammal pater, den lärde och berömde Giov. Battista
(Paschale) Aucher, som här undervisat lord Byron i det
armeniska språket, var särdeles vänlig och berättade myc-
ket om den store skalden. Han kände också vår svenske
trubadur Nicander, som imder sin itahenska resa (några
år tidigare) vistats ett par dagar i klostret och åt patern
på svenska öfversatt några armeniska böner, som förut
här voro återgifna och tryckta på 24 språk. Aucher »frå-
gade mycket efter Nicander, som han sade vara hans
synnerliga vän».^ I Milano sågo Wijks f. d. kejsarinnan

^ Nicanders öfversättning blef också tryckt på klostertryckeriet.
Han skref äfven en italiensk sonett till munkarne å S. Lazaro, där
han tillbragte de skönaste dagar sedan han lämnat Rom. Jfr C. D.

af Frankrike Marie Louise »passera flera gånger uti en
öppen vagn med 6 hästar, endast åtföljd af en hofdam.
Hon var sorgklädd och såg mycket gammal ut. Möjligtvis
har hon som ung kunnat vara vacker, hon hade ett långt,
blekt, magert ansikte och ljust hår. » Hos en italiensk bild-
huggare hade de förut sett en staty af Napoleon, beställd
för Ajaccio, men därbredvid en byst af grefve Neipperg,
Marie Louises senare man! Bilderna af Napoleon, för
hvilka de svenska resandena intresserade sig synnerligen,
voro nu i de italienska slotten, t. ex. i Neapel och Milano,
undansatta i skräpkammare. I Milano funno de i en af
Napoleon uppförd arena porträtten af honom och Josephine
öfvermålade, den förre med ett stort skägg och den senare
med en mössa i stället för krona!

Sedan de njutit af den härliga naturen vid de nord-
italienska sjöarna, foro Wijks öfver Simplonpasset till
Geneve (i slutet af maj) och fortsatte så öfver Basel till
Strassburg, vidare från Leopoldhaven på ångbåt till
Frankfurt och, sedan de sett sig omkring i dess omgif-
ningar, från Mainz utför Rhen till Köln. Här gjordes en
utflykt till Belgien, och efter återkomsten till Köln foro de
på ångbåt till Rotterdam. I Amsterdam, där de voro den
21 — 23 juni, träffade de E. J. Potgieter, som några år förut
(1827) vistats i Sverige och i Göteborg varit en daglig gäst
i Wijks hus. Han blef mycket glad öfver det oväntade
återseendet. Potgieter var egentligen affärsman, men
rikt bildad hyste han ett lifligt intresse för litteraturen.
I Sverige hade han blifvit varmt fästad vid vår vitterhet,
och han började snart öfversätta från våra förnämsta
skalder. Han blef en af de första, som gjorde sina lands-

af Wirsén, Minne af skalden K. A. Nicander, Sv. akademiens hand-
lingar för 1892 s. 185 f.

män bekanta med vSveriges diktning. På 1830-talet (och
senare) utkommo några af dessa öfversättningar, t. ex.
Axel och Nattvardsbarnen af Tegnér samt delar af Fritiof s
saga.

Efter en besvärlig resa genom Oldenburg, där vägarna
voro synnerligen primitiva, liksom flerstädes i Tyskland
ännu på den tiden, kommo de till Hamburg, där de hade
åtskilliga bekanta. Bland andra träffade de sin landsman
och vän kommerserådet Lamberg där. I Liibeck fingo de
på ångaren till Köpenhamn sällskap med en af sina vär-
dar från Paris, ambassadören grefve Löwenhielm.

Och så voro de, i början af juli, efter nio månaders
bortovaro åter i hemmet. Den osedvanligt långa bröllops-
resan, som säkerligen noggrant planerats, hade genom-
förts på det bästa och angenämaste sätt. Utan större
äfventyr hade den förlupit. Rika minnen hade den med-
fört. »Det var den roligaste tid jag haft i min lefnad»,
skref fru Hilda några år senare till Tegnér, då hon för
honom berättade, att hon fått genom resande landsmän
mottaga kära hälsningar från bekanta i Italien.

Nu fick den unga frun snart annat att tänka på, det
egna hemmet framför allt. Några veckor efter hemkom-
sten (21/7) föddes det äldsta barnet, en son, som kallades
Olof.

III.

Vid riksdagen i Stockholm 1834. Bekantskap med Beskow, Brink-
man och Tegnér.

Vid riksdagen 1834 — 1835 fick Göteborgs stad en ny
representant, hvilken genast gjorde sig gällande som en af
de främste i borgarståndet: kommerserådet Olof Wijk.
Han blef också vald till ståndets vice talman. I början af
år 1834 infann han sig i Stockholm åtföljd af sin fru. De
inkvarterade sig i n. 12 Lilla Nygatan.

Den charmanta unga kommerserådinnan väckte icke
mindre uppmärksamhet än hennes man. Till den snart till-
växande skaran af beundrare hörde den vittre hofmarskal-
ken Bernhard von Beskow. Hans äldre skaldebroder, den
sjuttioårige, evigt ungdomlige f. d. envoyén Carl Gustaf von
Brinkman började äfven i detta af seende snart täfla med
honom.

Brinkman var en utpräglad damernas riddare och
kunde alltjämt entusiasmeras till den högsta förtjusning.
Hans vän Tegnér skämtade ofta öfver Brinkmans »plato-
niska svärmeri». Stort var antalet af de damer han upp-
vaktade. Till den egentliga »seraljen», som Tegnér skämt-
samt kallade hans intimaste damkrets i Stockholm, hörde
grefvinnan Ulla De Geer född Sprengtporten, nu redan en
äldre dam, vidare grefvinnan Therese af Ugglas född von
Stedingk — en syster till grefvinnan Björnstjerna i Lon-

don — , friherrinnan Elise Åkerhielm född Anker, fru Ulrika
Skogman född Scharp samt fru Gustava Poppius född
Hochschild. Utanför denna krets stodo fru Sofi Myhrman
född lyjungqvist, änka efter en svåger till Tegnér och en
tid föremål för en mycket varm känsla från Brinkmans
sida, samt fru Josephine (Peppi) Benedicks född Seelig-
mann, som redan som barn i Berlin vunnit den svenske
envoyéns tillgifvenhet.

Med grosshandlanden Wilhelm Benedicks hade kom-
merserådet Wijk förbindelser; och i hans hus var det som
Brinkman lärde känna Hilda Wijk. Vid minnet af detta
sammanträffande tänkte Brinkman ofta — som han några
år senare (31/12 1841) skref till fru Wijk — att han »haft
bra orätt», om han »dött i förtid», innan han njutit den
sällhet »att af den ädelmodiga Hilda upptagas bland hen-
nes trognaste och mest hängifna undersåtar»; och han
fortsätter: »Som en klart och vänligt på min lefnadsafton
nedstrålande stjärna betraktar jag alltjämt den glada afton
hos min lilla oförgäteliga fru Benedicks, då jag första gången
betraktade edra blåögda behag och er intagande vänlighet;
ty närmare lärde jag då ännu ej känna alla de ädlare och
öfverlägsna egenskaper, hvilka så heligt utmärka N:o i
bland alla våra älskvärda fruar. »

Det var i själfva verket Brinkmans mångåriga korre-
spondent och trogna väninna friherrinnan von Schwerin,
som först väckt hans intresse för den unga kommerse-
rådinnan. I sitt bref till Brinkman från Göteborg den
15 februari 1834 tillade Martina von Schwerin följande:

»Ännu några ord, bästa Brinkman, få af mig tilläg-
gas i brefvet. Jag har lofvat den lilla hyggliga fru Wijk
att i eder få en beundrare, och jag ber eder att taga behö-
riga mått och steg till uppfyllandet af mitt löfte. Jag

tviflar således ej på att icke ni, min bästa vän, med ung-
domlig välvilja söker upp den unga, vackra frun, som
till en början i detta hänseende har gifna rättigheter till
eder uppmärksamhet. Men äfven innanföre hor något,
som kunde kanhända fasthålla och intressera. Hälsa
henne jämte dess man rätt mycket från mig.»

Och Hilda Wijk blef rätt snart den gamle artige
envoyéns »beskyddarinna», hans »huldgudinna», äfven
om det egentliga svärmeriet först började vid följ.ande
riksdag. Brinkman sökte sig gärna till Lilla Nygatan 12
och drack ofta sitt aftonté hos Wijks. Hans förtroliga
vänskap med Tegnér var ej sällan anledning till samtal
och meddelanden. Också Wijks beundrade Tegnérs dikt-
ning. Brinkman hade en hel mängd otryckta poem af
Tegnér — ännu var blott ett band »Smärre samlade dikter»
af honom utkommet. Till dessa otryckta dikter hörde
de första sångerna af »Gerda», som Brinkman förvarade
såsom ett dyrbart depositum. Det var detta som för-
anledde hans första bref till »den Blåögda». Det lydde:

Den 14 mars 1834.

Må min hulda, skönögda beskyddarinna ej tro, att
jag ett ögonblick kunnat glömma de löften, jag gifvit
Henne! Sådant vore ju i fullkomlig motsats med hvad
jag skrifvit till friherrinnan Schwerin angående vissa
»morgonrodnads-blickar, som blott behöfde småle, för
att åtlydas af oss andra uti allt, som nånsin kunde bero
af vår förmåga». Utomdess var ju denna er befallning
mycket lättare att uträtta än att i mörker och slaskvä-
der springa till Göteborg efter er näsduk.

Men i går hade jag olyckligtvis ej ett ögonblicks tid
att uppsöka de begärda dikterna af Tegnér. Efter en

högst plågsam natt nödgades jag hvila hela förmiddagen;
var sedermera bjuden till en stor måltid på ett fruntimmer,
som i dag redan skulle åter resa sin väg. Emot aftonen
gjorde jag ett litet besök hos grefvinnan Ugglas, som först
hade medlidande med mig, emedan hon trott att sjuk-
dom vållat min frånvaro sista måndag; men när jag var
dum nog att bekänna sanningen: att jag nämligen först
förfrågat mig hos den skönaste af alla riksdagens gäst-
vänner, huruvida Hon ämnade sig dit? och därpå fått
ett nekande svar, som naturligtvis bestämt mig att kvar-
stanna där jag var — då förändrade sig plötsligt alla hen-
nes vänliga anletsdrag, och hon förklarade med all en
du f vas vrede: »att hon ej ämnade tåla en dylik otrohet
en annan gång. Är det ej nog, tillade hon, att jag tillå-
ter er vara oartig hemma hos mig och där endast hafva
ögon och öron för den elaka fru W., som själf behandlar
^*^ g^y^t nog? Om ni således ej nästa måndag med
henne kommer hit, så får min portvaktare befallning att
aldrig mer taga emot er.» — I förskräckelsen lofvade jag
allt i ert och mitt namn; med bestämd föresats att åt-
minstone tillbringa nästa måndagsafton i fru W:s säll-
skap — hvar som helst. —

Sedermera var jag till aftonmåltid bjuden hos Poppius,
hvarifrån jag ej återkom förrän emot midnatteh; men
för att dock med godt samvete sluta min dag, uppsökte
jag ännu sent på natten Tegnérs gudomliga Gerda, hvil-
ken nu öfversändes.

Förbudet att däraf ej låta taga någon afskrift är ej
mitt, utan författarens; däremot kan hvarken han eller
jag hafva något att invända, ifall sångmöns mästarstycke
skulle »läras utantill» af en huldgudinna.

Jag vidfogar äfven på befallning Tegnérs vers till

fröken Morman, jämte den något betänkligare omarbet-
ningen. Denna senare är icke heller ämnad att kring-
löpa i afskrifter, icke ens att meddelas annorlunda än i
författarinnans eget namn, hvilket jag därför också vörd-
nadsfullt undertecknat. —

I kväll skulle jag väl egentligen till grefvinnan Brahe.
Emellertid ämnar jag förut uppvakta ers nåd, i fall er
Rama släpper in mig, och då får jag väl se, huru och hvar-
est aftonen lämpligast och bäst må tillbringas.

Hälsning och djup vördnad!

v. Br.

Tegnérs lilla vers till Ulla Morman hade orsakat
anmärkningar af någon hofdam, öfver hvilka Brinkman
blifvit mycket förgrymmad; särskildt hade man mocke-
rat sig öfver passagen:

Var ej stolt; men tacka himlen, flicka!
som ditt adelsbref på pannan skref.

Brinkmans förargelse meddelade sig till Hilda Wijk,
och så framkom — facit indignatio versus! — en »Omar-
betning för en hoff röken», en mycket amper filippik, där
det bland annat hette:

Var du stolt, och tacka målarn, fröken!
som ditt adelsbref på vagnsdörrn skref.

Några dagar senare skickade Brinkman till »den skö-
naste af alla riksdagens gästvänner» ett religiöst arbete
af Joh. Åström — sannolikt hans predikningar, som Wallin
varmt rekommenderat. Brinkman skref med budet ett
litet bref, som lydde:

Den 21 mars 1834.
Frommare kunde jag väl aldrig börja min dag än
med anskaffandet af andelig föda för en ljusets ängel,
som förmodligen ej är i behof att erhålla någon sådan
utifrån. Det heliga, lika som det sköna, födes och bor i
själen och ditflyttas ej af hvilken vishet eller vältalighet
som helst. De senare äro på sin höjd trefliga gästvänner,
hvilka där af en förnämare släkting förtroligt emottagas
och af denne erhålla åtminstone lika mycken undervis-
ning, som de själfva kunna meddela. Ett sådant hem
ana vi öfverallt så gärna, där vi finna den högre skönhe-
ten så mildt och så betydningsfullt framskymtande genom
tal och blickar, äfven i den skumma verkligheten — vid
ett tebord, likaväl som uti en kyrka.

Ty hur skulle ytan fästa

våra blickar hvarje gång?

Innanföre bor det bästa,

som i lyran bor en sång.

Allt hvad djupt blef tanken gifvet,

allt hvad skönt, som sången har,

finner midt i hvardagslifvet

i din själ ett åter sv ar. ^ —

Så skr ef Tegnér en gång till friherrinnan Schwerin; och jag,
som tyvärr ej äger hans tjusande lyra, anser mig dock
berättigad att upprepa dessa Ijufliga toner till den hulda,
om hvilken just den besjungna friherrinnan skrifvit mig

ungefär det samma i prosa.

v. Br.

' Ur Tegnérs dikt »Den tredje januari»; ett par ord i början
äro förändrade, och i sista raden har Brinkman satt »din» i st. f.
»dess».

Brinkman, som för sin citerade korrespondent ut-
gjutit sin förtjusning öfver den nya huldgudinnan, men
också klagat öfver att han fått förebråelser för detta nya
svärmeri, erhöll snart svar af Martina v. Schwerin da-
teradt Råda den 29 mars 1834 — hon hade ett par veckor
förut med sin familj flyttat från Göteborg ut till denna
sin »romantiskt vackra» egendom.

»Det gläder mig att ni funnit nöje i umgänge med
fru Wijk», skref friherrinnan. »Hon syntes mig hygglig
nog för att vid sitt inträde i stora världen förtjäna en
förståndig vän, och ehuru utmärkt kDinnovån ni är, får
ni väl tillåta att många unga skönheter finnas, om hvilka
man ej kan säga det samma. Fordrar ni väl icke något
för mycket af dessa senare, då ni vill att de öppet och
redligt skola erkänna en medtäflarinnas förtjänster?
Men hvarföre den goda grefvinnan R. skall sälla sig till
dem, det inser jag icke, om ej i kvinnlig brist på billighet,
en egenskap som den lättrörda och känsliga kvinnonatu-
ren har svårast att bland alla tillkämpa sig.» —

Den vackra fru Wijk var mycket eftersökt, och Brink-
man klagade stimdom öfver att flere dagar å rad icke
få träffa henne: »Hvem är då olyckligare än jag, min
hulda sköngoda beskyddarinna! En hel vecka har jag
ej fått återse n. 12 :s älskvärda husgudinna!» skref han
en gång i april. »^

Till de uppvaktande hörde, som jag nämnt, Bern-
hard von Beskow. Denne stod för tillfället icke på den
bästa fot med Brinkman, och hans val till sekreterare i
Svenska akademien (i juni 1834) förargade Brinkman djupt
till en början. Den gemensamma uppvaktningen för
den sköna »riksdagsfrun» tyckes icke ha förbundit dem
närmare med hvarandra.

E, WrangeU 3

Tidigt lärde sig Beskow uppskatta fru Wijks goda
smak, och när han på försommaren 1834 sände henne
»några skrifter», tillade han i den medföljande biljetten:
»Jag törs ej släppa ut dem i världen utan att hafva under-
kastat dem det finaste omdömes bifall eller ogillande.»
Han bifogade också ett band af Goethes samlade skrif-
ter och bad fru Wijk genomögna sidan 289 däri — må-
hända var det bd. IV (af nyss förut utkomna stora upp-
lagan), innehållande andra delen af Faust; å den anvi-
sade sidan möts man där bland annat af denna rad, hvarpå
Beskows galanteri kan ha syftat: »Mit meiner Königin
zu sein verlangt mir heiss. »

I ett vackert minnesalbum, bundet i rödt maroldn
med guldsnitt och med initialerna H. V. W. på ryggen,
har Beskow den 18 juli 1834 inskrifvit följande verser —
han var den förste som skref däri — :

Som jorden vidsträckt är det Skönas rike,
hvart känsligt bröst är imdersåte där,
men Dygdens värld är himlaljusets like,
dess rymd bebodd af idel änglar är.
Väl den som stödd på oskulds liljestängel
förenar jords och himmels täcklighet,
går genom lifvet som det Skönas ängel
och kan en gång som Dygdens lämna det.

Dagen därpå (d. 19 juli) skulle Beskow ut på en resa
till utlandet, och i afresans ögonblick sände han den beund-
rade damen en bukett med orden: »Jag såg i går, att ers
nåds blomsterglas voro tomma. Ers nåd bör alltid vara
omgifven af blommor.»

Beskow, som enligt egen bekännelse hade en passion
att skrifva bref på resor och under tre veckors tid afskicka-

de icke mindre än hundrade (!), sände från sin »altvater-
stadt» Hamburg en längre, intressant epistel till Olof
Wijk, med tack för all vänskap och godhet under den
förflutna Stockholmssej ouren och med berättelse om ett
för fru Wijk i Hamburg uträttadt ärende. ' Detta ärende
gällde framlämnandet af en profsko för beställning —
man tanke sig den elegante hofmannen och akademisten
med den sköna fru Wijks lilla sko i hand! Brinkman
skulle gjort ett poem däröfver, om han varit i Beskows
kläder. — Beskow uppmanar för öfrigt i detta bref Wijks
att, liksom han, göra en resa i Danmark och Tysk-
land, där de skulle bli bekanta med Oehlenschläger, Inge-
mann och Tieck, »och desse skulle», tillade han galant,
»om möjligt försona hennes nåd med själfva poeterna». —

En ersättning fick den Wijkska kretsen i Stockholm
efter Beskows afresa, och detta skedde genom Brinkmans
förmedling. En dag i slutet af juli 1834 mottog Hilda
Wijk en biljett från denne:

»Helt säkert skönare än både Gerda och Ingeborg, får
den älskvärda fru Wijk inte heller vara mindre god och
ädelmodig än dessa Tegnérs älskvärda döttrar. Således
knäböjer jag i mitt eget såväl som i biskopens namn, att
hr. och fru W. täcktes hedra mig med ett litet besök näst-
kommande söndag den 27 dennes kl. 12 på middagen.
Där råkas hederhgt och anständigt folk samt flere af
min hulda beskyddarinnas beundrare och vänner

Behöfves på söndagen nödvändigt en predikan, så
skall den hållas af Tegnér, hvarvid Agardh kan mässa.
Den ena af dessa andeliga herrar är så god som den andra. »

Tegnér, som fått ledighet under större delen af riks-
dagen, var i Stockholm blott några veckor i juli och augusti.
Den Brinkmanska förmiddagsbjudningen, där det samlats

rätt mycket folk — jämte de nyss nämnda flere kända
personligheter, t. ex. Wallin och Askelöf — medförde för
Tegnér den angenämaste bekantskap, som blef till. ett
varmt och aldrig brutet vänskapsförbund. Mycket hann
han dock icke att under dessa korta veckor — då han
bland annat som direktör i Svenska akademien hälsade
Agardh välkommen i det vittra laget — ägna sig åt sin
nya tjusande väninna. Hilda Wijk hade emellertid
gjort ett djupt intryck på honom, och han sökte snart
få tillfälle att återse henne.

IV.

Wingård, Tegnér och Hilda Wijk. Tegnérs första besök hos Wijks.
Brefväxling. — Longfellow i Göteborg.

I Göteborg hade Tegnér åtskilliga bekanta. Främst
bland dem stod hans kollega, biskopen Carl Fredrik af
Wingård.

Wingård var en imponerande personlighet med
fasthet och konsekvens, en synnerligen duglig stiftschef
och en framstående teolog. Han var hierarkiskt lagd,
och det prelatensiska var hos honom kanske mera ut-
prägladt än hos någon af hans medbröder. Att han skulle
vara konservativ, förstås af sig själtt. Till en början var
stämningen mellan honom och Tegnér ganska kylig;
men Wingård lyckades alltmer vinna sin yngre kollega,
och det uppstod så småningom ett varmt vänskapsför-
hållande dem emellan, grundadt på aktning och tillgifven-
het. Och tillgifvenhet slösade icke Wingård på många.
Det är möjligt, att hans första närmande till Tegnér
skedde af politisk beräkning, men i sådant fall vann han
mera än han åsyftade, liksom han kom att ge mera. Det
är rörande att läsa brefväxlingen — till stor del ännu
outgifven — mellan dessa två män, som redan stodo
på andra sidan om lifvets middagshöjd, men som möttes i ett
förtroende och en förståelse, som man på grimd af deras
olika skaplynne icke skulle väntat, — Wingårds kouser-

vatism stötte icke längre bort Tegnér, som från 1829
allt mer aflägsnat sig från liberalerna, hvilkas stridssätt
i pressen han i hög grad ogillade. Tegnér närmade sig
på 1830-talet — liksom hans vän Agardh — alltmera de
konservative, och härtill har vännen Wingård måhända
icke oväsentligt bidragit. I mångt och mycket, äfven i
religiöst af seende, voro de alltjämt af skiljaktig upp-
fattning.

Wingårds vänskap för Tegnér fick nu genom den
Wijkska familjen ny näring. I denna familj hade Göte-
borgsbiskopen ett angenämt umgänge, som med åren
blef alltmera vänskapligt. Han satte, som vi sett, stort
värde på Olof Wijk. Och för fru Hilda kände Wingård
en ovanlig sympati. Själf hade han varit mycket olycklig
i sitt äktenskap och lefde nu ensam. En högre uppfatt-
ning om kvinnokönet har han helt visst vunnit genom
bekantskapen och vänskapen med Hilda Wijk. Och så
blef — ehuru på något olika sätt — förhållandet äfven
med Tegnér.

I början af år 1835 (^^^ 22 mars) skref Tegnér till
sin Göteborgskollega och vän — som då ännu vistades
vid riksdagen i Stockholm — ett bref, hvari han bland
annat kom in på det gamla, aldrig utslitna temat: kvin-
nan och erotiken. Han skrifver:

»Den gamle, världsskapande Eros, en mäktig yngling
med märg och senor, är mig naturligtvis ej obekant;
men för en blott och bar fallusdyrkan utan romantik
och svärmeri har jag aldrig haft något sinne. Hvad min
själ under sådana förhållanden njutit, men också lidit,
det vet ingen annan än Gud och mitt ärriga hjärta . . .
Umgänget med bildade kvinnor, med eller utan närmare
förbindelse, är mig ett behof, i synnerhet i en småstad,

O
<U

«o

C/5

där det är omöjligt att umgås med det slags kortspelande
fusel-rökande, 1 — tgnagande mämiiskoexemplar, som kallas
karlar. I detta af seende, liksom i många andra, vet jag
rätt väl, att jag är en narr, och förblifver det troligtvis, 'dum
spiritus hos regit artus*.

A propos af vackra och bildade kvinnor ber jag dig
vid tillfälle hälsa Hilda Wijk rätt hjärtligt ifrån mig.
Hon är en bland de sötaste och, som jag tror, äfven ädlaste
af sitt kön. Jag beklagar, att min bekantskap med henne
var så flyktig. Honny soit qui mal y pense. »

I det långa bref från Stockholm, som utgör svaret
på Tegnérs och som till större delen är tryckt (Ur Esaias
Tegnérs papper), tillägger Wingård:

»Jag har aldrig trott att din Eros varit son af Venus
volgivaga, men icke heller är han nog högbördig att vara
son af Urania . . . Endast så vida är jag dig lik, att jag
värderar älskvärda kvinnors sällskap och, besynnerligt
^og* gör det mera med tilltagande år . . . Jag ser så ofta
jag kan, det vill säga sällan, Hilda Wijk, som är rätt söt
och snäll. Hon mottog med välbehag din hälsning.»

Tegnérs stift gränsade till Wingårds, och från dess
nordvästra delar hade han inte så långt till Göteborg,
ehuru han måste taga vägen om Halmstad. På sommaren
1835, några månader sedan den långa riksdagen afslutats,
fick Tegnér tillfälle att under en stiftsresa göra en Hten
afstickare till Göteborg.

Besöket gällde naturligtvis officiellt i första rum-
met Wingård; och när denne fick veta Tegnérs plan,

skref han till honom en hjärtlig välkomsthälsning:
»Kom således och låt intet hindra dig från göternas gäst-
fria stad.» Wingård bodde nu på sin vackra villa strax
utanför staden, Vilhelmsberg; »nöjer du dig med denna
idyll», skref han, »så är mitt tjäll när som helst öppet
såsom patriarkens».

Hvad Tegnér emellertid särskildt ås5rftade med
denna lilla Göteborgstur var att förnya bekantskapen
med fru Hilda Wijk.

Han fann också, när han nu i slutet af augusti kom
till staden, familjen Wijk hemma i sin bostad där. Or-
saken till att fru Hilda icke vistades ute på det vackra
Bokedal, var dock den föga angenäma, att hon varit
sjuk och ännu icke var fullt återställd.

För. Tegnér var detta en stor missräkning. Hans
varma hjärta ömmade alldeles särskildt för skön-
heten i lidande. »VänskapsfuUt, längtansf uUt », skref
han på sitt lifliga, impulsiva sätt till fru Wijk en liten
biljett med oroliga frågor om tillståndet och om hon
kunde taga emot honom. Hennes man och husläkaren
d:r Kewenter hade ju gifvit lugnande underrättelser,
men nu ville Tegnér direkt höra efter tillståndet. »Det
vore ju förskräckligt, om jag så helt och hållet skulle man-
kera den egentliga af sikten med min resa till Göteborg»,
tillade han. »Jag bad Kewenter i går eftermiddag ordi-
nera mig; men han föredrog någon annan smörja. Ack,
den som ändå vore läkare! — Skrif mig icke till, om det
mattar, ehuru dyrbar hvarje rad är mig, utan säg munt-
ligen till budet, om och när jag kan hoppas få komma. »

Och i en följande biljett (af den 31 augusti) heter det:
»Blif icke ond på min enträgenhet; men Gud vet, när vi
träffas härnäst, och alldeles förgäfves ville jag dock ej

ha rest till Göteborg.» Den följande dagen skulle
vara bestämd för afresan. Nu skulle han äta middag
hos Wijk, och på aftonen var han bjuden att höra mu-
sik och poesi hos ett sällskap »Orphei vänner», hvaraf
han dock icke väntade någon fröjd. Han ville därför
gärna få komma redan på förmiddagen. Fru Hilda
var också nu bättre. Och Tegnér fick verkligen träffa
henne, om än helt kort. Samtalet rörde sig om hvarje-
handa, och det blef äfven fråga om kommissioner —
den tiden, som hade så föga utveckladt kommunikations-
väsen, måste man ju för allahanda uträttningar anlita
sina vänner. Nu var det en pälskappa, som fru Wijk
åtog sig att skaffa; en af hans anhöriga skulle få den
till födelsedagen. Det tyckes som om, huru flyktigt sam-
talet än var, Tegnér dock fick anhålla om de officiella
tilltalsordens bortläggande och införandet af »hjärtats
pronomen», hvartill han sedan i bref återkom. Men
om sig själf och sin just nu i yttre och inre af seende
så svåra belägenhet kunde han icke tala, och det var
förtroende särskildt i detta fall han åstundat vinna.
Jämte de sorger, som genom dödsfall och bekymmer
inom den närmaste familjekretsen drabbat honom, bar
han för en kvinnas skull en djup smärta — endast en
annan kvinna kunde dela den, kimde lindra den, så
kände han nu liksom en gång tio år förut.

Ett par veckor senare mottog fru Wijk följande bref:

Östrabo d. 17 septbr 1835.
Jag hoppas, min älskade Hilda, att Gibson riktigt
framförde den hälsning jag från lyandvetter^ skickade

^ Första gästgifvaregården på Hallandsvägen, i 7^ i^^il öst^r on^
Göteborg,

dig, nämligen att jag beklagade det jag icke fått se mer
än hälften af ditt ansikte, ehuru man känner änglarna
på profilen. Det är också sant, att ingenting gör mig
så lycklig som att se på det sköna, helst i sin högsta form,
nämUgen den kvinnliga. Den har gjort mitt lifs glädje,
men också, och ännu mera, dess sorg: i det skönas tjänst
har jag lefvat, i det skönas tjänst vill jag dö. Hvad jag
där njutit, men också hvad jag där lidit, det vet ingen
annan än Gud och mitt äniga hjärta. Och likväl bekla-
gar jag icke endast det saknade tillfället att betrakta
som jag borde, att se mig mätt på det skönaste ansikte
i Norden, skönast i synnerhet därföre att det återspeglar
en skön själ; utan jag beklagar ännu mera, att tiden icke
medgaf mig att få utgjuta mitt arma hjärta för dig. Ser
du, min söta Hilda, jag känner dig litet eller intet; men
ifrån det första ögonblick jag såg dig har det varit min
känsla: hon eller ingen kan du anförtro dig, vid hennes
bröst kan du få gråta ut ditt väsens oändliga sorg: hon
måste förstå dig, hon måste kunna deltaga i din smärta.
Egentligen har jag intet gällande skäl, grundadt på erfa-
renhet och närmare bekantskap, till en sådan tanke;
men det är det första intryckets makt, som hos mig all-
tid är outplånligt, det är ett slags ledande instinkt hos
mig, som föranledt dessa förhoppningar. Skriftligen
låter sådant ej säga sig, ty då framträder mer än annars
den farhågan: hvad frågar hon därefter? Hur kan du
begära något deltagande, som dina gamla vänner neka
dig, af en så godt som okänd? Och likväl är ett sådant
deltagande mitt hjärtas innersta behof . . . Ett hufvud
som brinner och ett hjärta som blöder — se där i två
ord min lefnads historia. När skall jag kunna få säga
dig det omständHgare, öppnare, begripligare? —

Jag hoppas att du icke glömt den kommission, hvar-
med jag tagit mig friheten att besvära dig . . . Förlåt
det besvär jag härigenom gör. Det förstås af sig själf
att jag väntar räkning på omkostnaderna, och det gläder
mig mycket; ty jag hoppas att den är åtföljd af några
vänliga rader. Men dessförinnan, och när pälsen är
färdig, får jag ju äfven hoppas några ord. Därvid utbeder
jag mig som ett vänskapsprof, att du tilltalar mig med
hjärtats pronomen, med det förtroUga du, ty det finns
intet fruntimmer, som jag har ett sådant förtroende till
som till dig, jag vet ej själf hvarföre . . .

Jag har haft bref från Beskow, som visserligen ännu
kommer ihåg dig (och hvem skulle också kunna glömma?).
Men i öfrigt afundas jag hans lättsinnighet och hans
grunda känsla i hvad som dock är alla bättre sinnens
djupaste allvar. Dock nej — jag afundas honom den
icke: jag vill vara uppriktig, jag föraktar den, äfven hos
en man som jag annars värderar.

Farväl, älskade Hilda, och var viss på att det är
mitt hjärtas innersta känsla, när jag tecknar mig för —
åtminstone

din vän
Es, Tegnér.

I ett följande bref klagar han: »Hösten är förhanden,
och kylan tränger in äfven i månget hjärta. Gifve Gud
endast, att icke sjukdom hindrat dig från att skrifva
mig några vänliga rader till. Jag behöfver dem rätt väl
för att upplysa mitt mörka lynne, där det nu äfven är
höst. Min hälsa har ej heller varit bra på någon tid.»

När kommissionen var uträttad, fick Tegnér också
bref från sin nya väninna. Hon hade åter flyttat ut

till landet och bodde där ännu i oktober. Det var härligt
därute på Bokedal. Hon hoppades att nästa sommar få
för Tegnér visa, »att Göteborgstrakten kan skryta med
vacker natur». Genom friherrinnan Martina von Schwe-
rin, Tegnérs trogna väninna, som var på Råda, hade
de fått hälsningar från hvarandra.

Tegnér sände likviden för den beställda kappan och
bifogade några rader:

Östrabo d. 29 oktober 1835.

Tusende tacksägelser jämväl för brefvet.

Det var väl icke alldeles så som jag hade önskat mig
det, och det Tegnériska pronomen i synnerhet vill ej rätt
behaga mig. Men hvad kan jag begära mer? Jag är
ännu så Htet känd af dig, goda Hilda, och du kan visser-
ligen ha skäl att undra öfver en öppenhet, som ingalimda
hör till formerna i vårt nuvarande sällskapslif. Det är
en olyckhg egenhet hos mig att fatta förtroende för en
människa — genast, eller aldrig; hvarigenom jag äfven-
tyrar att bli ansedd både för lättsinnig och för sluten och
tillbakastötande, allt efter olika omständigheter. Till
dig har ett besynnerligt »Zug» dragit mig från början;
förlåt mig det, goda Hilda, äfven om du ej kan svara
däremot. Du vet icke hur olyckhg jag är.

Jag hoppas att icke lefva nästa sommar. Jag har
haft och har starka känningar af mitt gamla onda, som
är lefversjuka och gallsten. Det är min inneboende
dödsprincip och befordras mycket genom sinnesrörelse
och oro. — Men om jag lefver och möjligtvis kan, så reser
jag väl till Göteborg — i sanning icke endast för badens skull.
Du får då det sorgliga nöjet att anatomisera hjärtat på
en — gahiing. Tacksamt och vänskapsfuUt

Es. Tegnér,

Hilda Wijk svarade på sitt enkla, uppriktiga vis:

Göteborg d. ii november 1835.

Det gör mig hjärteligen ondt höra, det Tegnérs

hälsa är så svag. Ingen kan ta lifligare del däri än jag,
äfvensom uti allt, hvad som rörer Tegnér. Det förtro-
ende, jag blifvit hedrad med, skall jag alltid veta att vär-
dera, aldrig missbruka, och ehuru jag ej kan känna orsa-
kerna till Tegnérs oro och bekymmer, kan jag som en
uppriktig vän delta däri. — Man säger, att förnöj dt sinne
är den största skatt en människa kan äga, jag är nog
lyckhg att äga detta, visst icke min egen förtjänst, där-
före att det ej kan vara annorlunda. Skulle jag känna
någon oro, är det den tankan att så mycken sällhet säl-
lan eller aldrig länge blir vår lott här på jorden, emel-
lertid njuter jag med tacksamhet det närvarande, utan
att för mycket oroa mig öfver det tillkommande. Skulle
Tegnér återigen någon gång fägna mig med bref, hoppas
jag att tonen däri måtte bli mindre dyster, ty säkert
äro Tegnérs bekymmer af den egenskapen att de kunna
glömmas, och en förbättrad hälsa skall, jag är öfvertygad
därom, mest bidraga härtill.

Emellertid anhåller jag att få vara innesluten i Teg-
nérs vänskap och har äran med sann högaktning

teckna
Hilda Wijk,

Under denna dystra vinter då han lefde isolerad
som en eremit i Vallombrosa, den dystra dalen, hade
Tegnér icke meddelat sig med vännen Wingård. Denne,
som tidvis led af en svår hudsjukdom, var också ned-
stämd, men bröt slutligen tystnaden genom ett vänligt

bref (^^/s 1836), hvari det hette, att han hjärteligen
beklagade »att den lysande meteor, som i åskans och
skördarnas månad syntes öfver Göteborgs horizont,
sedan under höstens töcken blifvit en nebulösa, dyster
och otreflig». — Från den Wijkska familjen kunde han
berätta, att den nu tillökats med en »vice talman till den
äldre broderns hjälp». —

Någon badresa till västkusten, hvarpå han hoppats,
blef icke af för Tegnér under följande år. »Jag kan ej
komma ut i sommar, kan ej komma till Göteborg utan
måste vara otvättad», skref han till Wingård den 3 april
1836. Han sände då många tacksägelser för »så mycken
vänskap, som du visade mig, när vi sist träffades». I
fortsättningen föll Tegnér in i sina dystra betraktelser,
och Wingård kunde nog förstå, skref han, »huru mal-
placerad jag stackars kristnade hedning är både i kyr-
kan och — lifvet». Och han tillade, plötsligt gripen,
de vemodiga orden: »Men se, där går påskf ullmånen upp
öfver skogen. Det är uppståndelsens måne. Han kom-
mer från de dödas land, en blek dödning: kanske säger han
mig något därom. Med de lef vande har jag i det närmaste
uppgjort min räkning.»

Till fru Wijk sände Tegnér hjärtliga hälsningar,
som Wingård genom ett litet bref (den 8 april) framförde
till henne. »Af Tegnérs sorgliga bref», skref Wingård,
»lockades tårar — och en bön, det enda jag kan gifva
detta sönderslitna hjärta, som icke söker trösten där
den endast finnes.» Emellertid hade deras »sorglige
vän» dock nyss ryckt upp sig till diktning, och en storar-
tad sådan, och Wingård meddelade nu fru Wijk det
»vackra poem», som några dagar förut upplästs på Svenska
akademiens femtioårsfest.

Nu beredde sig Tegnér till det länge uppskjutna pr^t-
mötet, där han skulle uppträda med flere anföranden,
bland dem den mycket kräfvande ämbetsberättelsen.
Det blef då ingen tid öfrig till en annars så välbehöflig
rekreationsresa. —

Till Tegnér skref Wingård den 30 april (1836) med
tack för det nyss citerade brefvet dessa varma ord:

»Slutet af ditt bref är dystert. Kanske har dock
påskfullmånen redan ryckt upp dig ur det hedniska
dunklet af Vallombrosa. Maj går in; blifve präståret
dig sällt. Måtte din tanke följa med den Himlaf ärande
och nedhämta pingstgåfvor. Gud vare med dig, älskade!»

I slutet af juli, då Wingård gladde sig åt »det goda
lynnet», som han återfunnit i Tegnérs sista bref — där
denne för öfrigt beklagat sig öfver arbetet med stifts-
möteshandlingarna — , tillade Wingård i sitt svar denna
lustiga rad: »Det gör Musagetes godt att sitta på tre-
foten och skrifva till prästmötet.»

Den gemensamma väninnan förglömdes ingalunda
i dessa bref. »Hilda Wijk», heter det hos Wingård den
30 april, »tackar hjärtligen för hälsningen. Hon är ofta
krasslig och ömtålig. Jag har sällan tid att se den hygg-
liga kvinnan, ehuru jag verkligen håller af henne.» Och
den 27 juli: »Jag har varit så beskedlig, att jag visat Hilda
Wijk huru du skrifvit, och är ännu beskedligare, då jag
framför de allra som sötaste ord från henne till vännen
i Vexiö. Toute femme est femme partout; och således
tycker hon mera om den slarfven än om den allvarsamma,
hon har på stället. »

Men Wingårds svartsjuka var icke af särdeles svår
natur. Han hälsade fortfarande helt vackert till och
från »de blå ögonen». Rörande skref Tegnér också

om dessa, t. ex. i det för öfrigt så dystra brefvet af den 8
januari 1837: »Hälsa Hilda Wijk hjärtligast. Ack den
som ännu en gång finge se hennes himmelsblå ögon, där
en själ ännu mera himmelsblå af speglar sig! Jag tror
icke på kvinnan utom som läkare. Minns du fabeln
om Telef US ?^ — Glöm icke att hälsa henne mycket.»
Och i ett senare bref (af den 2 mars 1837) hette det:
»Hälsa Hilda. Du är ju kandidat till blå bandet 2;
men hvad är den blå trasan mot hennes blå ögon ? Du för-
lorar mycket på bytet. »

Hade Tegnér stannat något längre i Göteborg vid
sitt of van skildrade första besök hos den Wijkska fa-
miljen, så hade han där blifvit sammanförd med en af
sina störste utländska beundrare, en skald som han —
Amerikas störste, H. W. Longfellow. Denne hade sommaren
1835 rest till Sverige för att lära känna dess Htteratur
och särskildt för att återse sin vän från Italien, C. A.
Nicander. Det senare ändamålet vanns icke; men väl
det förra, och här blef det särskildt Tegnérs diktning,
som han kom att fästa sig vid. Han betraktade Tegnér
utan jämförelse som Sveriges 5^perste skald.

Just den i september, då Tegnér afreste, ankom
Longfellow kanalvägen från Stockholm till Göteborg.
Här dröjde han åtta dagar och kom då särskildt att åt-

^ Till Telefus, hvars sår icke syntes vilja läkas, berättas i den
grekiska sagan oraklet hafva yttrat: »Den, som har sårat dig, skall
hela dig.>

' Wingård troddes skola blifva ärkebiskop, med hvilken vär-
dighet serafimerorden plägade följa. — De senast citerade orden äro
tryckta i Elof Tegnérs utgifning af Es. Tegnérs bref till Wingård
s. 59.

K Wrangel. 4

njuta Olof Wijks gästfrihet och välvilja. Han är en
jätte till växten, skref Longfellow om Wijk, tilläggande:
»men på samma gång en ganska treflig jätte».

Efter sin återkomst till Amerika skref Longfellow
(i The North American Review 1837) en mycket sym-
patisk essay öfver Fritiofs saga och meddelade där några
prof öfverflyttade till engelskan. När Tegnér 1838
var på besök hos Wijks, mottog han uppsatsen med tolk-
ningarna jämte ett artigt bref från den amerikanske
skalden och litteraturhistorikern; och tre år senare —
då äfven Nattvardsbarnen i Longfellows ypperliga öfver-
sättning utkommit — tillsände Tegnér denne en tacksam
och vänlig skrif velse, daterad »Bokedal vid Göteborg»,
där han — liksom Longfellow en gång — var gäst hos
Wijk och hans sköna fru, »den skönaste kvinna i Sverige »^

Longfellow, som äfven i sin egen diktning tog djupt
intryck af Tegnérs, fick säkerligen också genom Hilda
och Olof Wijk sitt intresse därför stegradt. Med Potgieter
var förhållandet likartadt. Så har den trogna väninnan
i Göteborg i sin mån bidragit till den Tegnérska sångens
införande i världslitteraturen.

^ Jfr en uppsats om Longfellow och Tegnér af G. N. Swan,
Svea 1905. — Longfellows bref till Tegnér är dateradt Harward
University Cambridge U. S. A. den 21 febr. 1838. Efter vackra,
erkänsamma ord om Tegnérs diktning och särskildt Fritiofs saga
heter det däri:

I am sorry that my own task has not been executed more
worthiley. But such as it is I take the liberty of sendingit to you;
that you may know your fame has reached our distant land; and
that in New England, a country much resembling yours, your high
song has found an echo . . .

Very sincerely your friend
Henry W. Longfellow.

Tegnérs badsejour i Göteborg 1837. Hos Hilda Wijk på Bokedal.
»Varningen». Tegnérs bikt.

På sommaren 1837 var Göteborg besökt af en hel del
resande och badgäster. Staden hade några år förut fått
en ny värmbadinrättning; som torde ha varit bland de för-
nämsta, om icke den förnämsta, i riket. Den hade bad-
kar af hvit marmor och värmeapparater införskrif na från
England. Det var Olof Wijk, som satt saken i gång, och
inrättningen hade byggts af hans svåger Keiller. Varmbad-
huset, hvars hufvudbyggnad, en rottmda med peristyl,
ännu kvarstår på gården till huset Skeppsbron i,
var beläget i den gamla stadens nordvästra del
nära hamnen. En park planterades däromkring. Ett
stycke därifrån, strax söder om Stora Otterhälleberget låg
en då ännu begagnad »surbrunn >> — Surbrunnsgatan vitt-
nar alltjämt därom.

Bland badgästerna kom dit i juli månads början biskop
Tegnér. Den efterlängtade resan hade således blifvit af.

Tegnér var bjuden att bo i biskopshuset i staden.
Här hade han det mycket godt, omhuldad som han var af
det Wingårdska hushållets skyddsandar, mamsell Spaak
och gumman Nordqvist. Själf bodde Wingård ute på
Vilhelmsberg.

Under en månads tid genomgick Tegnér nu en regel-
bunden bad- och brunnskur. På vattendrickningen trodde

han annars icke så mycket, på baden satte han desto större
värde, de äro, som han skref till friherrinnan Schwerin,
»naturliga, angenäma och hälsosamma». Han badade
kl. 6 på morgonen och började brunnsdrickningen kl. 7.
Denna tid hade han själf valt, då de öfriga erbjudna ti-
derna kl. I och kl. 5 e. m. hade den olägenheten med sig,
att de omöjliggjorde besök på landet. Och till landet
längtade han, nämligen till Bokedal, den Wijkska sommar-
bostaden.

Den lilla förtjusande Bokedalen ligger vid Jonsered,
fem fjärdingsväg från staden. Jonsered, det vackra god-
set vid Säveåns utlopp ur Aspen, hade, såsom ofvan be-
rättats, köpts af svågrarna Gibson och Keiller — hvilken
senare dock snart lämnade fabriksverksamheten där — , och
Olof Wijk, som redan förut hyrt åbyggnaderna vid den
under Jonsered hörande lägenheten Bokedal, betingade sig
nu (1837) arrendet däraf på fyrtio år.

Under 1700-talets sista år hade direktören vid det Ost-
indiska kompaniet Mårten Holterman i Bokedalens södra
del på en rätt högt belägen plats, hvaromkring Säveån gör
en krökning, låtit uppföra en trävilla i två våningar med
en liten kolonnad å södra fasaden åt ån (se bilden; veran-
dan öfver peristylen är senare tillkommen, liksom ett par
små utbyggen). Villans byggnadssätt och (nu delvis
försvunna) dekoration erinrar om Gunnebo, hvadan det är
antagligt, att det senares b^^ggmästare C. V. Carlberg
också varit använd vid Bokedal. Utländska konsthandt-
verkare lära också varit sysselsatta där. Såväl åt ån
som åt trädgårdssidan har man en förtjusande utsikt.
Trädgården utbreder sig i dalen och begränsas å ena sidan
af en bokbevuxen ås — bokarna, som väl fordom funnos
här i än större antal, ha gifvit stället dess namn — och

å den andra af en liten trädkransad bäck. Vid denna
ligga nu storartade, väl hållna orangerier, som anlagts
af friherre Oscar Dickson, Wijks efterträdare i villan.
(Efter den Dicksonska tiden har denna blifvit bostad
för tjänstemän vid fabrikerna.)

Här på Bokedal bodde Olof Wijks familj flera månader
om året, stundom halfva året. Här i detta sitt »lilla
jordiska paradis» trifdes fru Hilda bäst. Den enda olä-
genheten var, att hennes man på grund af sin stora,
alltjämt ökade affärsverksamhet icke mer än en eller
annan gång i veckan kunde vara därute. Det var hög-
tidsstunder, särskildt när hon kunde få honom med på
ridturer i den vackra nejden.

Vid början af sin badsejour gjorde Tegnér ett angenämt
besök på Bokedal, »det vackra Bokedal där dock alla
utom Hilda själf veta hvad som är vackrast», såsom det
hette i hans tacksamhetsbref. Han ville gärna förnya
besöket och nämnde att doktor vSchönbeck — en vän
från Lundatiden — hade erbjudit honom sin häst och
gigg: »Schönbeck vill nog själf nu med till Bokedal —
och hvem vill ej det? Jag vet likväl icke, om han vore
välkommen. Säg mig det, söta Hilda. Annars vill
ock Crusell ^ ut. Han säger att vi bägge stämma öfverens
i vår beundran för två damer, nämligen Notre Dame de
Käf vinge (fru Poppius) och Notre Dame de Bokedal.»

I ett följande bref hette det:

Här är visst mycket godt folk i Göteborg, men

hvad hjälper det, när den bästa är borta? Intet ansikte
att studera änglarna på, ingen ren kvinnlighet att sola
sig vid, ingen skön själ att spegla sig i — med alla sina

^ Den bekante kompositören, som tonsatt flere af Fritiofs-
sångerna.

fräknar, när du är borta. Söta Hilda, kom litet oftare,
åtminstone ett par gånger i veckan hit in, eller så ofta
som din man. Jag har knappt fjorton dar att vara här,
och sedan får jag kanske aldrig se dig mer. Barnen må
ju i allt fall förträffligt därute. Tänk också litet på det
stora, det gråhåriga barnet härinne. Jag vet icke hvad
det egentligen är som så drar mig till dig; men något
oskyldigt är det visserligen, jag tänker det är ett blott
och bart poetiskt nöje att betrakta det sköna, jag tänker
det är samma känsla som de saliga ha att få se på Gud.
Hur mycken glädje har icke detta skönhetssinne gjort

mig — men också hur mycken sorg!

Söta Hilda, glöm icke bort din barnslige vän

Tegnér.

Med detta bref kom också en liten boksändning:
»Jag bifogar härhos de lofvade kyrkotalen vid invig-
ningen af Gårdsby kyrka. Poeter äro släta predikanter
i allmänhet, och den medfödda hedendomen är icke så lätt
att utrota. Några skoltal skola följa sedermera, i fall
så önskas. Men var god och behåll dem ej för länge,
emedan en och annan här i staden begärt se dem, mindre
för innehållets skull, än af vänskap för författaren. Det
är också endast af detta skäl som de möjligtvis kunna '
intressera min goda Hilda. Ett par tryckta småsaker
medfölja äfven, men de behöfva icke att skickas tillbaka.»

Med Wingård hade Tegnér naturligtvis ett flitigt
umgänge och var då och då ute hos honom på Vilhelmsberg
i större eller mindre sällskap. En gång (i början af se-
jouren), då han ville för några badgäster visa Wingårds
sommarbostad, skref han till denne:

»Meningen är endast att se din vackra villa — från
Zions höjder. Sällskapet reser strax, men jag blir väl
kvar en stund därefter, kan äfven gå hem, ehuru jag vet
att biskop Wingård har två hästar, som äro långt sämre
arbetare i vingården än han själf och tyckas äfventyra
podager. » Han tillägger, att Agardh nu väntades från
Karlstad — »således kyrkomöte i Göteborg.» En svåger
till Tegnér, kapten Johan Myhrman, uppehöll sig också
som badgäst i Göteborg.

Tegnér var naturligtvis mycket uppsökt af Göteborgs-
societeten. Så kan man nämna generalmajor Edenhjelm,
som först varit kommendant i staden och nu blifvit lands-
höfding i länet. Vidare professorn och lektorn Anders
Bruhn, nu utnämnd till domprost i Västerås, sedan (1839)
Wingårds efterträdare i Göteborg, en bildad och fin man,
på hvilken både Tegnér och Wingård satte mycket värde.
Så »den älskvärde Wadström», d. v. s. lektor Birger Wad-
ström, en gunstling hos Wingård, matematiker, men
klassiskt skolad, sedan också som teolog framträdande.

Med båda familjerna Dickson umgicks också Tegnér.
Bekantskapen med James Dickson hade redan flera år
förut skriftligen förmedlats genom Tegnérs vän presidenten
Leijonhufvud i Jönköping; skalden hade sändt kommerse-
i rådet ett exemplar af Fritiofs saga med dedikation, och
Dickson skickade honom några buteljer af hans älsklings-
dryck portvin — den enda starka dryck, som han numera
gärna förtärde. Mot Robert Dicksons unga dotter Emilia
visade Tegnér stor vänlighet och deltog ömt med familjen,
då hon råkat i en svår sjukdom.^

Också med Wingård voro familjerna Dickson lierade.

* Född 18 1 8 afled Emilia (Emma) Dickson i London 1840;
hon omtalas flera gånger i den Tegnérska brefväxlingen detta år.

Till Wingårds krets hörde äfven »gubben Nohrberg»
d. v. s. boktryckaren och vasariddaren S. Nohrberg. Vi-
dare doktor G. Franck, förste stadsläkare i Göteborg,
gift med Hedda Eichhorn — till henne och fru Laura
Fåhraeus^ sände Tegnér sedan artiga hälsningar genom
Wingård.

En annan Göteborgsfru, som mycket beundrade Teg-
nér, var Dorothea Dunckel, född Althén, hvilken nu
rätt flitigt uppträdde som författarinna. Hennes man,
prosten Dunckel, kyrkoherde vid Göteborgs tyska för-
samling, »en Zachseus till växten», synes icke hört till
Tegnérs behagligaste bekanta; Tegnér fann poetissan be-
klagansvärd, men skämtade mycket öfver förhållandet
mellan makarna — de blefvo också slutligen skilda. —

Månaden var snart slut, och Tegnér skulle i början
af augusti brjrta upp. En dag for han till Uddevalla och
Gustafsberg, där hans dotter Thilda vistades för sin hälsa
jämte den andra dottern, hans »lilla kära Disa».^

Hilda Wijk var några dagar genom sjukdom hindrad
att taga emot besök. Tegnér blef bekymrad och orolig,
»fastän en sådan oro är emot brunnsdieten », skref han den
27 juli: »Det sköna borde aldrig få lof att vara sjukt,
ehuru det därigenom blir så mycket mera rörande. Du
väcker nog — och för mycket — intresse ändock.»

I ett annat bref från denna Göteborgsvistelse yttrar
han, på tal om ett genom hustruns otrohet olyckligt äkten-
skap, följande ord, som kunna vara af en viss betydelse

^ Född Sturzenbecher och maka till O. I. Fåhraeus, som var
chef för västra tulldistriktet. En dotter till dem, som föddes i Göte-
borg 1838, kallades Hilda.

' Thilda (Göthilda) Tegnér gift med friherre A. Rappe; Disa
änka efter den på nyårsdagen 1835 aflidne löjtnanten Kuhlberg.

för uppfattningen om Tegnérs egen ställning i äktenskaps-
frågan:

»Ack, Hilda! Hur kärleken, Guds bästa gåfva
till jorden, både höjer och sänker kvinnan — till half ängel
eller helt djur. Mången anser mig i den vägen för ma-
terialist; men däri gör man mig verkeligen orätt. Det
är sant — jag raljerar ofta öfver — kyrkohistorien; men
där ligger mycken bitter erfarenhet till grund för detta
raljeri. Tro mig, öfver det föraktliga skämtar jag, öfver
det heliga, äfven under denna form, aldrig. En svärmare
är jag tyvärr och lider själf mest där af, under det att
de fleste anse mig som en kallhj artad diseur de bons möts.
Det är mig i allmänhet tämligen likgiltigt hur jag anses;
men det ges personer, några få, som jag skulle önska
tänkte annorlunda om mig.»

Så kom af skedsbesöket. Det var den 31 juli 1837,
en både för Hilda Wijk och Tegnér minnesrik dag! Han
fick ändtligen tala ut, han fick bikta sig, och han fick också
höra hennes enkla bikt. I det bref, som han före afresan
från Göteborg sände henne, skref han:

Onsdag morgon.

Tack, tusende gånger tack för sist, älskade

Hilda. Det var egentligen första gången som jag ostörd fick
tala med dig, och huru mycket glömde jag icke ändå! Mitt
hjärtas protokoller äro blott orediga memorialprotokoller,
och hvem kan ha tålamod att genomstafva dem. Men
däremot hur rent, hur nitid skrifna äro ej dina, som om
de vore — Htograferade. Det var sköna stunder, de skö-
naste jag haft på länge. Voro de kanske äfven de sista?
I sådant fall skall jag gömma dem så mycket trognare
och söka att rymma bort mycket annat skräp ur mitt

minne. Det förefaller mig som om jag lärt känna dig
för sent, Hilda: kanske var det ändå — för tidigt. Men
förgäfves har jag denna gång ej rest till Göteborg.

Jag reser i morgon, och i öf ver morgon har du glömt
mig. Låt så vara. Jag kan ej begära annat; men undra
icke, om jag själf är mindre glömsk. Du har blifvit mig
mycket dyrbar, Hilda. Måtte det Skönas Gud, som
är den högste Guden, bevara dig. Jag anförtror dig i
hans vård.

Jag vet ej rätt, hur jag skall kalla den känsla jag har
för dig. Jag tror det är bäst att lämna henne odöpt,
en' hedning som jag vSJälf. Jag skall åtminstone söka

öfvertala mig att det är vänskap.

Es. Tegnér.

Detta bref gick om ett från Hilda Wijk, som enligt
begäran skickade en lock af sitt hår; hon skref följande
rader:

Bokedal d. i augusti 1837.
Tack, tusen tack för det vänskapsfulla besöket i går
på Bokedalen: jag kallar det ett vänskapsprof att fara
5 fjärdings väg i storm och rusk, för att hälsa på en sjuk.
Men den sjuka skulle biktas, och Tegnér for således å
ämbetets kall och vägnar. — Och bikta mig gjorde jag,
ärligt och rätt fram, så att, då jag i dag vidare rannsakat
mitt hjärta, finner jag likväl intet att tillägga. Jag tror
således, att all vidare bikt kan uppskjutas tills vi här-
näst råkas, ehuru jag är öfvertygad, att den utfaller då
som nu. — En sak, som jag ej kan lida, är att biktfadern
tycktes tvifla på min uppriktighet; men däri har han
orätt.

Lycklig är jag, outsägligt lycklig, dock mest däri-
genom att jag vet mig utgöra dens sällhet, som jag älskar
högst af alla på jorden, och som förtjenar det — min man.
Måtte många kunna säga detsamma! — — Kyrkhisto-
rien ger ej anledning till att tro det! — Det är sant, jag
har blifvit uppfödd i den öfvertygelsen, att endast i fyllda
plikters utöfning ges någon verklig sällhet. Denna öfver-
tygelse skall jag söka att inplanta hos mina barn, så vik-
tig, så nödvändig, så öfvervägande anser jag den. —
Jag har själf ej blifvit satt på något prof i detta fall, ty
jag har aldrig behöft att lägga band på mitt hjärtas käns-
lor, endast följa dem. Förtjänst har jag således ingen.
Och tro ej, att jag dömer andra strängt. Nej! jag dö-
mer ingen, men vördar hvars och ens öfvertygelse, och
likasom Tegnér hatar jag skrymteriet.

Alltså: fru Hilda Wijk älskade sin man, äfven om
det nu icke — enligt Tegnérs begrepp — kunde vara nå-
gon passionerad kärlek. För någon annan kunde hon
emellertid icke hysa en sådan. Hon stod gent emot
alla hyllningar lugn — »och kall» var Tegnér stundom
hågad att tillägga.

Men hvad åsyftade han själf? Huru förklara hans
eldiga utgjutelser? Det var ju hans passion för en annan,
som under de närmast föregående åren drifvit honom
till den glödande erotik, som uttalar sig t. ex. i »Den
lycklige », »Farväl » eller »Den döde » — det ofvan antydda
förhållandet till fru Emih Selldén född Ulfsax, hans
»primula Vexionensis », som Brinkman kallade henne.
Om beskaffenheten af detta förhållande är det svårt för
eftervärlden att uttala ett bestämdt omdöme. Af det
erotiska förhållandet, såväl det inre som det yttre, gifves

<^^'. y^ .*^^:^C.-*s-^~-*/ ^-^t^^^^-^^.

Facsimil af ett bref från Hilda Wijk.

det ju en oändlig mängd nyanser och skiftningar. Hvad
man vet, är att skalden i detta förhållande lagt in hela
den fantasiens glöd, hvaraf han ännu vid några och femtio
år var mäktig. Om allt, hvad han hos den tillbedda

såg, har utom dikterna en oerhörd mängd bref vittnat;
ett eller annat år har han nästan dagligen på detta sätt
utgjutit sin själ för henne. Förhållandet blef från 1836
kyligare, sannolikt af flere anledningar. Mest var han,
såsom det tyckes, gripen af desillusionens smärta — en
fantasiens martyr hade han icke utan skäl kallat sig. Af
smeksamhet hade han alltid ett starkt behof, — det ytt-
rade sig ofta barnsligt nog — , men också af verklig för-
ståelse. Den kvinnliga smidigheten kan till en tid öfver-
skyla bristen härpå. Den femtiotreårige beundraren
har kanske också fått träda åt sidan för andra. Alltnog:
uppvaknandet ur drömmen om kärlek var förfärligt.
I många afseenden var smärtan stor, och han erkände
att hans passion varit en olycka, varit honom ovärdig.
Men det »ärriga hjärtat», som han redan många år förut
tillkännagifvit vara »f örkolnadt », men som åter flammat
upp, ville ännu icke, trots alla desillusioner och smärtor,
komma i ro. Han var »en evig yngling med en evig
trånad», som alltid behöfde »en liten roman». Kanske
skulle han hos en annan kvinna få ersättning för hvad
han förlorat? Hos Hilda Wijk, där den skönhetsdyrkande
skalden funnit ett nytt ideal af nordisk kvinnlighet, skulle
kanske hans hjärta få ro. Men »passion» fann han icke
i hennes ordbok. I den rena atmosfären kring henne
dunstade lidelsens kväf vande doft bort af sig själf. I
något passioneradt ögonblick har skalden reagerat här-
emot, han har då blifvit bitter och i bitterheten orätt-
färdig och trotsande. I ett sådant ögonblick har Var-
ningen tillkommit :

Alltså — ej älska vill du. Lugn och kall
förutan tjusning, endast utan fall

vill du igenomgå det öde lifvet
blind för det skönaste, som blef det gifvet.
Hvad menar då ditt blåa ögonpar,
två himlar med en ängel uti hvar:
nej, icke änglar, tvenne kärleksgudar,
två sköna piltar uti asurskrudar?
Hvad vill din mun, en klufven rosenknopp,
för kyssar gjord, tills rosen rinner opp ?
Hvad vill din hy, ett koloritens under,
ett snöhvitt tyll med rosenrödt inunder,
en mild, en halfsläckt aftonrodnad lik,
när stjärnan börjar se sig i sin vik?
Hvad vill till slut det skönas själ, behaget,
af alla Greklands gratier sammandraget,
som kring ditt hela väsen gjutes, huldt
förtrollande och gladt och kärleksfullt?
Är detta allt en lögn utaf naturen?
Nej, du, om någon, är för kärlek buren,
den kärleken, som fyller himlens rund,
ser med ditt öga, andas med din mund.
Tag dig till vara, sköna Hilda! Vörda
ditt lifs bestämmelse! Skall ingen skörda,
där dock naturen satt med riklig hand
ett paradis, ett yppigt rosenland?
Det rosenlandet blommar i ditt hjärta
med doften daggfrisk och med färger bjärta.
Låt den ej vissna bort! Naturen skr ef
dig i ditt vänstra bröst ett kärleksbref:
läs det, lägg ut det, som du bäst må tycka:
det är ett gåfvobref på lifvets lycka.
Och lifvets lycka, Hilda, ej är hon
ett liknöj dt lugn, en evig negation.

Hänryckning är hon, svärmande förtjusning,
en storm i hjärtat, ej en stilla susning. —

När månen skiner öfver Bokedal,
en himmelsk saga me<J sin längtans kval,
livad sorla vattnen då, hvad susa träden,
hvad är väl meningen i vakans kväden?
Ack, kärlek, kärlek enda ordet är
till lifvets gåta. Skapelsens myster
förklarar hon, och tro mig, hon allena,
den gudaburna, himmelska och rena.
Haf därför mod att älska, ty du kan!
Var lycklig själf, och lyckliggör en ann',
nej, saliggör, ty det är saligheten,
den högsta unnad oss i dödligheten,
att känna hur ditt trogna hjärta slår
emot ett annat, som dig fullt förstår,
din tanke tänker, dina känslor känner.
I lycklige! Ej längre tvenne vänner
men tvillingsjälar, gjutna hop till en,
hvarandras bild, hvarandras återsken!
För er finns intet under solen ensamt,
hvar rörelse, hvart pulsslag är gemensamt. —
Säg ej, att denna kärlek är ett brott:
det brottet hafva gudarne begått,
de glada gudarne från Rom och Hellas,
de stora männens gudar och de sällas;
och deras namn stå kvar i minnets sal,
när ingen vet om oss, med all vår munkmoral. ^

^ I Varningen, som trycktes under Hilda Wijks lifstid, bort-
togs då hennes på tvenne ställen förekommande förnamn.

»Varningen» synes först ha blifvit framlämnad föl-
jande år. Af det starkt passionerade finner man sedan
ringa spår i Tegnérs meddelanden till Hilda Wijk, ehuru
äimu flera år därefter hans känsla för henne tog sig roman-
tiskt sentimentala uttryck också i dikt, såsom vi skola
se. Lidelsen fann han icke hos henne; — det stora
förtroendet däremot hade han vunnit, och det öfvergaf
honom aldrig. Jämte Martina von Schwerin blir Hilda
Wijk nu hans trogna »biktmor» — ^ en yngre, mera omedel-
bart tjusande, om än i andra afseenden icke den förra
öfverlägsen.

Under dessa sorgliga år på 1830-talets slut — kan-
ske i egentlig mening hans sorgligaste, mest »kritiska»
tid — blir Hilda Wijk honom en tröstare af oskattbart
värde, en ljusalf, som förmår, åtminstone ibland, från
hans själ jaga bort svartalf erna.

Ur det tacksamhetsbref , som Tegnér efter detta Göte-
borgsbesök sände Wingård, må ett par utdrag meddelas:

Östrabo d. 12 augusti 1837.
Sedan jag hela veckan, allt sen jag kom hem, suttit och
tenterat och examinerat, hvilket lektorerna visligen uppskju-
tit, och i dag vigt mina 8 präster, kan jag ej bättre slu-
ta dagen än med att tacka dig innerligen och af hjärtat
för all den gästfrihet, godhet och broderliga vänskap,
som du visade mig under mitt långvariga vistande i Göte-
borg. Af ståndet mellan Rom och Avignon gjorde väl,
att vi träffades mera sällan än jag skulle önskat: men det
var ändå tillräckligt för att stadga min öfvertygelse, att

K Wrangel 5

du är vår verklige ärkebiskop. Du må likväl icke bli
högfärdig häröfver, utan med kristelig ödmjukhet besinna,
att ditt ångfartyg har endast kyrka och skola att bogsera
uppför strömmen: mitt måste utomdess föra allehanda
speljakter och flöjtskepp i släptåg med sig, och därföre
går det också långsammare.

I Halmstad tillbragte jag hela eftermiddagen rätt
intressant hos din landshöfdingska.^ Det är en olycka,
eller kanske rättare en lycka, att jag har goda 15 mil till
henne. Jag bad henne komma hit och hälsa på — lands-
höfding Mörner: men hon ville ingenting lofva mig. När
du skrifver henne till, så understöd min kristehga begäran.

På torsdag skola vi uppvakta kronprinsen, som lig-
ger på Alfvestad, 2 mil från Vexiö. På söndag måste
jag börja mina kyrkoinvigningar, hvilka jämte visitatio-
ner och andra onjrttigheter upptaga min tid en 5 eller
6 veckor.

Mångfaldiga hälsningar skulle jag be dig framföra,
nien först och sist till Hilda. En Xatpeia^ för änglarna
pfeissar äfven protestantiske biskopar. — — —

Wingård tackade, den 2 september, varmt för Tegnérs
b^sök och för hans bref. Han erkände, att hans intres-
sen icke lågo så mycket för »speljakter och flöjtskepp»;
hvad poesien beträffade, så måste han ju f ullkomUgt stå
tillbaka för Tegnér, en Hten plats bland litteratörerna
borde denne dock inrymma honom, tyckte han. Från

^ Fru Amelie Virgin, född Tornerhjelm. Hennes dotter frö-
ken Jacquette Virgin, nu nittiotvåårig, erinrar sig väl detta Tegnérs
första besök hos hennes föräldrar likasom hans betagande vänlig-
het och älskvärdhet.

• Tjänst, dyrkan.

Bokedal hade han färska hälsningar, han hade en dag
varit där tillsammans med några andra bekanta: vär-
dinnan, som icke var fullt rask, »såg alldeles sylfidisk ut»;
då de öfriga promenerade omkring i parken, höll Wingård
henne sällskap och gjorde, tillägger han skämtsamt, i
Tegnérs ställe henne sin kur. —

Det dröjde, innan skalden kom sig för att skrifva
direkt till fru Hilda. Men då kom en längre utgjutelse
för den nya biktmodern. »Min tanke har suttit osynlig
hos dig på Bokedal», skref han den 23 oktober 1837, ^^^^^
blickat ut öfver den sköna nejden och på den ännu skö-
nare frun. Men att skrifva därom, därtill har tillfälle
fattats mig, under vidljrftiga ämbetsresor i stiftet, hvar-
ifrån jag för icke länge sedan hemkommit.» I fortsätt-
ningen talar han om sitt förhållande till damen i Vexiö,
talar lugnare än i många andra utgjutelser från denna olyck-
liga tid, men dock alltjämt med en viss bitterhet. Han
skrifver:

Tro att jag aldrig förgätit de få, men dyrbara stunder
du unnade mig, synnerHgast sista gången, då du tillät
mig att blotta ett såradt hjärta och lägga alla dess ärr
i dagen. De smärta mindre, när ett ädelt och deltagande
sinne betraktar dem. Du är för mig idealet, icke blott
af en skön, utan äfven af en god kvinna. Hade jag till-
fälle att se dig oftare, se dig dageligen, så tror jag, att
mitt arma, oroliga hjärta kanske redan här på jorden
funne det lugn, som det nu väntar sig först i grafven.

Jag hör att du nyligen förlorat din far. Jag kände
honom föga; men för din skull sörjer jag öfver hans bort-
gång. Och likväl, goda Hilda, är det bättre och mindre
smärtsamt att sörja öfver de döda än öfver de lef vande.

Jag tänker hellre på ett multnadt hjärta än på ett för-
loradt, ett fördärfvadt, som ännu slår.

Den Emili, hvarom jag talte så mycket med dig
och som haft ett så stort och olyckligt inflytande på mig,
har varit illa sjuk och är i allmänhet sjuklig. Jag fruk-
tar för hennes bröst, likasom länge — för hennes hjärta.
Hon säger sig vara mycket olycklig, och det är hon också,
mindre genom det brutna förhållandet till mig (ehuru
äfven det kan — förarga henne) än genom andra orsaker.
Stackars Emili, hon är en ibland de många, som icke ha
något fäste i lifvet, ingen kärna hvaromkring hennes
obestämda väsen kan sätta sig. Intet hushåll som syssel-
sätter henne, inga barn som hon kan älska . . . Och den
enda man, som kanske kunnat ge någon betydelse åt hen-
nes lif och länge älskade henne uppriktigt, den har hon
för alltid stött ifrån sig. Olyckan afväpnar mig alltid,
och det gör mig ondt om henne. Se henne kan jag icke,
och ett vänskapligt förhållande är omöjligt; men vi skrifva
dock stundom till hvar andra. Jag dömer henne kanske
nu för hårdt, liksom fordom alltför partiskt. Det är
icke fjärilns fel, att vingarna (jag menar själens vingar)
falla af, och kålmasken står kvar. Hon anser sig olycklig.
Det gör mig ondt om henne; men jag bör trösta mig med
den tanken, att det för grunda sinnen ej ges någon sorg,
som icke kan och plär — dansas bort. De lefva på ytan
af lifvet, i idel skum. Sorgen, när den kommer, halkar
öfver dem och hinner icke att slå rot i det ofruktbara
hjärtat. De ha ingen forntid och ingen framtid: ögon-
blicket med sin flyktiga glädje är dem allt. Jag vet icke
om jag skall afundas eller beklaga dem.

Så länge jag kimde flacka omkring, var mitt lynne
merendels jämnt; den yttre världen tränger för ögonblicket

ut den inre. Nu är jag åter i min ensamhet, har gått
i vinterkvarter, och då börja de gamla grillerna åter att
spöka. Här i Vexiö finnas två slags människor, som jag
gärna drar mig ifrån: det ena är karlar, det andra frun-
timmer. Jag tror visst, att det kan finnas mycket godt
hos dem, men det är förloradt för mig. Jag har här ingen
samtid, måste lefva i det förflutna eller tillkommande,
således bland idel skuggor. Hvem kan då undra om jag
blir skygg och spökrädd? Söta Hilda, förjaga spökena
då och då med några vänliga rader. När ljusets änglar

komma, då fly de mörka makterna.

Es. Tegnér.

Och ett utförligt bref kom också ett par veckor
senare. Hilda Wijk talar där med rörelse om sin fars
bortgång; hon berättar om lifvet i staden, dit de nu flyt-
tat in, om umgänget, biskop Wingård och andra bekanta,
om ett kungabesök och ett tyskt teatersällskap, som gaf
stora pjäser, Othello, Romeo och Julia m. fl. — »hellre
än att se sådana stycken medelmåttigt eller under medel-
måttan gifna försakar jag det helt och hållet», yttrar hon.
Och så tillägger hon ett par betecknande ord om före-
målet för Tegnérs förra passion: »Obeskrifligen f ägnar
det mig, att denna Emili, som jag aldrig kunnat lida,
ändtligen blifvit helt och hållet förjagad från det hjärta,
där hon aldrig förtjänt att äga ett rum.»

VI.

Vintern 1837—38. Beskow uppvaktar med böcker och bref. Teg-
nérs dystra meddelanden. Insamlingen i Göteborg till de brand-
skadade i Vexiö.

Hösten hade kommit efter en händelserik sommar.

Tegnér hade tidigt gått i »vinterkvarter» i sitt »Vall-
ombrosa» och förde ett isoleradt lefnadssätt, hänsjun-
kande i gamla och nya »griller».

Hilda Wijk hade flyttat in från landet och skref
litet vemodigt därom till vännen i Vexiö:

»Man har så småningom fått vänja sig vid stads-
tvånget, hvilket förekommer litet svårt efter att hela
sommaren ha njutit af det fria landtlifvet, men nu är den
årstid inne, då det blir likgiltigt hvar man vistas . . .
Mitt största nöje består uti att då och då en vacker dag
göra en promenad till häst med min man. Och hvem
skulle vi väl sista gången råka? Jo, biskop Wingård,
äfven till häst. Huru beskrifva min förvåning! — Jag
ser honom för öfrigt ganska sällan. Han tänker säkerligen
om Göteborg som Tegnér om Vexiö: där kan vara ganska
godt folk, men mig intressera de ej. Och hvem kan
förtänka honom det?»

Äfven i senare bref klagar hon öfver att så sällan
få råka Göteborgsbiskopen: »Jag ser honom aldrig
utom vid någon stor ceremonimiddag eller dylikt», heter
det i april 1838.

Då och då hade emellertid Wingård framfört häls-
ningar icke blott från Tegnér utan också från Beskow.
Till »den allra som vackraste talmanskan» ber denne en
gång (i juni 1836) Wingård »på vördnadsfuU fot» öfver-
lämna ett nytt arbete, och biskopen relaterar samvets-
grant akademistens »galenskaper». Åter en bok mottog
Wingård från Beskow för Hilda Wijks räkning (i december
1837) ^^d hälsningar »till den som senast eröfrat Tegnérs
hjärta, den sylfidiska frun, som säkerligen längesedan
glömt den korpulenta akademisekreteraren». Wingård
skickade boken och tillade några rader efter återgifvandet
af Beskows ord: »Den frun har alltid en stor del i dessa
herrars bref till mig. Jag är så mycket mindre missnöjd
därmed, som hon är ett föremål för min aktning och
vänskap. Denna känsla är dock flärdfriare än mina
skaldevänners tokerier för samma föremål.»

Till Hilda Wijk sände Beskow (i februari 1838)
direkt sina Dramatiska studier (utg. 1836 — ^37) — Torkel
Knutsson m. fl. skådespel, som redan förut ådragit sig
hennes bifall. I en bilagd biljett skref han:

»De dramatiska studierna hafva då en förtjän3t,
och en icke så obetydHg, då de tilldragit sig en sådan
läsarinna. lycopold har beskrifvit hvad verkan 4^^
gör på en skald, 'när i en skönhets hand han ser sitt
exemplar'. Han kunde tala af erfarenhet. Han var
i detta, som i mycket annat, lyckligare än sina efter-
följare.»

Men poesi och galanteri började nu öfvergifva honom,
menade Beskow; en älskarinna hade han, hon hette arbete,
och han tillägger i en litet vemodig, resignerad ton:

»När man närmar sig lifvets vinterkvarter, hoppet
flugit sig trött och drömmarna blekna, gör man väl bäst

att, i stället för de vingade g cHicmA , -skita sig täl de mera

jordiska och hvardagliga: lugn och verksamhet.» —

För vännen Tegnér var det icke så lätt att resignera
från »de vingade genierna». Hans själ kände sig ännu
spänstig och lifsstark, med förmåga att svärma och dröm-
ma; men stundom, särskildt under de mörka årstiderna,
greps han af en förlamande lifsleda. I en sådan stund
skref han till Wingård i slutet af år 1837 (den 30 dec.):

»En försoffad overksamhet i hela mitt väsen, en
liknöjdhet för allt som fordom lifvat mig, en skörbjugg
i sinnet, ligger mig som mögel på själen. Det är som om
lem för lem af mitt inre lif domnade bort, ruttnade af
och ginge före mig i grafven. Då och då lefver jag åter
lipp, jag känner att vingarna bära mig ännu, men för

det mesta i stjärnlösa rymder. Men väsentligen

är väl detta fysiskt och kommer af blodstockning och
hypokondri, som ligger i släkten och tilltar med åren.
Så förstörd och nedstämd som i höst har jag aldrig känt

mig. Jag själf är den ende, som kunde afhjälpa

det, om jag endast förmådde att bemanna mig och blåsa
bort molnen från mitt fördunklade sinne. Många griller,
hvilkas löjlighet jag själf både inser och erkänner, plåga
mig ändå och låta ej förjaga sig. Men däri består just
sjukdomen, det må vara till kropp eller själ, att patienten
ej kan fördrifva den, annars vore han ej patient. Dock
hvarför skall jag oroa dig med all denna galenskap?»

Och till sin väninna i Göteborg skref den vemods-
tyngde skalden på årets sista dag:

•^ »Det gamla årets sol har i dag gått ner öfver ett oroligt,
förbrunnet, bedraget hjärta, som fullt känner sin olycka
och därmed ej borde oroa andra. Måtte den, som kommer

i morgoiii åtminstone lysa på din frid, din lugna lycka.
Det hoppas jag äfven hon gör; ty jag har aldrig känt

Hilda Wijks porträtt efter B. W. Wohlfarth (Göteborgs museum).

någon kvinna på jorden som bättre förtjänt det. Men
bed någon gång äfven för mig, älskade Hilda. Du vet
icke hur väl jag behöfver det.»

På sitt vackra, rättframma sätt återgäldade Hilda
Wijk nyårsönskningarna: »Måtte all den sällhet, . Tegnér
tillönskat mig, under det nu ingångna året fördubblad
bli dens lott, som alla älska oeh värdera, men ingen af
varmare och uppriktigare hjärta än jag!»

»Hvarje rad af din hand är mig obegripUgt dyrbar»,
svarade Tegnér d. ii febr. 1838, »ehuru jag visserHgen
stundom önskar, att den vore litet mindre främmande.
Söta Hilda, det finnes äfven en varm vänskap, den jag
skulle önska att kunna förtjäna af dig.»

Fru Hilda hade varit sjuk och nedsatt imder julen
och nyåret — Wingård berättade härom för Tegnér
(i bref af den 17 januari 1838),, tilläggande att hon, trots
allt, bibehöll sin skönhet. — I sitt bref till Tegnér uttryckte
hön nu en längtan till våren och landet, och detta gaf
Tegnér anledning till denna ömma utgjutelse den 11 febr.
1838:

»Du säger att du längtar till sommaren och Bokedal.
Jag vet den som längtar lika mycket, och mer; men hvad
jag icke vet är, huruvida det bhr mig förunnadt att komma
dit. Kanske får jag förrättningar hela sommaren i
stiftet. Kanske måste jag resa till Stockholm. Jag
har ingenting att göra där, ty där finnes ingen Hilda,
det finnes blott en sådan på jorden, och den — icke för
mig.

Vår marknad, Smålands karneval, förestår nu.
Jag går icke dit utan isolerar mig dagligen allt mer och
mer från människor. Jag finner allt så tomt och öde.
Kan du säga mig orsaken därtill, älskade Hilda?

I^yckönska din man till sitt kommendörsband. Jag
vet nog det som jag mera lyckönskar honom till. Det
är ett helt annat och skönare band.»

Under denna vinter hade vännerna Wijk i Göteborg
tillfälle att göra Vexiöbiskopen åtskilliga tjänster. Fru
Hilda hade lofvat att utifrån skaffa tre kulörta sidenför-
kläden, som Tegnér skulle ge bort åt sina närmaste till
julen. Emellertid kunde hon blott sända de två; det
tredje var, mot ordren, af slätt siden, icke fasoneradt, och
fick då icke införas. Men den älskvärda fru Wijk visste
råd: hon sände sitt eget, som hon hört Tegnér berömma
och som var nästan obegagnadt — hon kunde på grund
af sin sorg själf icke använda det nu: »jag skulle anse mig
lycklig, om det kimde ersätta det förlorade». Tegnér
svarade med varmt tack för de två utifrån införskrifna
och tillade om det tredje:

»Ännu mera är jag förbunden för din godhet att
vilja afstå ditt eget förkläde till mig. Hade det varit
mig möjligt att på något sätt eller under någon pretext
nyttja det själf, hade jag vågat att anse det såsom ämnadt
mig personligen, så skulle ingenting i världen förmått
mig att skilja mig därifrån, därom ber jag dig vara öfver-
tygad. Nu låter det ej tänka sig. »

Nu hade också den Tegnérska familjen fått sorg:
biskopinnans bror Johan Myhrman — som äfven varit
med under badsejouren i Göteborg — var nu död. Tegnér
fann sig då böra återsända det kulörta förklädet, »ehuru
svårt», tillade han, »det är mig att skilja mig ifrån en sådan
dyrbarhet. »

»Huru Ijuft är det icke att stå i förbindelse hos den
man älskar», skref han till Hilda Wijk den ii februari
1838, och några veckor senare fick han ett särskildt tillfälle
att besanna detta. Den stora eldsvådan, som den 19
februari öf vergick Vexiö, och som — icke minst för Tegnérs
skull — väckte stort deltagande i hela landet, fram-

kallade i Göteborg en vacker insamling för de nödlidande.
Den 7 mars fick Tegnér bref både från Olof och Hilda
Wijk. Den förre kunde meddela om en större summa,
som skulle sändas till Vexiö, och för hvars anskaffande
äfven Wingård varit verksam. Och fru Hilda uttryckte
sitt ömma deltagande för den hårdt drabbade stifts-
staden och berättade (i ett senare bref) om hvad man i
Göteborg, »den gifmilda staden», gjorde för både de hus-
villa i Vexiö och för de nödställda skärgårdsborna^

I Hilda Wijks mars-bref hette det:

Sedan Tegnérs sista godhetsfulla bref till mig har
en stor olycka drabbat Vexiö. Biskop Wingård under-
rättade mig först därom på en bal hos oss. Vi ^adde oss
då vid den tanken att Tegnér ej bodde i staden; men
det nedstämde mig för hela aftonen, och man måste vara
känslolös för att ej deltaga i en sådan olycka. Huru
få så många människor husrum? Jag har hört att Tegnér
ensam hyser 60. — Ehuru ingenting sådant drabbat oss,
är här dock ett grufligt elände, förorsakadt af den stränga
vintern, dyra Ufsmedel och kanske äfven sorglöshet
hos det lägre folket att aldrig tänka på morgondagen.

Fru Tamm (född Lamberg) är nu här på besök, hon
förtjuser alla genom sin vackra röst. För kort tid sedan
hade jag en njutningsrik afton, då jag hörde henne sjunga
flera stycken ur Fritiof. Ifrån sångerskan flögo tankarna
till skalden! —

Om 14 dagar reser Wijk till fastingsmarknaden
i Kristinehamn, men jag bUr hemma, ehuru det är bättre

^ Den 20 mars meddelade Tegnér sin vän Brinkman, att Hilda
Wijk i Göteborg skaffat 2,cxx) rdr åt de brandskadade.

att slita litet ondt på vägarna än att sitta hemma och
inkvietera sig för den bortovarande. Men herrarne resa
helst ensamma i affärer . . .

Snart stundar en vackrare årstid; jag vill då ej uppge
hoppet att få se Tegnér här. Emellertid längtar jag
obeskrifligen efter några rader från Tegnérs hand.

Lef väl och tänk någon gång på

Hilda,

Svaret från Tegnér lät icke vänta på sig:

Östrabo d. i6 mars 1838.
Huru skall jag kunna tacka dig som jag borde, älskade
Hilda, för ditt vänhga bref och det deltagande du visar
för mina arma Vexiöboar? De förtjäna det åtminstone
genom sin olycka, ehuru mycken fördom jag annars hade
emot dem. Det är ingalunda de fattigaste, utan de bästa
och förmögnaste husen, la créme de la ville, som förstörelsen
drabbat. Det är ömkeligt att se familjer, från barndomen
vana vid välfärd och bekvämhghet, sammanpackade
i ett par små rum af ett hybble, där ingen slags trefnad
är möjhg. I mitt hus är inkvarteringen nu för det mesta
förbi. Endast min dotter med familj och domestiker
äro ännu kvar. De ha varit här alltsedan början af
december, då Rappe blef kommenderad till Malmö, och
stanna väl kvar åtminstone till hösten, då Rappe, som
icke vidare vill bygga i staden, hoppas kunna få sig en
egendom på landet. Hvad som ökar stadens olycka
är, att brandförsäkringssummorna voro så hushållsaktigt
tilltagna, att de knappast betäckte hälften af den verkHga
förlusten. Några hus, ehuru få och obetydliga, voro
alls icke brandförsäkrade. Det ser således mörkt ut

med stadens återuppbyggande, åtminstone på flere år
ännu. Emellertid äro bidragen betydliga, både i pengar,
säd och lifsmedel, och i sistnämnda afseende är nöden,
för dagen åtminstone, afhulpen. Vi ha äfven hopp att,
genom regeringen, få ett publikt lån på billiga villkor,
hvarförutan staden verkeligen icke kan byggas.

Elden bröt först ut i Rappes hus, där endast tjänstefolk
och hyresgäster bodde, troligtvis genom ett vanvårdadt
rör. Det skedde kl. 2 om natten, just som en bal slutades.
Förstörelsen och förströelsen voro alltså grannar, efter
vanligheten. Detta var ändå en lycka i olyckan, ty en
timme senare hade troligtvis flere människor blifvit inne-
brända. Bland de brandskadade är äfven Emili, som
dock bodde för hyra; men hon har gjort stora förluster
i linne, garderob och nipper. Äfven min korrespondens
med henne, 6 å 700 bref, gick förlorad. Flere gånger,
och äfven kort före eldsvådan, hade jag begärt dem åter;
men hon vägrade alltid, ehuru de ej kunde ha något
värde för henne nu mera, men väl för mig. Ty de inne-
höUo mitt hjärtas historia, »a sorry tale», under 4 eller
5 år, de lyckligaste, men också de olyckligaste af min
lefnad. Nu äro de aska; vore äfven det hjärta så, ur
hvars djup de voro skrifna!

Blir det mig möjligt, så reser jag i sommar åter till
Göteborg. Du vet nog hvad det är, som drar mig dit,
eller rättare ditutanför. Misstyck det icke, älskade
Hilda. Hvarföre skulle jag vara kallare än alla andra
som ha den lyckan att se och känna dig? Du kan omöj-
ligen ha någon ombrage af att finna dig beundrad, ja
tillbedd af en stackars poet med grått hår men med
ungt hjärta. På sin höjd ville jag erkänna din rättighet
att skratta åt honom. Men — huru du också skrattar.

så ber jag dig på det ömmaste att då och då, ooh så ofta
du kan, glädja mig med några rader. Du vet icke hur
dyrbara de äro för ett känsligt och svärmande sinne,
änkling efter lifvets glädje. Det finns ingen annan tröst
för ett så djupt såradt hjärta som mitt än deltagande och
välvilja af den, man framför andra värderar.

Till Wijk skrifver jag, så snart han kan vara åter-
kommen från fastingen. Farväl älskade Hilda. Glöm
icke, utan trösta och uppmuntra snarare din trogne, men
förstämde och olycklige vän

Es. Tegnér.

VII.

Tegnérs Göteborgsbesök 1838. Wingård och Hilda Wijk. Brefväx-

ling 1839.

Äfven år 1838 fick Tegnér tillfälle att göra en resa
till Göteborg. Vid midsommar hade han varit i Lund
och bevistat biskop Faxes jubelpromotion; och en månad
senare for han att hälsa på sin vän Göteborgsbiskopen.
Wingård stod honom under dessa år synnerligen nära, och
han hade ofta behof att konferera med honom i ämbets-
frågor, liksom i poli-
tik och öfver hufvud
i alla viktiga spörsmål.
Förtroendet var ömse-
sidigt och vänskapen
af den vackrast^ art,
såsom vi sett. Win-
gårds förhållande till
Tegnér visar en viss
karakteristisk kontrast till den hållning, som dennes yngre
teologiske vän, Henrik Reuterdahl — också han en gång
Svea rikes ärkebiskop — , gent emot skalden intog.

Under dessa veckor i slutet af juH och början af
augusti delade Tegnér, som förra gången, sin älskvärdhet
emellan Vilhelmsberg och Bokedal. Dock tenderade han

Det forna varmbadhuset i Göteborg.

ju mera åt sist nämnda håll, och Wingård beklagade
sig öfver att icke få träffa honom så ofta som de öfver-
enskommit. —

En liten biljett från Tegnér till Hilda Wijk, skrifven
under dessa dagar, innehåller orden: »De omnämnda
rimmen medfölja. I^äs och begrunda och förlåt din
stackars Es. Tegnér». Det är icke omöjligt, att »rimmen»
utgjorde dikten »Varningen». Likartade stämnings-dikter
förmådde Tegnér rätt snart betrakta med »det konst-
närliga afståndets» blick och t. ex. låta äfven en större
krets få del af dem, oaktadt de mer eller mindre intima
personliga erfarenheter, som lågo bakom. I Hilda Wijks
minnesbok skref han nu den bekanta lilla dikt, hvars
slut alls icke behagade föremålet och som äfven vännen
Brinkman fann svag:

Det gifves två slags skönhet, sköna Hilda,

en yttre, den kan konsten efterbilda,

en annan inre, hjärtat mera kär;

den är af Gud: hans bästa dikt hon är,

en dikt, af änglar som af mänskor läsen,

och återskenet är hon af hans väsen.

Lycksalig du, som bägge två förent,

hvad formen äger skönt, hvad själen rent,

beundrad, kär för landet som för staden,

en lilja, men med himmelsk dagg på bladen.

Hur himlens dotter på sin fader bråsl

Ja, du är lycklig, du — men stackars oss!

Af en ung konstnärligt begåfvad dam Erica Seldener
fick Tegnér under denna Göteborgsvistelse mottaga en
dyrbar gåfva: Hilda Wijks porträtt (utfördt i svartkrita).

E. WrangeU 6

^^^

CTQ

? ^ j s

i ^

1^1

K^ t:^

■'1^

Han tackade med en ring, en hårlock och ett litet poem,
som sedan bUfvit tryckt under titel »Till en ung målarinna»:

För det sköna jag begärde,
för den änglabild jag fått,
tag en ring af ringa värde
med en lock, som går i grått.

Ringen är dock evighetens,
locken vänskapens symbol,
bättre än fåfängHghetens
prydnader och dagens prål.

Konstens ros har törnen många,
men, besinna det, jämväl
månget hjärtblad, mången ånga
kära för en ädel själ.

Den som diktar, den som målar,
hör till samma martyrstam.
Martyrglorian likväl strålar '-, '
stundom mellan molnen fram.

Till Hilda Wijk skref han strax efter denna gåfvas
mottagande:

»Jag har fått ditt porträtt, som är tämligen Hkt,
åtminstone mera än mamsell Röhls. Det kroppsliga
kan eftergöras, men själen ritas ej upp. » Och han tillade
om bilden:

t^ »Huru mången enslig stund skall den ej förljufva
för mig! Lycklig den, som icke känner någon längtan,
någon saknad] Och likväl ville jag ej vara af med denna
känsla: den bär dina anletsdrag.»

Efter hemkomsten till Vexiö sände Tegnér sin väninna
på Bokedal följande bref:

ÖsU-abo den 12 september 1838.

— Min varmaste tacksägelse för alla de lyckliga stun-
der jag tillbragt hos dig på ditt förtjusande Bokedal och
i staden . . . Borde jag icke vara nöjd, att en sådan ängel
som du talte mig, kanske äfven satte litet mera pris på
mig än på dina andra beundrare, kände en smula varmare
vänskap för mig än för de andra, med tmdantag endast
af den lycklige, som knappast förstår att rätt skatta
sin lycka? Säg mig är det icke så, älskade Hilda. Säg
mig det tusende gånger. Det skulle göra mig bra ondt,
om jag för ditt hjärta verkligen ej vore mer eller annat
än de fleste af dina bekanta. Och likväl torde det väl
vara så, jag har ingen rätt att misstycka, om så är. Emel-
lertid är tviflet bittert, helst i den ensamhet, hvari jag
nu alltjämt sitter och tänker — på dig. Sedan Heur-
lin nu rest till Stockholm, där han trohgtvis kvarstannar
ett år, är jag alldeles ensam med mina minnen. Några
ibland dem äro mig kära umgängesvänner; men det
är äfven andra, hvilkas föränderliga och koketterande
ansikten förbittra min lefnad.

Mitt förhämsta sällskap är ditt porträtt, som nu
sitter öfver min soffa. Själfva dragen äro nog mekaniskt
lika, ehuru de ha en hårdhet och spetsighet, som ingalunda
ligger i originalet. Och sedan är koloriten, den gudom-
liga, borta, och ängeln i ögat och hela väsendet. Det var
också en olycklig idé att måla en sådan hvitalf i — svart-
krita. Jag är emellertid glad att, sådant porträttet nu
är, kimna sitta och igenkänna konturerna, dem jag natur-
ligtvis uppfyller med en helt annan bild, som står och

alltid skall stå för min inbillning. Det är också hennes
förnämsta skatt; och i denna mening kan jag säga att
jag har en rik fantasi. Ack, om jag endast finge tro att
du tänkte en tusendedel så mycket på mig som jag på dig!

Wingård har väl framfört min hälsning? Han säger
att jag i år varit mindre »svart om munnen» än förut,
och tillskrifver det ditt inflytande. Det må vara. Man
svartnar icke så lätt, när man oftare har reflexioner af en
hvit ängel. ^

Du vet att jag är en ögontjänare. Det är i synnerhet
ett par ögon, i hvars ljus jag gärna trifves. Men de äro
också ett himmelskt herrskap och bära himmelens färg,
när den är som klarast och varmast. Kan du gissa, hvar
de ögonen finnas?

Hälsa äfven den lyckligaste man i Sverige, nämligen
din egen. Glöm ej heller min blifvande promotionskamrat
och den något spädlemmade martyren St. Erik.^ Behandla
pojkarna, som du bör, söta Hilda, fast men mildt. Där
ligger Gudilof i pojkens bröst alltid en fond af vildhet
och trots; ty mannen får ej vara som kvinnan; men han
vinner alltid på att från barndomen tempereras af kvin-
nans mildhet. Lär dem att återspegla så mycket som

* För sin frispråkighet, som under dessa år särskildt ofta blef
grof kornig, fick Tegnér stundom förebråelser af Wingård. Den 7
november 1838 skref denne t. ex.: »Nog är du i minne hos alla, som
känna dig, och blir oförgätlig, om du mer och mer torkar dig om
munnen. Bed Disa fortsätta denna reningsprocess med Hans Hög-
vördighet».

' Tegnér brukade kalla den äldste sonen Olof sin promotions-
kamrat, då han räknat ut, att denne kunde få lagern, när han själf
blef jubelmagister; med den yngre sonen Erik lekte Tegnér också
gärna. — Tegnér hälsade ofta till sin lilla »fästmö», såsom han
skämtsamt plägade kalla Hilda Wijks yngsta syster, den nu fjorton-
åriga vackra Ebba.

möjligt är af moderns rena och milda själ. En bättre före-
syn kunde de aldrig få.

Bifoga därjämte, om du vill vara rätt god, ett och
annat blad ur ditt hjärtas dagbok, tryckt i himmeln med
pärlstil. Det vore mig den skönaste läsning. Har du
något hopp, att din man skulle kunna öfvertalas till den
omtalta resan? Det blefve då de lyckligaste dagar i
min lefnad, nämligen att få visa för södra Sverige, hur

skön du är.

Es. Tegnér.

Från biskop Wingård fick fru Wijk strax efter Teg-
nérs af resa från Göteborg mottaga följande bref:

Älskade vän!

Vore jag i staden, kom jag med mina ärender och
kysste den vackra handen; men nu måste jag frambära
dem i dessa kråkfötter.

I går af förde jag Tegnér. Jag finner, att vi alltmera
hålla af hvarandra och att det blifvit ett behof för oss
båda att årligen någon tid vara tillsamman. Han växer
till sig, och om han äfven om kvinnan vunnit en ädlare
föreställning, har han därföre att tacka Hilda. Att det
var detta vackra namn han sist nämnde och bad mig hälsa,
säger sig själf.

Kort förut hade jag fått det andra bref vet inom få
dagar af Beskow. Han gronderar öfver sin lycklige rival
och tycker själf, att den yngre »bryggarefiguren», så
kallar jag dem, borde ha företräde. För min del tycker
jag att, om också olika till ålder, de äro lika stora tokar,
och mig själf vara den klokaste af de tre akademisterne,
som älska den vackra och goda Hilda. Jag skrifver till

Beskow och får ju hjärteligen hälsa honom, hvartill han
gjort sig förtjänt med Minnet öfver Crusell, hvilket han
bedt mig öfverlämna och jag nu sänder.

Tegnér har mycket moraliserat mig för mina för-
summelser. Det är oegennyttigt och visar, att han vill
mitt nöje; jag skall ock bättra mig och visa, huru mycket
jag värderar att få vara

min älskade väns
tillgifne

C. Fr. af Wingdrd.
Vilhelmsberg den lo aug. 1838.

Till sin vän Brinkman och sin förtrogna från gammalt
Martina von Schwerin skref Tegnér stundom om den sköna
Hilda. Man märker, att nu (1838) den passionerade
tonen gått öfver — hänryckningen kunde nog ändock
vakna igen och äfven på senare åren taga sig uttryck i
dikt, såsom vi skola se. Vid jämförelse med den äldre,
erfarnare, i högsta grad spirituella friherrinnan på Sire-
köping måste ju den yngre »biktmodern» i flere fall
komma till korta; men så hade den senare i stället egen-
skaper, som den förra saknade. Då Tegnér den 5 oktober
1838 skref till Martina von Schwerin och berättade för
henne om sitt senaste Göteborgsbesök, tillade han några
ord om Hilda Wijk, på hvilken ju äfven friherrinnan
Schwerin satte stort värde:

»Hilda såg jag oftare. Jag nekar icke, att jag håller
mycket och hjärtligt af henne; men »honny soit qui mal
y pense». Den känsla hon ingifver mig är så lugn, så
vänskaplig, att jag därvid alls icke känner igen mig.
Mina 56 år torde väl också bidraga något till denna

ovanliga platonismus. I öfrigt påstår hon, att hon ännu
med verklig kärlek är fästad vid sin man, ehuru han har
ungefär mina år. Så orimligt detta låter, tror jag dock
det är hennes allvar.»

Den rosenröda kärleken, som Tegnér nu ofta fram-
ställde som »lifvets högsta lycka », hade Hilda Wij k kan-
ske icke känt, och hon lefde »lugn och nöjd den för-
utan». Man kunde väl också hos henne sakna den
liflighet och esprit, som t. ex. utmärkte Martina von
Schwerin; men hon ägde, jämte skönheten, »mycket be-
hag och kvinnlighet i ordets bästa bemärkelse».

Ungefär samtidigt med denna bikts afsändande
mottog Tegnér ett bref från sin väninna i Göteborg; det
var skrifvet på engelska, hvarom de sannolikt någon gång
vidtalats. Hon var ännu på landet och trifdes bäst där,
fastän lefnadssättet erbjöd föga omväxling. Hennes
eget lif var ju »ett skönt men evigt enahanda», skref
hon; hon var lycklig och nöjd i kretsen af sin familj och
sina vänner, särskildt en älskad vän, öfver hvilken hon
var mera stolt och som hon skattade högre än alla de
andra. Mycket gärna ville hon nästa år hälsa på i Vexiö,
då hoppades hon också få göra Disas personliga bekant-
skap — hittills hade de endast skickat »obekanta» häls-
ningar till hvarandra.

Genom Wingård, som nu på Tegnérs uppmaning
litet oftare besökte Wijks, sände skalden (den 29 novem-
ber 1838) följande hälsning: »Hälsa min sköna ängla-
lika Hilda flitigt från mig. Hvad jag afundas dig att
kunna se henne så ofta du vill. Det är bättre än ärke-
stiftet. Det är längesedan jag skref henne till; men jag
fruktar endast att besvära henne.» När Göteborgs-
biskopen nu framförde denna hälsning, blef den trogna

väninnan litet nedstämd, det märkes på tonen i hennes
nästa bref, som röjer en viss oro: »Väl nämnde han»,
skrifver hon (den 29 december) efter att ha omtalat
Wingårds besök, »att Tegnér *ej velat besvära mig med
bref, men det tog jag ej för godt, ty jag är öfvertygad
att en sådan tanka ej en gång kunnat uppstå hos Tegnér.
Tro likväl ej att jag har den ringaste pretension därpå,
nej ! Jag vågar knappast önska det, men obeskrifligt
kärt är mig att få en hälsning, ja att blott få tala om
Tegnér med någon, som sympatiserar med mig däruti. »
Tegnér svarade:

Östrabo den 8 januari 1839.

Du är mycket god och ädelmodig, min älskade Hilda,
som ännu någon gång påminner dig din stackars frånva-
rande Tegnér. Jag ber dig vara öfvertygad, att jag värde-
rar som jag bör denna godhet. Du skulle endast se, hur
glad jag blir hvarje gång jag emottar en sådan skrif velse,
hur jag kysser hvarje rad . . . Förlåt mig denna bamslighet.
Den vanhedrar icke mannen, i synnerhet om han är en
sådan där halfpoet och helsvärmare som jag. Den är
ett behof för det älskande hjärtat; och säg mig, b vad skulle
väl en poet vara utan kärlek?

Hvad skall jag önska dig på det nya året? Du har
ju redan förut allt, som kan göra lifvet förnöj dt och ange-
nämt både i yttre och inre afseende. Genom ett särskildt
gynnande öde är den skönaste och ädlaste kvinna i Sverige
äfven den lyckligaste. Ung, skön, frisk, rik, huslig därjämte
och med öppet sinne både för naturens och konstens
skönhet. Du har en man, som du själf säger att du både
värderar och älskar, och hyggeliga barn: allmän aktning
följer dig, hvart du går, och alla bättre organiserade sin-

nens beundran bär villigt opp släpet på din klänning.
Älskade Hilda, hvad kan jag önska dig bättre och härli-
gare? En enda sak torde väl ännu fattas dig i lifvets
högsta lycksalighet; men jag bör vara billig och erkänna
att det kan gifvas två slags kärlek. Den ena är lilje-
hvit, oskuldsfxill, lugnare, om också Htet kallare än den
andra, som är rosenröd, tar hela människans väsende
i anspråk och ej räknar så noga, om han äfven skulle
vända upp och ner på lifvets vanliga och borgerliga för-
hållanden. Han har visserligen sina bekymmersamma,
ja sorgliga stunder; men så är också hans svärmande
förtjusning något värd, ja egentligen mest värd af allt
här i lifvet. Mot den förstnämde har jag ingenting annat
än att den egentligen icke är — kärlek. Men man kan
möjligtvis umbära den och känna sig lycklig utan att
genomgå detta eldprof. I^ifvet framgår då som en stilla
flod, utan vattenfall och med knappt märkbar rörelse;
himmelens stjärnor spegla sig äfven däruti, ehuru litet
blekare. Du med ditt Hljehvita, lugna, harmoniska sinne
har deciderat dig för denna kärlek och finner dig nöjd
med den. Den andra, den rosenröda, är en yr- och troU-
hätta, som slår kullerbytta genom lifvet, har och ger
mycket nöje men föga ro. När du lefver idyller, så lefver
han idel dityramber. Bägge två äro rätt sköna skalde-
arter, ehuru min natur inklinerar mer för den sistnämnde.
Således, något nytt och bättre, än hvad du redan har,
kan jag icke önska dig. Men väl kan jag önska, att det
må fortfara, och att dina vänner alltjämt måtte få glädja
sig öfver din lycka. Glöm dem inte heller, goda Hilda.
Vi äro många som älska dig, men ingen varmare, hjärt-
ligare, uppriktigare än jag.

Blif icke ond på den frihet jag tar mig att älska dig
så ömt, så innerligt, så — rosenrödt. Det är ett naturfel
hos mig, som jag icke kan bortlägga.

Es, Tegnér.

Till Wingård skref Tegnér strax därefter:
»Från Hilda, som jag håller obeskrifligt mycket
af, har jag riktigt haft bref och äfven svarat. Vore jag
henne så nära som du, så såge jag henne dagligen, så framt
hon tilläte. Lycklig — eller olyckhg t— du, som kan
låta något slags göromål hindra dig från en sådan upp-
vaktning. Mig vore det omöjligt. När du åter ser henne,
så tag både mund och hjärta fulla med hälsningar från
mig.» Sedan han berättat om den öfversättning af
Fritiofs saga till engelska, som George Stephens nu för-
beredde, tillade han: »Det är med öfversättningar som
med fruar: de trognaste äro sällan de vackraste. Endast
min älskade Hilda gör däri, som i allt annat, ett undantag. »
Och i ett följande bref till Wingård hette det: »Jag
håller obeskrifligt af henne och erkänner, att jag riktigt
längtar efter henne. Det hjälper icke att jag dagligen
ser mig solblind på hennes porträtt, som dessutom ej är
fullt likt. Träffar jag henne i Stockholm, så skall jag nog
skaffa mig ett bättre. Hon är, utan fråga, den första
kvinna i Sverige, och hvarföre skulle jag då ej föredra
henne för alla andra? Ty säg mig, hvarföre jag egentligen
är till, om icke för att betrakta, älska och förguda det
sköna? Detta är ett naturfel, som jag aldrig kan lägga
af, huru gammal och grå jag blir.» — De sista orden i
detta Tegnérs bref (af' den 2 maj 1839) till kollegan i
Göteborg må också anföras, de visa mera kraft och lef nåds-

mod, än denne då på länge försport från östrabo:^ »I^ycka
till det nya ecklesiastikåret», skref Tegnér, »Gud late
dig få lefva och mig också, så hoppas jag vi nog skola göra
folk af prästerskapet, så vidt möjligt är. »

Det var under år 1839 egentligen Wingård, som
förmedlade förbindelsen mellan Hilda Wijk och Tegnér.
Så skref han den 20 april i slutet af brefvet: »Jag går nu
till Hilda för att få socker i botten på brefvet, hvilket,
såsom fruntimmer läsa romaner, torde af deras riddare
läsas bakfram . . . God och snäll såsom alltid mottog
hon din hälsning med välbehag och bad mig förklara sin
tacksamhet för din hågkomst. Jag bad henne om kon-
cept för att icke fördärfva orden, men det behagade hon
icke lämna. Tolka nu bäst du vill. Det vissa är, att
kvinnan alltid tycker om uppmärksamhet, och det syn-
nerligast af Tegnér. Mellan honom och Sveriges kvinnor
kan intet dagbladsväder göra söndring. »

För arbete i kyrkolagskommittén hade Tegnér rest
till Stockholm i början af maj 1839 på några veckor.
Vännerna i Göteborg försökte då förmå honom att taga
hemvägen om deras stad. Wingård, som af Beskow
till sin glädje hört, att Tegnér nu var »såsom en yngling»,^
skref (den 22 maj, med svar på Tegnérs of van anförda

* Wingård hade den 13 februari skrifvit: »En liten hviskning
har sagt mig, att spleen infunnit sig på Östrabo. Om så är, drif
bort styggen. Det är äfven Hildas vilja, som alltid är blid och vill
att hennes dyrkare också skola vara det.»

' Den 14 maj skref Beskow till Wingård, efter att skämtsamt
ha skildrat festligheterna för Tegnér: »Jag har ej sett honom ras-
kare på 20 år. Han är en lefvande vederläggning på afton blad i ster-
nas påstående om hans mjältsjuka och decrepitude.»

bref af den 2 maj) följande bevekande ord: »Kom, kom!
Hilda vill det ock. Jag har idag varit hos den söta män-
niskan och framburit dina hälsningar utan att travestera
de poetiska uttrycken. Snäll, som hon är, förmedlade
hon dem själf och var ännu vackrare i sin modesti, sin
mildt anspråkslösa godhet. Jag håller mycket af henne,
och kanske mera än jag tror.»

Men Tegnér måste före juni månads slut hem till
Vexiö, hvarifrån hans dotter Götilda Rappe med familj
nu skulle bryta upp och flytta till Skåne. En badresa
till Göteborg hade annars varit synnerhgen önsklig.
»Det gör mig ondt», skref han till Wingård (den 2 juli),
»att jag nu nödgas uppgifva hoppet att i år komma till
er dels för hälsan, dels för din, dels för Hildas skull.»
Om sig själf meddelade han: »Här i Vexiö har jag åter-
tagit mitt gamla lefnadssätt och har gått i vinterkvarter
midt i sommaren». För staden och all dess »nedrighet»
uttryckte Tegnér nu sin afsky, och han ville icke hafva
något att göra med »packet». »Det är lycka, att jag
finner mig rätt väl hemma», tillade han.

Familjen Wijks besök hos Tegnérs blef heller icke af.
Emellertid skulle vännerna från Véxiö och Göteborg dock
snart träffas: det stundade till riksdag, och denna gång
ansåg sig Tegnér icke kunna komma så lätt undan detta
obehag som sist. Han skulle där möta Wingård som
prästeståndets praeses: efter Wallin, som afled på hösten
1839, besteg den förre, såsom Tegnér förutsett, ärke-
biskopsstolen. Wingård var mycket angelägen om Teg-
nérs närvaro vid riksdagen och skref redan i september
(1839): »Ett skäl till att komma i god tid till Stock-
holm är, att Hilda Wijk kommer dit. »

VIII.

Vid riksdagen i Stockholm 1840. »Riksdagsgracen». Tegnérs sin-
nessjukdom.

I midten af januari 1840 voro vännerna från Göteborg
och Vexiö samlade i Stockholm. Hilda Wijks beundrare
sedan förra riksdagen, Beskow och Brinkman, förenade sig
med dem. Dock synes den förre denna gång icke så myc-
ket ha hållit sig framme; han blef tydligen redan från bör-
jan distanserad af den äldre, men eldigare akademisten.

Tegnér hade för riksdagstiden hyrt rum på Riddar-
holmen för sig och Heurlin. Därifrån var det icke så
långt till Trädgårdsgatan, där Brinkman sedan många år
hade sin bostad. Däremot beklagade sig denne öfver att
familjen Wijk bodde långt upp på norr, nämligen i Kungs-
backen. (På sommaren 1840 synas Wijks dock ha flyttat
till Klaratrakten.)

Så fort Tegnér kom till Stockholm, fick han af vännen
Brinkman höra om »vissa blå ögon i Kungsbacken», som
redan »genomstrålat» denne, och som snart också för
Tegnér skulle taga alla »riksdagen ej tillhöriga själskrafter
i anspråk». Brinkman och HeurHn skxille nu, understödde
af fru Wijk, hvilken nog skulle göra Stockholms väninnorna
öfverflödiga, söka på allt sätt hålla Tegnér vid godt
lynne. Själf kände Brinkman sitt hjärta, ehuru kropps-
ligen sjukt, dock andligen »på intet vis utnött utan ännu

lika så ungdomligt som förra riksdagen». Att fru Hilda
Wijk, hans »ädla sköngoda beskyddarinna», nu åter »valts
till riksdagsfru», hade redan i förväg försonat honom med
alla riksens ständers förestående beslut, försäkrade han
sin beundrade väninna — den lilla biljetten (af den 14
januari) är skrifven på rosafärgadt papper! Och han till-
lade: »Själf hoppas jag att ej deltaga i något annat »ut-
skott» än det »särskilda», som torde samlas uti den älsk-
värda fru Wijks trefliga sällskapsrum. »

Ett par dagar senare utgöt han sig för Tegnér:
» — Auge! wem gleich' ich dich?
Bist du Bläue der Luft, wenn sie der Abendstern
sanft mit Golde beschimmert?
Öder gleichest du jenem Bach,
der dem Quell kaum entfloss?

Så sjöng Klopstock för 100 år sedan, när han också råkat
ut för en det i8:de århimdradets fru Wijk. Det vore oför-
låtligt, om det I9:de århtmdradets store skald, i synnerhet
en sådan »Shakespeare-kär » som du, visade sig mindre
betagen af vdra blå riksdagsögon. »^

Snart träffades Tegnér och Brinkman hos sin »gemen-
samma riksdagsgrace». Än var det en större middag hos
Wijks, än drack man i all stillhet sitt té hos den älskvärda
Göteborgsfamiljen. Men Tegnér blef denna vår mycket
upptagen af politiken och äf ven af den nu ofta hand i hand
därmed gående diktningen. Och Brinkman hindrades ej
sällan af sina krämpor att uppvakta »huldgudinnan».

När Wallins Dödens ängel jämte Tegnérs dikt öfver
Wallin — hvilka båda upplästs på Svenska akademiens
årsfest den 20 december — nu utkom på trycket, skjmdade

* Jfr Brinkman och Tegnér s. 326.

Brinkman att sända det lilla häftet till Hilda Wijk, och
då opasslighet å båda sidor hindrade dem att träffas, bi-
lade han följande bref:

Den 8 februari 1840.

En gemenare riksdag än denna har väl aldrig ägt rum,
hvarken i gamla eller nya testamentet. Rabulismen seg-
rar i alla utskott; det är dumt nog, men det må vara.
Petré trätte med Wijk; det kan den senare ha förtjänt, för
det han tagit en så gemen våning. Jag, som har en myc-
ket bekvämare midt i den bebodda världen, njuter blott
där af som en evig sjukling, förkrossad af giktplågor, pro-
saiska hjärtklappningar och svindel. Detta är emellertid
också en småsak; — men hvad som strider emot allt för-
nuft, all poesi, all bildning och all riksdagsmaunatrefnad —
är att den blåögda, skönlockiga, glädjeblickande, Ijufligt-
leende, allälskade huldgudinnan, som ej behöfver utmär-
kas med något annat namn, emedan hela Svea rike ej kun-
nat åstadkomma mer än en sådan riksdagsfru; att ffon,
den sällsynta, af hela sitt eget kön prisade och saknade! skulle
bo bakom Nordkap, och där i öknen flere dagar skulle Hgga
ej, som sig borde, på Paradisets blomstermattor utan
emellan hemväfda lärftslakan — detta utmärker denna
riksdagen såsom den olyckligaste af alla sedan Odins tid.

Gud, lille Olof, er kammarjungfru och min skomakare
veta, huru många galoscher jag redan på dessa nordiska
resor förgåfves! utslitit — om lungor och ben talar jag inte.
Också skickar jag nu blott min betjänt för att få något
muntligt svar — huru hennes nåd mår, — om också blott
genom kokerskan, som väl uti herrskapets nuvarande hus-
håll har den mesta ledighet: jag har åtminstone alltid fun-
nit henne med armarne i kors. Mig själf har denna riks-

dagsförtviflan alldeles förkrossat, och i går låg jag hela
dagen nästan utan sans och mat; i dag är det ej stort bättre,
dock hade jag i morse besinning nog för att genast efter-
skicka de bilagda härliga skaldestycken, för att såsom en
dyrbar skänk, ej från mig utan från själfva sångmön ^
nedlägga dem för edra fötter. Gud late den så kallade
biskopen ej ha förekommit mig. Men jag litar på hans
vanliga kroppslättja» Han förtjänar i alla fall ers nåds
stora tacksamhet för det han diktat den präktiga sången
öfver Wallin.

Hjärtliga hälsningar till W. och lilla Olof och emottag
tills vidare med vanlig nedlåtande godhet en olyckhg riks-
dagssjukhngs förnyade hyllning af djup vördnad och
suckande saknad.

v. Br.

Hilda Wijk var nu mera beundrad än någonsin, och
hon borde för visso ha blifvit bortskämd och egenkär, om
det hade varit möjligt* Måhända har Tegnér haft en liten
fruktan åt det hållet, och det skulle kunna förklara det
märkliga tillägget i följande, den 12 mars daterade biljett:

Beklaga mig, älskade Hilda. Du har varit god och
bjudit mig till middag i morgon. Men utom det att jag
förut lofvat mig till portugisiska ministern, som med all
gevalt vill förmå mig att lära portugisiska, så kan jag
nu ej komma på något der a stället för min sjukdom, som
väl icke är annat än en vanlig katarrhalsfeber, men dock
plågsam och obehaglig. Tillåt mig att ha detta till godo
en aiman gång: jag menar icke middagen (ty den sätter
jag föga värde på) men nöjet att få se dig och sola mig
i ditt betraktande. Du vet nog hvad glädje detta gör

E, Wrangel y

Olof Wijk. Byst i marmor af J. P. Molin.

IJilda Wijk. Byst i marmor af J. P. Molin.

lOO

mig. Men huru skulle du också kunna begära, att en
sådan skönhetssvärmare som jag skulle med likgiltighet
kunna se på ett ansikte som ditt, utan tvifvel det skö-
naste, Ijuf väste, ädlaste i Norden?

Jag inser själf, att det innehåller något fadt och smak-
löst, om icke ohöfligt, att säga en vacker fru midt i ansik-
tet, hur skönt man finner det. Tillåt mig därföre att,
dels som motgift, dels som ursäkt, få tillfoga följande
reflexion.

Snille och skönhet, där de finnas i någon högre grad
(och annars finnas de i allmänhet icke), äro otvifvelaktigt
jordens största natur gåfvor, liksom de äro de sällsyn-
taste. Men just därföre äro de också gåfvor, lycka, icke
förtjänst. T. ex. om jag rimmar litet bättre än en och
annan af mina bröder i ApoUo; eller om du är mycket
vackrare än någon annan kvinna i vårt land, så ha vi ju
därtill ingenting själf va bidragit. Visserligen fordrar
dikten, äfven den lättaste, sin själsansträngning, sin fri-
villiga verksamhet; ty inspiration (i den krassa medvets-
lösa bemärkelse, som ordet vanligtvis tages) är och blir
en natur lögn. Visserligen ville jag också gärna anse den
kvinnliga skönheten som en emanation af själen. Men
det kan dock gifvas mången skön själ, som ej är så
lycklig som din, att äga en motsvarande form, och ej,
med allt sitt bemödande, kan gifva sig den. »Således, min
, älskade Hilda, må du icke blifva alltför stolt öfver din
sällsynta naturgåfva . . .

Men det är du ju icke heller. Mig åtminstone före-
faller det ofta, som om du sloge ner ögonen och skämdes
för att vara så vacker. Ett sådant blygsamt och öd-
mjukt sinne är också kvinnoskönhetens triumf, dess

högsta och rikaste galadräkt.

Es, Tegnér,

lOI

Vid denna tid hade Tegnér af Brinkman fått upp-
maningar att stränga sin lyra till JKien Blåögdas» ära.
Men därpå var under denna oroliga vår icke att tänka.
Brinkman fick i stället själf besjunga henne nu: den första
hyllningssången för Hilda Wijk var just den versifierade
vädjan, som han den 13 mars riktade till Tegnér. Fru
Wijk fick dikten skrifven på himmelsblått papper. Den
lydde:

Den BiAögda.

Till Tegnér,

Såg du morgonstjärnan dröja
of van luftens blåa slöja,
bådande en molnfri dag,
när han vårens ungdom målar
med safirens ljusa strålar
och dess skimrande behag?

Såg du bäckens friska bölja
vänligt blomsterstranden skölja,
där, i glansrikt segertåg,
diktens lugna svanor segla
och förgätmigej sig spegla
i dess bottenklara våg?

Såg du rosen nyss ur knoppen
löst af första näktardroppen,
som ur daggens pärlkalk flöt,
hur dess blyga blick sig höjde
upp mot liljan, som sig böjde
och sig ömt till henne slöt? —

I02

Ja, du säg och — ser blott Henne,
yngsta sj^tern af de Trenne,
hvilkas älsklingsskald du är.
Och din sång, den höga, milda,
skulle tystna, när i Hilda
»Ingeborg» än lefver här?

Är ej hennes växt sylfidens,
hennes gång den gyllne tidens
jungfru-dans kring Amors mor?
Strålar ej dess blåa öga
allt det sköna, Ijufva, höga,
som i själens himmel bor?

När till krans för hennes lockar
kärlek späda rosor plockar,
suckar och sig fången ger:
synes ej den blygsamt täcka
morgonrodnans afund väcka?
Så hon rodnar, $å hon ler! —

Skynda då! Din sångmö spänne
lyrans strängar blott för Henne,
som oss Fritiof återger;
och, på nytt en yngling vorden,
höj din röst! — ty blott i Norden
finns en Hilda, en Tegnér.

Brinkmans skaldemaning måste klinga förgäfves.
Sjuklighet, kroppslig och andlig, höll Tegnér ofta ned-
tryckt. Han fick då och då stänga sig inne och afstå
från sammanträden och tillställningar. Hans vänner

I03

sågo detta med oro. Icke minst sökte familjen Wijk
att lifva upp honom genom inbjudningar, besök och vän-
liga sändningar. Men politiken skonade honom icke,
och han förstod icke att i tid draga sig tillbaka. Själf
utmanade han opinionen, t. ex. genom sin dikt »Till svens-
ka riddarhuset», och han blef föremål för upprepade
angrepp i den liberala pressen. Detta tärde på honom;
och sedan han visat nya storartade prof på själslig späns-
tighet, då han i Svenska akademien hälsat både Graf-
ström och Atterbom, begaf han sig vid midsommartiden
hem till Vexiö. Här bröt sinnessjukdomen ut. Flera
föregående S3anptomer hade under våren i Stockholm
framträdt, hvarom Brinkman sedan erinrade. »Tro mig,
Tegnér är innerligen mera sjuk, än han själf och de flesta
förmoda», hade han en gång yttrat till fru Wijk, Tegnérs
»sista förtrognaste väninna», såsom Brinkman kallade
henne i bref till en annan kvinnlig bekant.

Då vistelsen vid västkusten förut bekommit skalden
väl, tänkte man först, när ännu tillståndet var lugnare,
på en badresa till Gustafsberg vid Uddevalla eller till
Göteborg — Wingård inbjöd honom på det vänligaste
att taga in i biskopshuset där, som ännu disponerades
af den utnämnde ärkebiskopen. Men planen måste upp-
gifvas, då »nervsjukdomen» — som man benämnde den —
snart förvärrades. Tegnérs vän och läkare generaldi-
rektören C. J. Ekströmer kallades till Vexiö, och på hans
råd och under hans och Heurlins vård fördes skalden i
slutet af jtili till Stockholm.

Förtviflad skref Brinkman om Tegnérs sjukdom
till Hilda Wijk, hvilken just då med sin man rest hem
till Göteborg på några veckor. Sedan han i detta bref
(af den 31 juli 1840) klagat öfver sin huldgudinnas »plöts-

I04

liga af resa», hvarigenom han förlorat »den trefligaste
heinbygd» han ägt »inom sandöknen af denna oroliga
riksdag», fortsatte han:

Gifve Gud att de underrättelser, jag nu nödgas med-
dela er, vore mindre förkrossande, men jag har i alla fall
trott mig ej böra undanhålla dem, då det är bättre, att
ni af mig erhåller dem fullt sannfärdiga, än att de genom
skvaller och rabuUstisk ovilja vanställda skulle öfvér-
raska er helt oförberedd. — Vår uppriktigt älskade vän,
tidehvarfvets största snille, återkom i förgår afton med
Heurlin och Ekströmer ifrån Vexiö — men i ett tillstånd,
som bör ingifva oss den önskan, att han ej mera länge
måtte öfverlefva det.^ Han är till förståndet fullkom-
ligt rubbad och, hvad som tyvärr anses för mer än be-
tänkligt tecken, — till hälsan fullkomligt återställd! —
Han äter och sofver alldeles som i friska dagar, är till
utseende ej det minsta förändrad, hans blick inte för-
villad utan snarare fryntlig och klar, som när han annars
är vid godt och muntert lynne. lyika så talar han med
samma ledighet och i ordformerna lika sammanhängande,
ja, prydligt och behagligt, men — hvad talar han? Och
öfver hvilka föremål? Dessa ligga alla inom en alldeles
främmande värld och beträffa förhållanden, uti hvilka
han aldrig befunnit sig eller nånsin bort kunna reta hans
inbillning. Han har ibland annat blifvit ofantligt rik

och umgås med stora världsförbättrande planer.

Så snart jag fått del af deras hitkomst, skyndade jag först
till Heurlin, hvilken af sorg och innerligt deltagande

* I samma anda skref Martina Schwerin till Brinkman {^^lio
1840): »Hvem har skattat och älskat honom, som icke nu uppriktigt
önskar, att hans återstående dagar icke måtte blifva många.»

I05

själf blifvit sjuk; och af honom mottog jag alla de goda
råd, som kunde vara oumbärliga, för att ej med bästa
vilja åstadkomma något slags otjänlig sinnesrörelse hos
Tegnér i hans nuvarande ömtåliga belägenhet ... Så
förberedd begaf jag mig med Ekströmer till honom,
ej utan ett ängsligt klappande hjärta och nedsväljda
tårar. Han visade mycket nöje öfver mitt besök, ty
han har medvetande nog att igenkänna sina vänner och,
som jag senare fann, att äfven ihågkomma sina särskilda
förhållanden till dem, i anseende till de ämnen, som synas
honom tillhöra hvar och en af dem. — »Det var bra att
du kom», sade han, »jag har så mycket att tala med dig,
när vi blifva ensamma. Emellertid vet du kanske icke»
— pekande på Ekströmer — »att där står vår tillkom-
mande ärkebiskop » . . . Efter flere meddelanden af samma
balt gick Ekströmer bort, och då frågade han mig strax:
»Hilda är väl i staden?» — 'Nej, hon är bortrest till Göte-
borg.' — Det tycktes förundra honom, men han glömde
det åter, så att han vid af skedet sade: »Glöm ej att hälsa
Hilda, om du går dit i kväll, och säg henne, att jag i mor-
gon kommer till henne, om jag mår så bra.»

Jag har i den senaste tiden läst idel böcker öfver
sinnessjukdomar, och jag är i förtviflan däröfver att den,
som drabbat vår olyckliga vän, synes vara af det slag,
som lämnar den minsta förhoppning att fullkomligt kunna
botas. Ekströmer föranstaltade i går afton en samman-
komst af några läkare och Tegnérs närmaste vänner
för att öfverlägga hvad nu borde företagas. En ut-
rikes resa eller ett landställe, där en egen läkare skulle
ägna sig åt hans skötsel, eller ett aflägset ställe i staden
med trädgård? öfverallt finnas stora svårigheter, och
jag ser ännu ingen dager däri.

io6

Förlåt min hulda beskyddarinna, om jag för djupt
sårat era ömma känslor. Men äfven i olyckan synes
mig den rena sanningen alltid det bästa. Om minsta
spår till förbättring skulle visa sig, skall ni genast därom
underrättas. Hjärtliga hälsningar till W., och till min
ädla välgörarinna en förnyad hyllning af djup vördnad
och innerligaste tillgifvenhet,

v. Br.

Den 4 augusti fortsatte Brinkman sina meddelanden
om Tegnérs sjukdom. Någon förbättring hade icke
inträdt. »Det är förbi!» var det rysliga utrop, som und-
fallit en läkare efter ett samtal om den olycklige skalden.
Själf var Brinkman djupt bedröfvad: »Jag har», skref
han, »under de senare dagarna ej kunnat kasta en blick
på de bilder af Tegnér, som öfver allt pryda mitt lilla
museum, ej ihågkomma en vers eller ett snilleblixtrande
uttryck af denne vår första siare, utan att mina ögon
fyllas af tårar och mitt bröst kväfves af suckar. En
sådan solförmörkelse på den ljusaste dag! — mera för-
skräckande än grafvens natt, den jag nu af själ och hjärta
skulle unna vår olycklige vän . . . H varje dag känner jag
nu med ökad oro och saknad, ej blott vitterhetens och
fosterlandets, utan min egen oersättliga förlust af en sådan
vän, hvilken, med all sin ombytlighet i hvardagligare
förhållanden, emot mig aldrig förändrat tänkesätt och
välvilja, aldrig tillbakahållit sitt öppenhj artade förtro-
ende, alltid med lika beredvillighet emottagit och ovär-
digt uppskattat mitt, äfven om han väl någon gång fun-
nit det obekvämt. Hela min kropp darrar, så ofta jag
öppnar hans dörr; ty jag kan ej underlåta att hvarje
dag personUgen efterfråga hans tillstånd.» Brinkman

I07

erinrade sin väninna om åtskilliga förebud till den sorg-
liga katastrofen, Tegnérs föregående dystra perioder
och 3rttranden af världssmärta fällda till och med i skol-
och kyrkotal. Vid sista prästmötet i Vexiö hade han
ock fällt vemodiga ord om »det aflöfvade, förtorkade
lifvet», om huru »det går en dödsångest genom dagens
häfder, det rosslar i tidens bröst; lycklig den, som ej för-
nimmer det». Och Brinkman tillade: »Ja, lyckligare
hade han och vi sannerligen varit, om han ej så djupt
och så häftigt förnummit detta rosslande under vårt se-
naste riksdagsgräl! Han var ej lugn nog för att blott
sörja öfver tidsandans brottsUga förvillelser, han för-
bittrades däraf till öfverspända kraftyttringar, som in-
ifrån utmärglade hans veka själ och splittrade hans for-
dom så gedigna och själf ständiga snille. Framrusande
på en vädj obana, vid hvilkens mål hans lagrar ej vinkade
segervinnaren, och med ömtålig själfkänsla deltagande
uti den oförsonliga striden, föll han äfven här ett offer
för sitt retliga lynne och sina hjärtlösa motståndares
förgiftade vapen.»

Hilda Wijks svar på dessa bref skildrar hennes sorg,
men det ger också en inblick i det trofasta kvinnohjärtats
sega fasthållande vid hoppet om förbättring. Hon skref:

Göteborg d. lo augusti 1840.
Herr baron!
Värdes mottaga min innerliga tacksägelse för de
tmderrättelser, ni 2: ne särskilda gånger behagat meddela
mig om vår ovärderlige vän Tegnér. Ehuru sorgliga
mottog jag dem dock helst af er hand, de voro mig dessu-
tom ett ytterligare bevis på er vänskap för mig och ert
deltagande för den store mannen, Samma dag, jag emot-

;o8

tog ert i:sta bref, spridde sig här ryktet om hans död;
jag var då glad att med åberopande af samma bref kunna
vederlägga detta rykte, och tackade Gud därför. — De
sista underrättelser ni behagat meddela mig äro visser-
ligen mycket nedslående, ja, förkrossande; likväl hoppas
jag ännu, det han skall kunna räddas och återskänkas åt
sin familj, sina vänner och fäderneslandet! — Ack! kunde
han blott för en tid glömma detta senare och dess ange-
lägenheter. Härtill skulle säkerligen en utrikes resa
vara mest tjänlig. Är det ej tänkbart, att han i sällskap
med Byström kan företaga en sådan? Ni har så ofta
kallat detta riksmöte osaligt, och här ett ytterligare bevis
därpå. Min öfvertygelse är, att, om det ej i egentlig
mening förorsakat, det Hkväl påskyndat hans nuvarande
olyckliga belägenhet.

Vår hitresa var gynnad af det vackraste väder och

ett högst angenämt sällskap. Vid Berg mötte

oss biskopinnan Hedrén^ . . . det var ej det minst gläd-
jande att se och finna henne så obeskrifligen lycklig och
nöjd med sin ställning . . . Man kan troligtvis i vårt land
aldrig göra en intressantare tur än kanalvägen ifrån
Stockholm till Göteborg . . . Dagen för vår afresa är ännu
ej bestämd, och huru svårt det blir att skiljas från anhö-
riga och vänner här, emotser jag likväl med nöje åter-
seendet af dem jag lämnat i Stockholm och till hvilka
jag i första rummet vågar räkna er, herr baron . . .

Hilda Wijk.

De första dagarna af september återvände Olof och
Hilda Wijk till hufvudstaden. Tegnérs familj kom också

^ Hilda Wijks kusin Emma Helling, nyss omgift med biskop
Hedrén, jfr ofvan s. 6. Äfven hon var en stor favorit hos Tegnér,
som också uppvaktat henne på våren 1840.

lOQ

till Stockholm, där han nu vårdades å Kungsholmen i
ett hus med trädgård ned åt Klara sjö. Hilda Wijk
sammanträffade nu Ined biskopinnan Tegnér och hade
också glädjen att ändtligen göra Disas bekantskap. »Hon
motsvarade fullkomligt den föreställning jag gjort mig
om henne», yttrade fru Wijk till Brinkman. SlutHgen
fick hon också återse Tegnér, som nu blifvit lugnare.
En gång företog han en längre promenad i vagn med Wijks,
»var lugn, glad och samtalade öfver hufvud ganska klokt»,
skref fru Hilda. Han hade också en dag bjudit sig till
dem på middag strax före den nu beslutade resan till
Köpenhamn (och Schleswig). Biskopinnan hade gått
med härpå — om försiktighet iakttogs i mat och dryck —
då Tegnér så hjärtligen längtade därefter och »då det
nu i allt fall snart är slut med den armes fångenskap»,
såsom hon skref till fru Wijk. I allmänhet voro sådana
förströelser honom icke tillåtna, meddelade fru Tegnér,
»ehuru bittert det kännes i mitt förklämda hjärta; men
jag har också min stränga bevakning». För Wijks hade
hon fullt förtroende, då hon visste, att Tegnér »ej har
några säkrare, några tillgifnare vänner än herrskapet».
Det kom likväl återbud från skalden, som af någon anled-
ning råkat i misshumör. Redig var han långtifrån ännu.
Ett par dagar senare (den 23 september) skref han till
Brinkman: »Jag reser i morgon till Köpenhamn. Kom
och följ med. Möjligt att Hilda kommer.»

IX.

Brinkmans poetiska svärmeri för »riksdagens enda huldgudinna»
(1840-41).

Att Brinkman var bestört öfver familjen Wijks upp-
brott från Stockholm sommaren 1840, hvarom han icke
haft kännedom förut, har nyss ofvan antydts. Kom så
fru Wijks bref med den ceremoniösa öfverskriften »Herr
baron», och Brinkman bragtes helt ur jämvikten. När
han då skulle tacka för vänligheten att sända honom detta
bref, kunde han icke underlåta att lämna sitt lilla miss-
nöje luft:

Den 19 augusti 1840.

Emellertid var det med »vänligheten» sä

där. Ty knappt hade jag brutit det, då första raden lät
mig förmoda, att vid ihopslagningen ett misstag ägt rum,
och att det sannolikt vore till någon annan af era helt
nyvärfda tillbedjare bland rikets första stånd; ty, tänkte
jag, till mig kan den annars så ädelmodigt nedlåtande väl
ej börja ett bref med den sträft förödmjukande raden:

^Herr baron!»
I mina öron lät detta nämligen ej stort bättre än:
»Vet hut!» och jag kunde ej annorlunda förklara det än
som ett slags häftigare förebråelse däröfver, att jag ej,
som sig bort, börjat mina skrifvelser med:

III

»Fru kommerserådinna! »

Men Gud och alla hedniska gudinnor veta bäst, att
sådant hos mig ej förråder någon brist på djup vördnad
och ömtålig grannlagenhet. Det är blott en, kanske
själfsvåldig, ovana hos alla skalder, de må vara så usla
som helst, att i förtroligt samtal aldrig säga: »Fru profes-
sorskan Minerva » — eller: »Fröken Huldgudinna » — eller:
»Mamsell Sångmö», — hvad jag icke ens kallar min, när
jag vill smickra henne, ehuru hon egenteligen blott är
född »huspiga».

Visserligen kalla katolikerna den heliga jungfrun:
»Vår fru»; men det är något helt annat och betyder:
»vår skyddsgudinna»; lika som alla Kongl. Majestäts
lyckligaste undersåtar — jag menar dem, som vänhgt
emottagas uti ett visst hus i Klaratrakten — fromt och
andäktigt säga »Vår fru Wijk»; men på kommerseråds-
värdigheten tänker därvid helt säkert ingen, som ej omedel-
bart tillhör »Handels- och finans-expeditionen».

Må således det sträfva, på tillbörligt afstånd hållande
»baron» från edra änglaläppar aldrig mera drabba er men-
lösa skald, om han ej någon gång skulle bära sig så oskick-
ligt åt, att han förtjänte att näpsas,

v. Br,

Nu väntade Brinkman med otålighet, att den sköna
»Blåögda» skulle återkomma. Han räknade dagarna, och
han frågade ständigt efter i bostaden, där en kvarlämnad
tjänarinna — Maria — , som ursprungligen tyckts honom
osympatisk, nu försökte trösta den stackars öfvergifne
gamle svärmaren. Den 24 augusti skrifver han en rörande
utgjutelse, ängslig och förtviflad öfver att »riksdagens
enda huldgudinna», som varit väntad den 20, ännu icke

112

anländt. Han bifogar ett »blåögdt skaldestycke » — skrif-
vet under en sömnlös natt — , där dock hans förtviflan
icke målas, utan i stället den »paradisiska sällhet», som
han med det första i det Wijkska Stockholmshemmet
återförväntade. Han hade alltid predikat den satsen,
att »paradiset aldrig gått förloradt utan ännu är sig all-
deles likt, bara man riktigt hittar vägen dit », och, tillägger
han, »därom har jag mer än nånsin blifvit öfvertygad, allt
sedan Wijk valdes till riksdagsman». Vore han — Brink-
man — blott en så god skald som Milton, så skulle »vår
tids paradisdrottning helt annorlunda besjungas». »Jag
tror verkligen», tillägger han, »att det är sagan om det
förlorade paradiset, som gör de flesta så trumpna, otrefliga
och gamla. Med ungdom i själen känner man ingen sådan
förlust, och kalenderåldern bör på den förre ej ha någon
inflytelse. Också smickrar jag mig att, i anseende till
detta »ungdomliga lynne», min sång-gumma ännu bär
sina år tämligen bra, huru skröplig hon eljest må vara.»
Och så följer dikten:

Paradiset.

Till den Efterlängtade.

»Med friska ögon vill jag blicka
omkring mig i den sjuka värld.»
Tegnér.

Dröjer du ännu? — O, kom tillbaka.
Glädjens drottning, att din tron bevaka,
längre gif oss sorgen ej till pris.
Kom och lär oss åter njuta dagen.
Ty kring Hilda, Sångmön och Behagen
blomstrar än ett nyfödt paradis.

113

Brann väl Evas blick den första dagen,
^ nyss af lifvets morgonglans betagen,
mera klar och blå än Hildas nu, —
när den blyga, öfverjordiskt sälla
såg sin egen bild i Edens källa
och förvånad ropte: »hvem är du? »

Tidens morgontafla, Ijufva höga
brudbild af naturen! För vårt öga
står du kvar till världens sista dag.
Hvem ej, sen årtusenden försvunnit,
dyrkar än, när han sin Eva funnit
ynglingsfrisk som Adam, dess behag?

Hvem då saknar paradisets drömmar
med dess lunder och dess silf verströmmar?
Skapar dem ej kärleken på nytt?
När från ögat af en helig kvinna
ömhetens och glädjens tårar rinna,
jorden till en himmel blir förbytt.

När att Edens yngsta drottning hylla
luftens fåglar den med sånger fylla,
solen huld ur rosenskyar ler,
där på morgonrodnans lätta vingar
oskuldsvärldens änglaskara svingar —
lik den skaldens blick kring Hilda ser.

Åter ett »suckande bref » skref Brinkman den 28 och
berättade att, då den Blåögda varit väntad med sista
ångbåten, han flera timmar lupit omkring på Riddar-
holmen, där den skulle lägga till. »Allt det hvardags-

E. WrangeU 8

114

packet, som vid ett sådant tillfälle alltid samlar sig där,
gapade på mig och trodde att jag smög omkring som ett
ålderdomsspöke för att uppsöka min förlorade ungdom.
Däruti var kanske också något sant, ehuru jag ej fann för
godt att närmare förklara mig häröfyer — i så dåligt
sällskap. Den enda, jag förtroligt samspråkade med, var
en gammal, med mitt hjärta nästan jämnårig väninna —
Längtan född Hopp; och som detta vårt allvarsamma sam-
tal till en del angick ers nåd själf, så tar jag mig den fri-
heten att vidfoga det häröfver natten därpå genast upp-
satta protokoll. »

Längtan.

Till den Saknade.

»Du, so die Freude weinen,
die Schwermut lächeln heisst.»
v. Salts.

Hvem är du, som åter, när aftonen svalkas
och solen sig sänker i böljornas famn,
ur aningens fjärran så hemligt mig nalkas
och hviskar den Saknades namn?

Mig villar du ej, dina toner dig röja,
fast blicken de dolda behagen ej ser;
som stjärnan ur moln, ur din luftiga slöja
ditt tindrande öga ju ler.

O Längtan, du hoppets och saknadens dotter,
som pekar alltjämt åt de saligas land,
när glädjens och sorgens förseglade lotter
du väger i darrande hand.

1^5

Väl känner jag dig! Vid min vagga ju redan
du vigdes till svärmarens eviga brud,
och snillet, det barnsliga, lärde du sedan
att leka med bilder och ljud.

Välan då ! Med lugn jag dig följer i spåren
på lifvets än kala, än blomstrande stig;
du lärt mig, att hjärtat ej åldras med åren,
så länge det klappar för dig.

Re*n skingra sig molnen, där stjärnorna bilda,
likt brinnande runor, den Saknades namn,
och lyängtan sig döljer, när Glädjen och Hilda
till Eden förvandla vår hamn.

Så gick han och svärmade, sjuttiosexåringen med
det ungdomliga hjärtat. Trots all saknad och längtan
är det förtjusningens, den eldiga hänryckningens oför-
ställda glädje, som talar ur dessa utgjutelser. Allt annat
försvinner nu för den gamle romantikerns svärmande själ;
till och med sorgen öfver Tegnérs sinnessjukdom, som
nyss uppskakat honom så häftigt, synes vara alldeles för-
gäten eller skjuten i bakgrunden.

Ändtligen den 3 september hör han det Ijufliga bud-
skapet: »Hon kommer.» Det blir som en ny vår för
honom. Han skrifver nu:

»Hon kommer!»

Dessa få men betydningsfuUa och tjusande ord voro
de första, hvarmed jungfru Marie i går emottog mig på
er trappa; själf gladare och skönare, än jag någonsin fun-
nit henne. Allt hvad hon tillade, var blott en from och
beskedlig utläggning af dessa två ord; och ehuru hon ut-

ii6

talade dem på en enkel prosa, fann jag dock allt, livad
hon sa4e, så poetiskt, att jag skyndade hem för att genast
fästa det på papperet, som ers nåd finner af närlagda
bilaga. »

Hon kommer.

Hon kommer! — Vårens lärkor flyga
till hennes möte kring vår strand,
ur jorden friska sippor smyga
sig fram att plockas af dess hand.

Hon kommer! — Västanvinden susar
melodiskt som en kärlekssång;
en första maj på nytt oss tjusar,
och linden blommar än en gång.

Hon kommer! — Morgonrodnan väger
sin systers täflande behag
och, tröstande sin afund, säger:
»Hon är ju yngre ock än jag. »

Hon kommer! — Solen sina strålar
åt skalden lånar, i hvars blick
sig brinnande den glädje målar,
hvarmed han henne skåda fick.

Hon kommer! — Blomstertomma slätter
förvandla sig till rosenfält,
och sommarns milda, ljusa nätter
kvardröja högt på himlens tält.

117

Hon kommer! — Så, af dufvor dragen,
ur Sagas lunder Freja kom,
när nordens jättar af Behagen
till sångens hjältar byttes om.

Hon kommer! — Snillet själf berusar
dess blåa öga, stolt och fritt;
och alla hjärtan dem hon tjusar
slå högt och andaktsvarmt som mitt.^

Under hösten försökte Brinkman att, så ofta hans
hälsa tillät, uppvakta sin »andeliga matmor». I en sjuk
stund skref en gång hennes »trognaste tillbedjare på jorden»
och önskade att, åtminstone före den sista flyttningen, erhålla
ett besök af henne, då han kunde få »ett lifligt och evigt
kvarblifvande intryck af 'det skönaste jag sett i nord'».
En annan gång (den 15 oktober) skref han och berättade
om ett sällsynt loford, som han öfver sin huldgudinna
hört af en annan dam: att männen beundrade den, som
»af naturen blifvit begåfvad med vissa bld ögon och ännu
himmelsblåare själ», kunde icke förvåna, men mera ovan-
ligt och mera betydelsefullt var det, att hennes medsystrar
visade samma känslor. Nu hade emellertid en af Brink-
mans väninnor i ett bref, där hon för öfrigt utbredde sig
öfver den då rådande kvinnliga uppfostran, i hvilken man
saknade den inre harmoniska lifsbildningen, yttrat: »Är
det ej detta harmoniska behag, som gör den blygsamt
älskvärda fru Wijk så afundsfritt omtyckt af alla? Är
det ej denna förening af anspråkslöshet och omisskännelig

^ Denna dikt, liksom de tre förut meddelade, är här aftryckt
efter Brinkmans till Hilda Wijk sända hnndskrift. Om dikternas
tryckrring se nedan kap. XI.

ii8

värdighet, som intager alla? Denna milda vänlighet,
som utplånar all känsla af afund hos hvar och en, som har
sinne för hennes flärdlösa öf verlägsenhet? »

Julafton, då Brinkman sedan flere veckor varit sjuk
och icke fått se »den blåögda solen» — han hade knappast
haft »luft och anda till en af skedssuck» — , återsände han
till henne det minnesalbum, hvari, som vi sett, Beskow
och Tegnér förut skrifvit. På dess sista blad hade nu helt
anspråk3löst Brinkman tecknat ett par artiga rader om
och till ägarinnan.

De bära öfverskriften N:o I (Tegnér) och lyda:

Fängslar din skönhet blott? Nej, själens och

känslornas klarhet

sprider en helgonglans kring din förtjusande bild.

Skämtande leker du väl med kärleken, glädjen och

nöjet,

dock en beundransvärd säkerhet bor i ditt bröst,

Blomman vi se, som af solen, af vindarne smekes

och fläktas.

Men af en grundfast rot stödjes och friskas hon jämt.

Stockholm den 24 dec. 1840.
V. Br.

Han bifogade en vemodig biljett, där det heter:
»Skönare må lyckligare skalder måla den Heliggoda, men
näppeligen sannare; ty jag tror verkeligen ej, att någon
människa sannare, vördnadsf ullare, tacksammare och from-
mare än jag själf för evigheten uppfattat hela er »inre»
och »yttre» skönhet. Jag förstår mig inte på Tegnérs
»stackars oss»! Tvärtom räknar jag det för en af mina
skönaste lefnadssällheter att hafva lärt känna en sådan

119

resande från en bättre värld och att ha funnits — ej ovärdig
ett litet minne i er minnesbok . . . Nu frågar man kanske
dock någon gång af nyfikenhet: »hvem är den där syndaren,
som står i sista vrån och icke en gång har ett namn?»
Och då smickrar j ag mig, att den blåögdt leende skall svara :
»Ack, det var väl annars inte stort bevändt med honom,
men han höll så innerligen troget och blygsamt af mig,
att jag förutsåg huru rikt han skulle finna sig belönt, om
jag unnade honom ett litet rum bland mina snillrikare
tillbedjare. »

Rörd svarade Hilda Wijk samma dag med några varma,
hjärtliga rader och förebrådde honom mildt, att han skrifvit
på sista bladet och ej på det första, där hon hoppats att
få se hans namn. »Anse mig ej otacksam », skref hon, »där-
för att jag ej med ord kan uttrycka de känslor af vänskap
och tacksamhet jag hyser för er. Ert bref blir min enda
julklapp. Kanske kommer ni själf och tager julgröten
med oss. Fåfänga hopp! Vore ni äfven så frisk, fruktar
jag att jag kommer att strida med alltför många om
detta företräde, för att kunna hoppas på seger. —
Innelyckt följer en lock af mitt hår. Måtte vi snart få
se er här!»

Och verkligen, den gamle beundraren, betagen af
en så vänlig inbjudan, uppbjöd alla sina krafter och gaf
sig ut på en »pilgrimsfärd» och' blef för sitt mod och sin
tillgifvenhet rikligen belönad genom några högst angenäma
timmar, förtroligt tillbragta i den Wijkska familjekretsen.

Om Tegnér underrättade de båda trogna vännerna
hvarandra ofta hvad de förnummit och lånade hvarandra
hvad de hade otryckt af honom. Brinkman var den
förste, för hvilken fru Hilda visade »Varningen». Tegnérs
till Svenska akademiens decembersammanträde hemsända

I20

»Reseminnen» fick hon låna af Brinkman. Andra poesier
af den nu under sjukdomen rastlöst produktive skalden
meddelades henne af Heurlin eller Wingård. Den senare
skickade (den 13 februari 1841) en sådan dikt — sannolikt
»Afsked af vännerna i norden» eller »Julottan» — till
sin »vackra vän». Den kom ju icke »i det bästa skick
för de klara ögonen. Besynnerligt men rikt, men till
slut rörande är detta kväde», tillade Wingård, »O, att han
kom åter till sig och oss, den älskade.» Ett par egna
skrifter — »torra fingerfrukter», som han anspråkslöst
kallade dem — bilade ärkebiskopen »till ett blidt omdöme ».

Vännerna Wijk försummade icke att då och då göra
den under vintern i sina rum instängde Brinkman ett
besök. Efter ett sådant skref fru Hildas beundrare (den
5 februari 1841):

»Att solen högst välgörande inverkar på kroppen,
det ha väl alla människor erfarit; men blott de bättre
veta, huru en vänlig solblick från en upphöjd, molnfri
själ uppfriskar och pånyttföder vårt andeliga lif. Och
som jag naturligtvis räknar mig bland de bättre — är
det ej skryt, utan ren tacksamhet, om jag försäkrar, att
jag efter ers nåds huldrika besök kände mig som en helt
annan varelse. Nej, tänkte jag, alla de plågor, som denna
barbariska vinter åstadkommer, skola dock ej förmå
mig att hata lifvet; lika så litet som denna än mera bar-
bariska riksdagen skall minska min orubbliga kärlek för
det gamla, hederliga Sverige.»

När den långa riksdagen ändtligen var slut och familjen
Wijk strax före midsommaren 1841 rest hem till Göteborg
och Bokedalen, sände Hilda Wijk sin gamle beundrare
i Stockholm ett varmt tack för alla vänskapsprof under
den långa hufvudstadssejouren. Nu (i juli) hade Tegnér

121

gjort ett kärt besök på Bokedalen — skulle icke Brinkman
vilja följa det goda exemplet: »Skall biskopsrummet
på Bokedalen stå obegagnadt?» tillade hon öfvertalande.
Men Brinkman hade nu svårt att företaga längre resor;
han beklagade det djupt och försäkrade (i bref den 27
juli), att han obeskrifligt värderade och älskade föremålet
för sina »ännu så lifliga, men af själfva visheten helgade
känslor». När aftonstjärnan nedstrålade från den klara,
molnfria himlen, utropade han med andäktig hyllning:
»Hilda!» Och när han ovillkorligt stannade vid någon
af de boningar i hufvudstaden, som hon invigt till »vän-
skapens trefliga kapeller», suckade han vemodigt: »Där
bodde Hilda förr », och tillade alltid med glödande tack-
samhet: »likasom ännu och för evigt uti mitt trogna
bröst.» Och om hvad hon betydde för honom, vittnade
han på följande vackra sätt:

»Ni vet, att min sångmö och mitt minne bevara en
utvald och ej obetydlig samling af förträffliga kvinnor
från alla länder, där jag af mitt ostadiga öde blifvit kring-
drifven; att jag har sinne för allt slags kvinnlig skönhet
och öfverlägsenhet och gör full rättvisa äfven åt dem,
som blott lysa genom några sällsynta egenskaper, om de
ock ej äga alla dem, som hjärtat förnämligast önskar
och snillet helst gillar. Är det då ej en obeskriflig lycka
att ännu vid aftonen af en lång och rik lefnadsdag ha
kunnat öka sin samling med en så sällsynt huldgudinna,
som så segrande täflar med de yppersta jag lärt känna? —
Må då den ålderstigne beundraren, just såsom en sådan,
äga den rättigheten att utan tvekan för edra fötter
nedlägga samma trosbekännelse, med hvilken jag alltid
skryter bakom er rygg: »att nämligen aldrig någon af
Evas förtjusande döttrar ingifvit mig en uppriktigare

122

beundran för hennes samteliga egenskaper, en lifligare
hänryckning, en frommare kärlek och en trofastare vänskap
än den sköna, hlåögda, snillrika, själfulla, gladlynta, natur-
trogna, ädelmodiga och emot påHteliga vänner så ömsint
nedlåtande Hilda!!» Allt detta kunde visserligen Tegnér
bättre än jag sätta på vers; men jag trotsar honom och
hvilken som helst af mina yngre medtåflare — »hvilkas
namn är legio, förty vi äro många» — att bättre och
skönare någonsin hafva uppfattat och i ett troget bröst
bevarat dessa blåögda förträffligheter, än den visaste
af dem alla, så vida åldern ger vishet, hvilket väl ej är så
alldeles afgjordt. »

»Jag finner mig så outsägligt lycklig i mitt hem» —
skref fru Wijk den 29 september — »att jag visst ej kommer
att sakna hufvudstaden och dess nöjen. Men väl åtskilliga
vänner där; och särdeles den oförgätlige vännen, som städse
■ bevisat sig sådan allt ifrån början af sin bekantskap —
behöfver jag väl att nämna hans namn?»

Och Brinkman svarade:

Stockholm den 15 oktober 1841.
I nedlåtande godhet och ädelmod, likasom i skönhet
och alla kvinnliga behag, alltid N:o I eller, rättare sagdt,
öfver och utom all N:o, »Hilda den Enda!», som den store
konungen kallades »Friedrich der Einzige!» — Jag kan
ej uttrycka min glädje öfver ert sista bref af den 29 septem-
ber. Att ännu frånvarande finna mig så vänligt ihåg-
kommen af min så djupt vördade, så fromt och innerligen
älskade beskyddarinna är ju en sällhet, som skulle kunna
försona mig med alla hvardagslifvets nycker och obe-

123

liagligheter, emedan en högre förening, själens och hjärtats,
med en så helig ungdomsgudinna låter mig alldeles glöm-
ma alla den gråhåriga ledsnadens tråkiga omgifningar.
Tusen våtögda tacksägelser således, min trogna, oförgätliga
skyddsgudinna! för det ni ännu räknar mig bland era
blott tillfälligtvis frånvarande — tillhedjare, skulle jag säga,
om det ordet ej längesedan blifvit vanhelgadt genom
det hvardagligaste missbruk. Huru många Hildor finnas
väl, som förtjäna att tillbedjas i sanning och andanom;
huru många af oss hafva väl sinne nog för det heliga i
själ och känslor för att äga rättighet att med ett sådant
ord förädla sin triviala kvinnodyrkan?

Må nu hjärtligt väl, i trots af den otrefliga hösten,
och tänk någon gång i ett ledigt ögonblick på den arma,
från er närvaro biltog-dömde vännen, som dageligen tänker
på den första af alla saknade väninnor, ej med alla de
känslor, som mina år kunde göra misstänkta, utan med
alla dem, af hvilka mitt hjärta klappade, när jag ännu
ägde era egna eviga — 15 är.

Jag omfamnar Wijk. Er

v. Br.

Nu skulle en af Brinkmans unga skyddslingar komma
till Göteborg med direkta hälsningar: Marie Benedicks,
en niéce till hans förevigade väninna fru Peppi, gifte sig
nämligen med Alex. Barclay från Göteborg. Måtte den
unga älskvärda och bildade damen bli väl inpassad i sina
nya förhållanden och få ett vänligt bemötande i Göteborg,
skref Brinkman till fru Wijk. »Må äfven den ojämförliga
Hilda vara litet god emot henne! — Stockholmskräken
hafva ju att tacka sig själfva för det hon gått dem ur hän-
derna. >>

124

Den 9 oktober, som var Olof Wijks både födelse-
dag och bröllopsdag, föddes nu (1841) hans fjärde son
(Ivar). Brinkman hälsade dennes ankomst med följande
ord:

»Alla himmelens välsignelser öfver den n5^ödde!
och öfver den sköna, aldrig nog välsignade modern! Emel-
lertid var det inte jag, som vid detta tillfälle företrädesvis
önskat en tillkommande — riksdagsman. Jag tycker,
när pappa redan dragit försorg om ett par dylika för fram-
tiden, så hade väl mamma å sin sida också kunnat tänka
på en efterträderska för de riksdagar, som framdeles komma
att förmodligen blifva ännu sämre än den sist förflutna.
Böra då ej riksdagsfruar genom sina älskvärda egenskaper
någorlunda godtgöra den ledsnad och det odrägliga säll-
skapsgräl, som den manliga fördelningen af riksens obe-
hagliga ständer vanligtvis åstadkommer? Hvad gjorde
väl det sista riksmötet för mig och många andra så trefligt-
förtjusande inomhus, om ej Göteborgs ädelmodiga upp-
märksamhet för hufvudstaden att till sitt kvinnliga ombud
välja den skönaste, mildaste, försonligaste och gladlyntaste
kvinna, som hela Sveriges nuvarande riksdagsbefolkning
äger? Se där nyttan däraf att åt framtiden kunna lämna
en dotter, som åtminstone kan blifva N:o 2.

Besynnerligt nog, att jag med sista post just ämnade
anhålla härom, å egna och efterlefvandes vägnar. »

Och i följande bref upprepar Brinkman denna bön,
att »Behagens drottning» skall ge »sina trogna under-
såtar sin afbild uti en liten dotter.»

När fru Wijk (den 30 nov.) tackade för lyckönsk-
ningarna, kunde hon meddela, att den lille var rask och
att han »att döma af hans fredliga lynne blir ej någon
riksdagsgrälmakare, » ~

125

Stockholm den 7 december 1841.
Nej ! En sådan fru Wijk som min — (hr kommerse-
rådet täcktes härvid ej göra någon anmärkning) — en
sådan finnes ej mera här i världen, och förmodligen icke
heller i den tillkommande, innan N:o i i egen skön person
ditflyttat. Så god som vacker \ så vänfast som nedlåtande,
på af stånd lika som närvarande; och ändtligen så href-
skrifvande, som vore hon blott kvick; och dock är hon
mycket mera intagande genom alla hjärtats och själens
egenskaper, hvilka stå högre än snillets, bildningens och
förståndets. Nog tänkte jag under riksdagen, att ingen
älskvärdare kvinna nånsin blifvit vald till biträde åt
något hederligt folkombud, och sörjde i detta af seende
djupt, när af skedstrumpeten lät höra sig; ty, tänkte jag,
det är ganska naturligt, att den hulda, återkommen till sitt
eget rike, alldeles bortglömmer de tillfälliga undersåtar,
som hon hår och i främmande länder förvärfvat. Men
se! så förhåller det sig ingalunda! Deras trogna tillgif ven-
het belönas ännu lika så ädelmodigt genom hennes för-
tjusande bref som fordom genom hennes blåögda vänlighet
och behagliga samtal! Som sagdt är: en sådan fru Wijk
finnes ej mer — åtminstone icke i prosa, och näppeligen
uti Tegnérs dikter »från hans bästa tid». Jag skyndar
således att för min ojämförliga välgörarinnas fötter ned-
lägga hyllningen af min innerhgaste tacksamhet för det
med sista post emottagna brefvet af den 30 november,
hvilket var dubbelt kärkommet, då jag i detta ögonblick
knappt vågade göra anspråk därpå i anseende till den
moderliga omsorgen för den lilla nyfödda riksdagsmannen,
hvilken af en mindre ädelmodig brefväxlarinna lätteligen

kunnat anföras såsom »laga förfall».

v. Br.

126

När det nu led mot julen, erinrade sig båda den förra
julen i Stockholm, då de varit hvarandra nära och ständigt
meddelat sig med hvarandra, fastän Brinkman ofta af
sjukdom hindrats träffa henne. »Jag hoppas», skref
Hilda Wijk den 22 dec, »att edra talrika vänner ej må
sakna ert lifgif vande umgänge denna vinter sä som den
förra.» Från Brinkman kom följande bref:

Julafton 1 84 1.

Skulle jag väl glömma, att jag just på denna dag
för ett år sedan af min älskvärda välgörarinna emottog
den julklapp, som just nu i ögonblicket åter påminner
mig en oförgätelig tidpunkt? — »den skönaste hårlock
från det skönaste hufvud!!» —

Jag var då rätt sjuk och hade på flere veckor ej kunnat
lämna mina rum; men tacksamheten och en oemotståndlig
längtan, att munteligen och med våta ögon få uttrycka
mina känslor af ömmaste tillgifvenhet, gåfvo mig på en
gång krafter nog att företaga en pilgrimsfärd till edert
då ännu så nära belägna — Betlehem! Visserligen tycktes
vägen påkostande för mitt krampkväfda bröst, — men
huru fritt och glädjefullt klappade ej mitt, Gudskelof!
alltid friska hjärta vid framkomsten och under hela den
trefliga afton, som tillbragtes inom eder förtroligt husliga
krets! — Nu åter? — Längtans och saknadens tårar bort-
skymma ju den glada njutningsrika tid, som kanske aldrig
återkommer; men min tacksamhet mot försynen är lika
varm och uppriktig för den sällhet, som fallit på min lott,
att ännu vid min sena lefnadsafton uppfriskas och för-
yngras af en lefvande huldgudinnas nedlåtande ynnest
och välvilja. Och hvarföre skulle jag ej säga er sjelf,
hvad jag så gärna bekänner för alla andra, att min sköna

127

beskyddarinna i mina ögon verkligen uppnått gränsen
af »kvinnlig fullkomlighet » — sd nära åtminstone, som den
inom jordelifvets trånga krets kan uppnås. — Ja! för min
del tror jag knappt, och önskar det ingalunda, att vår
blåögda ängel äfven i en högre värld må undergå någon
förändring, och jag begär själf ingen ädlare njutning än
att äfven där möta er med alldeles samma känslor af helig
vänskap, vördnad och andakt. Utan otålighet vill jag
likväl länge vänta på detta möte i ett tillkommande paradis;
ty jag har dock äfven i denna världen njutit så mycket
skönt och oförgätligt, att jag af tacksamhet ännu länge

unnar henne efterdömet af den ojämförliga N:o /.

v. Br.

»Skaldens graf». Tegnérs besök på västkusten och på Bokedal 1841

och 1842.

En stor del af korrespondensen mellan Hilda Wijk
och Brinkman år 1841 — liksom följande år — rörde sig
om den af båda så högt värderade och beundrade Teg-
nér. Med honom hade båda två också glädjen att åter
träda i direkt förbindelse. Allt var ännu icke förbi,
som Brinkman så vemodsfuUt skrifvit. Ännu skänkte
skalden både dem och fosterlandet månget oförgätligt
prof på snillets upplågande kraft — i prosa än mer än
i vers. Men de mörka och svaga stunderna kommo också
igen. — Få personer hafva under dessa år kunnat följa
hans tillstånd så väl som hans två trofasta vänner Hilda
Wijk och Brinkman.

Redan 1840 var det, som vi sett, planeradt, att Tegnér
åter skulle företaga en badresa till västkusten, och när
han kom åter från vårdanstalten i Schleswig — det var
i maj 1841 — upptogs planen igen. Men så kom till fru
Wijk ett nedslående bref från biskopinnan. Vid hem-
komsten hade Tegnér ju varit svag och nedsatt, men
ganska lugn och redig. Snart hade han emellertid bhfvit
oroligare, och nu fordrade han ständiga ombjrten. »Hans
tillstånd är det mest egna man kan tänka sig, fullkomligt
klok och ändå en fullkomlig motsats däraf», skref hans

129

hustru (d. 15 juni). »Vi äro nu uti samma oro och be-
kymmer som förra sommaren, och huru mycket mera,
sedan förhoppningen om en fullkomlig, varaktig för-
bättring är oss beröfvad. Vi trodde så blindt på de
försäkringar, som gåfvos oss från institutet om hans full-
komliga återställande.» Den Tegnérska familjen vågade
således knappast tänka på någon badresa nu. Biskopin-
nan vidfogade från sin man ett poem, som redan var
skrifvet i Schleswig; och hon tillade: »Jag vet att fru
kommerserådinnan med sin ömma, vänliga grannlagenhet
förvarar allt, som denne oss käre och redbare vännen
under sin olyckhga belägenhet yttrar. »

Brinkman var tills vidare den ende, som fick läsa
Tegnérs nya poem. Han hade svårt att tolka den otyd-
liga handskriften. Den var »en rörande åminnelse af
en olycklig tidpunkt», menade Brinkman (7/12 1841);
»i alla fall märkvärdig om också ej hugnelig; ty dess för-
fattare är gunås ej mera den ungdomligt förtjusande
Fritiof.» Poemet var oredigt och otillfredsställande ur
flera synpunkter. — Brinkmans egen poesi hade ju ej
kunnat mäta sig med Tegnérs, om icke i »himmelsblå»
stämning gent emot det kvinnliga. »Det skulle göra mig
ondt», tillade han, »om någon djupare äu jag kände
och uppskattade Ma Hildas blåögda förträffligheter . . .
Min sångmö, visserligen blygsam och utan anspråk,
tänker aldrig ens på den blåögda ängeln annorlunda
än knähöjande med helig vördnad och andäktiga hjärt-
klappningar. »

Tegnérs poem till Hilda Wijk från denna svaghetstid
finns ej mer. Ett fragment Skaldens graf, som i trycket
säges vara »ur ett längre poem », hörde måhända ursprung-
ligen dit. Dess anslag erinrar om Varningen, äfven

E, Wranget. 9

den skrifven i uppjagad sinnesstämning. Dödsfantasien
förekom icke sällan hos Tegnér, särskildt under 1830-
talet; dess mest rörande uttryck från den tiden är »Den
döde». Här varieras motivet och förbindes med dröm-
men om »söderns gröna vår», hvilket ju också såsom
mål för svärmande längtan förekommer i äldre dikter, till
och med i Fritiof s saga (Af skedet). Det lilla stycket
har en viss glans i stilen men lider af både omsägningar
och inadvertenser. »Skaldens graf » lyder:

— Kan
jag ej få lefva med dig, så välan,
i döden låt oss hvila hos hvarann!
Var frälsta ande öfver stjärnor går
och hand i hand. Med flit jag säger vdr,
ty sedan en gång slocknat himlaflamman,
min själ med din dock flyter slutligt samman. —
Och grafven står i söderns gröna vår,
och sångarlagern hänger gröna hår
ibland granater och orangelunder
utöfver slumraren därunder
och slumrerskan; och någon tårpil där
begråter sångarn och hans sånggudinna,
den älskade, den underbara kvinna,
som tog hans hjärta, när hon lefde här
i södern, likasom i norden.

Orangen regnar sina blommor, ros,
men utan taggar, faller där till jorden
och virkar likduk, hvit och rosenröd,
utöfver liljehjärta, sångarglöd,
som lefde trängtande i sångarorden.
Då gråter yngling, gråter älskarinna:

131

tyst, sångarn sofver hos sin sånggudinna,

i broderligt, i tigande förbund -r-

och far med henne mellan stjärnors rund.

Brinkman beklagade, att Tegnér aldrig skref någon
större, fullt värdig sång till eller om Hilda: hon borde ju
stå såsom den tredje i den sköna raden Ingeborg — Gerda
— Hilda. Icke ens den andra af dessa tjusande bilder
fick en fulländad utmejsling. Och nu skref Brinkman
(24/12 1841): »Det gör mig riktigt ondt, att T. ej bland
sina öfriga mästarstycken äfven lämnat oss en enda
Hilda-sång, som för den senaste eftervärld kunnat rätt
visa en samtids beundran och förtjusning. » —

Däremot hade Hilda Wijk den glädjen att på Boke-
dal mottaga skalden förr än hon vågat hoppas.

Tegnér hade redan i slutet af juni (1841) under ett
besök hos sin måg Rappe vid I^andskrona blifvit så åter-
ställd, att man ansåg honom med fördel kunna begagna
baden å västkusten. Man utvalde Gustafsberg vid
Uddevalla, som då jämte Särö var den .mest omtyckta
badorten. Marstrand ansågs ännu synnerligen tråkig,
men började något senare (på 1850-talet) att framgångs-
rikt täfla med de förra.

Vid Gustafsberg vistades nu Tegnér med hustru och
dotter (Disa) några veckor i juli månad 1841. Där
voro de bland andra tillsammans med Wijks svåger Alex.
Keiller, och en dag (omkr. d. 9) foro de i dennes sällskap
till Göteborg, där de också bodde hos Keillers. Olof
Wijk skref ut till sin fru på Bokedal: »Biskopen har i dag
varit hos mig i två timmar och resonerat fullkomligt
klokt.» Dagen därpå (en lördag) kom Tegnér ut till
Bokedal på ett litet besök, »glad och vänlig och sig full-

^32

komligt lik, nämligen som i dess friska dagar », skref Hilda
Wijk till Brinkman. »På söndagen kom han åter, nu
med sin hustru, kl. ^/2io f. m. och passerade hela den dagen
hos oss i ett större .sällskap. Vädret var gudomligt,
Tegnér treflig, språksam och vid det bästa lynne. Jag
instämmer fullkomligt uti det som en resande där yttrade
om honom: »Under de 12 år, som jag känt Tegnér, har
jag aldrig hört honom resonera klokare än i dag.» Bis-
kopinnan var, som ni lätt kan föreställa er, obeskrifligt
glad. »

»Biskopen, den öfversalige och dubbelt lycklige,
som fått återse er och i tvenne dagar njuta ert sällskap —
och ej blifvit tokig på nytt», utropade Brinkman i sitt
svarsbref (27/7 1841). »Allt hvad ni skrifver mig om hans
förbättrade kropps- och snilleshälsa, har gifvit mig en
obeskriflig glädje. Visserligen borde återseendet af N:o i
nödvändigt göra honom bättre och klokare, så snart det
ej gjorde honom tokigare. Jag vet ju, huru det alltid
verkar på mig, som, Gudskelof, aldrig behöft frukta
det senare. — Men, men! är denna förbättring väl att lita
på i längden? Skall det onda ej oftare återkomma, efter
några längre eller kortare mellanskof af ljus och redighet?»
I ett senare bref (af den 10 augusti) berättade Brinkman,
att Beskow också meddelat honom goda underrättelser,
som han fått från Uddevalla och Gustafsberg; bland
annat skulle biskopinnan yttrat, att Tegnér »på hela fem
år ej varit så frisk och glad som nu.» »Frisk och glad»,
menade Brinkman, var dock icke alldeles detsamma som
»vid fullt förstånd». »Kroppsligt frisk var han också
här och mer än glad. . . Hvilken obeskriflig sällhet,
om den sanne Fritiof blefve oss återskänkt. Vi kunde
ju då aldrig vara tacksamma nog mot försynen.»

^33

Brinkmans tvifvel byttes dock snart i en lycklig
visshet om — eller tro på — Tegnérs tillfrisknande. Han
blef personligen öfvertygad därom genom ett kärt besök
af vännen ett par månader senare:

Stockholm den 17 september 1841.

Med hvem skulle jag väl hellre dela min glädje öfver
Tegnérs fullkomliga återställande till hälsan än med vår
sköna, goda, ädelmodiga, i alla aiseenden ojämförliga N:o I?

Ert härliga och trösterika bref hade redan för en
längre tid sedan gifvit mig de skönaste förhoppningar
för framtiden, men mångfaldiga berättelser ifrån personer,
som under resan råkat honom, voro dock så motstridig-a,
att jag ofta något villrådig och ej utan otålighet väntade
bref från Disa, som allt därmed uppsköt, sedan en resa
till Stockholm blifvit besluten. Föreställ er nu, min
hulda beskyddarinna, min dock något oroliga glädje, när
jag för en 8 dar sedan erhöll en liten lapp ifrån honom
med underrättelse, att han tillika med fru och dotter
hitkommit. Ett vistande härstädes skulle nämligen ha
gjort mig ängslig och olycklig, ifall ett återfall uti hans
förra olyckliga sinnesstämning mer eller mindre inträffat.
Vår allmänhet är onekligen i vissa afseenden den sämsta
och den minst skonsamma, i synnerhet under en tidpunkt,
då den mer eller mindre rådande rabulismens hufvud-
sakliga syfte är att nedsmutsa alla namn, som utgöra
fosterlandets sanna heder. Med så mycket större och upp-
riktigare glädje uppfyllde mig nu vårt personliga möte.
Redan första aftonen hade vi ett enskildt samtal, som med
föga afbrott räckte i två timmar, hvarvid intet spår af
minsta oreda visade sig; och Heurlin, som ifrån Vexiö
gjort resan med honom, försäkrade mig, att jag vid ett

134

fortsatt umgänge med honom skulle finna, att all med
honom föregången förändring endast vore till hans stora
förmån. Och därom är jag nu fullkomligt öfvertygad,
sedan jag under en hel veckas tid haft tillfälle att dagligen
se honom i större och smärre sällskap och att samtala
med honom i alla möjliga ämnen. Han är lika så glad-
lynt och kvick som fordom i sin bästa tid, men alla finna
vi med största tillfredsställelse, att hans allvar är redba-
rare, hans skämt mera tygladt än förr. Han har haft
innehållsrika samtal både med konungen och kronprinsen,
och bägge hafva sedermera emot mig yttrat sin stora
glädje öfver hans så fullkomligt tillfrisknade snille. —
Äfven i anseende till tryckningen af sina arbeten, är han
återkommen ifrån den olyckliga tanken af en brådskyndad
upplaga af allt hvad han nånsin skrifvit, utan för det
närvarande vill han inskränka sig till en ny del af de
smärre dikterna, hvad jag naturligtvis af alla krafter
tillstyrker; men hvarvid jag tillika förekommit honom,
att min granskning, hvad urvalet beträffar, kommer
att blifva ganska sträng, då jag för ingen del vill, att den
yngre brodern skulle bli mindre »hög och välboren»
än den förstfödde. — Mor och dotter hafva nu på sam-
vete försäkrat mig, att detta lyckliga tillstånd oafbrutet
räckt allt sedan hemkomsten ifrån Gustafsberg; — äro
vi då ej berättigade att med varm tacksamhet emot för-
synen äfven för framtiden hoppas det bästa? Denna
stora glädje låter mig glömma alla egna krämpor, som väl
äro plågsamma nog. — Tusen hjärtliga hälsningar ifrån
T. och mig till W. — N:o I förstås af sig själf, det går
ingen dag förbi, då ni ej är högtidsämnet för våra samtal.
Djup vördnad och innerligaste tillgifvenhet.

v. Br,

135
Stockholm den 24 september 1841.
Ännu en gång mdste min sköna, oförgätliga skydds-
gudinna N:o I deltaga uti min stora glädje öfver Tegnérs
pånjrttfödelse till hälsa och snille; hvilken äfven alldeles
föryngrat mitt inre lif. Hos En, som evigt blott andas
himmelsluft, behöfver visst ingenting föryngras, men
ni skall dock med glädje förnimma, att er lyckliga skald
numera är värdigare än nånsin att med ren ingif velse
besjunga, ej blott er skönhet, utan ock er ädla, ojämför-
liga själs sällsyntare och alldeles egendomliga behag. —
Efter ett 14 dars vistande härstädes af reste hela familjen
i onsdags, och jag kan ej lifligt nog beskrifva, huru ange-
nämt vi uti en liten utvald krets af släktingar och vänner
tillbragte den sista aftonen. — Ack, huru ohka med vårt
af sked i fjol, då den betänkliga resan till Schleswig an-
träddes! Han själf yttrade väl då en själfsvåldig och
lättsinnigt utsväf vande glädje, men vi andre kunde knappt
återhålla våra tårar och kväfva våra suckar. Jag till-
står uppriktigt, som ni ännu torde minnas, att jag då
ej ägde den minsta förhoppning; och just därföre är,
kanske, nu min glädje så mycket mera upplyftande, min
tacksamhet emot försynen så mycket uppriktigare. —
Att återfå en förlorad skatt är visserligen alltid en känn-
bar lycka; men hvilken skatt för själ och hjärta kan väl
jämföras med en sådan vän och ett sådant snille som Teg-
nér ? Och hans förlust både för mig och fäderneslandet hade
jag ju ansett för evig och oersättlig. — Vid vårt sista
af sked var biskopen själf lugn och glad, språksam och
rolig, som vi alla, ty de skönaste förhoppningar upplyste
ju framtiden. — Också hans hustru var en helt annan män-
niska än förut. Ehuru hon ingalunda hör till urvalen
af mina sköna, heliga, ömhj artade eller snilleförtjusande

skyddsgudinnor — någon N:o har hon inte — , så har hon
dock denna gången hos mig väckt ett verkHgen vänskap-
ligt deltagande, åtminstone såsom snillets lekamliga
matmor och trogna sjukvakterska. Disa åter, för hvil-
ken jag, redan före vår personliga bekantskap, alltid
hyst ett slags olycklig kärlek, som under hennes ömma
sorg öfver sin älskade fars olycka ännu djupare rotfästat
sig, — var nu i mina ögon dubbelt skön, då alla hennes
behag inifrån upplystes af glädjens framträdande mor-
gonsol. — Som jag nu under hela tiden dageligen lefvat
med T. uti det förtroligaste umgänge och noggrant be-
traktat honom i alla förhållanden, må vår gemensamma
skyddsgudinna tro på mina ord: att han ej blott är åter-
ställd till fullt förstånd och till orubbad besittning af alla
sina själsförmögenheter, utan att han äfven uti sitt yttre
sätt att vara undergått en ganska märkbar förvandling
till ett bättre. Gifve nu Gud, att han ej öfverskrider den
måttlighet och den jämna lefnadsordning, hvilken han
ännu samvetsgrant följer, — och därtill skall, hoppas jag,
biskopinnan väsentligen bidraga. — De reste ej härifrån
omedelbart till Vexiö utan ämnade ännu begagna den så
kallade »vackra årstiden» till ett besök hos Heurlin på
Fellingsbro och hos friherrinnan Rappe i Skåne. — Den
vackra årstiden består för öfrigt hos oss i en brådskyn-
dande, kall och stormig vinter, som blott söker narra
folk med en grön vargskinnspäls i stället för en gul; och
detta skrymteri lyckas också hos de flesta, som ännu draga
i betänkande att elda sina rum, hvarför också mina besök
utomhus alltid äro ganska korta, då jag snart känner
behofvet af en blidare väderlek, den jag inom mina 4
väggar söker tillskapa genom dubbla fönster och eldbra-
sor. —

137

Må nu väl, min evigt sköna och hulda beskydda-
rinna! Frys inte i hjärtat; utan tänk någon gång med
nedlåtande ynnest på den, som aldrig ett ögonblick glöm-
mer er, och det till den grad, att jag ej i någon bok, knappt
i Aftonbladet kan se ett H eller ett W utan att längtande
sucka: >>iV;ö ill» —

Andakt och vördnad!

v, Br.

På dessa bref svarade Hilda Wijk (den 29 september):
»Beskrifningen på Tegnérs återvunna hälsa af er hand
hänryckte mig, på samma gång den gaf mig en fast öfver-
tygelse om dess fortfarande, ty ni är sannerligen den af
alla hans vänner, som minst sett hans tillstånd couleur
de rose . . . För biskopinnan Tegnér hyser jag mycken
aktning och vänskap, jag hade här tillfälle att se, huru
innerligt hon älskar sin man. Måtte blott ej efter åter-
komsten till Vexiö saknaden af det snillrika och bildade
umgänge, han nu en längre tid åtnjutit, förorsaka ett åter-
fall i hans gamla melankoli eller, som han själf benäm-
ner den, höstsjuka.» Fru Wijk meddelade i detta bref
en liten vers af Tegnér, som C. V. Bottiger funnit i
det af Tegnér i Keillers våning begagnade rummet;
den lydde:

Blott en hvar sitt öde räddar,
annan vishet vet jag icke af —
Och en hvar får ligga som han bäddar,
till och med uti sin graf.

Måhända hade skalden ämnat versen i en minnesbok
— liksom den han några år förut i Göteborg tecknat i
Alfhild Eisermans, hvilken vers också af Hilda Wijk med-

138

delades Brinkman. Sedan har han väl funnit versen för
svag och förkastat den. Brinkman var emellertid tack-
sam och gjorde i anledning där af denna reflexion: »De
fyra af Tegnér meddelade raderna tycker jag särdeles om.
Inom det hvardagliga uttrycket bor ju en så viktig san-
ning, en så djup vishet. Olycklig den, som utifrån söker
sin räddning i lif och död. På hvem skulle man lita,
om ej på sitt eget inre lif? Så tänkte jag i ungdomen,
så ännu vid min sena afton — alltid öfvertygad, det
konsten att dö nästan uteslutande beror af konsten att
lefva, »

Brinkman hade ännu icke hört något från Tegnér
efter dennes återkomst till Vexiö. Han fruktade att
skalden där skulle känna sig alltför ensam och ötvergifven,
i synnerhet sedan Heurlin förflyttats därifrån. »Min
enda tröst är», skref han, »att han nu synes allvarsamt
sysselsatt med utgifvandet af sina handskriftliga arbeten,
hvartill jag oaf brutet vill söka uppmuntra honom — och
hvarvid jag tillika bedt honom låta mig förut genomse
allt hvad han ämnar låta trycka, ty hans eget omdöme
är i detta afseende ej rätt säkert.»

Vännernas fruktan för ett återfall blef tyvärr besan-
nad. I slutet af oktober skref Disa Kuhlberg till Brink-
man, att fadern syntes trifvas hemma samt var »snäll och
fridfull som ett barn»; men man kunde icke undgå att
märka, det någon liten förändring föregått med honom.
Han var icke mera så fullkomligt bra som vid hemkomsten.
Detta kunde man ju icke heller begära, då han återtagit
sina ämbetsförrättningar, hvilka medförde obehag, och
äfven sysslade med hushållsberäkningar. Aptit och
sömn voro goda, men i fysiskt afseende märktes likväl
ett aftagande; han tycktes allt mera förslappad. Själf

139

klagade han öfver stor mattighet, hans gång var vack-
lande, och han började för hvarje dag bli mera gubbe. —
I november hörde man omtalas, att Tegnérs fantasi åter
sysslade med vidlyftiga reseplaner; så hade han till Atter-
bom skrifvit och föreslagit, att de gemensamt skulle göra
en pilgrimsfärd till Jerusalem.

Äfven Hilda Wijk hade från flera håll fått oroande
underrättelser om Tegnér; »nu», skref hon den 30 no v.,
»fruktar äfven jag, som förut hyst de gladaste förhopp-
ningar, att hans sol är i nedgående. O, huru sorgligt!
När man läser det härliga, sköna, rena, som hans höga
ande tänkt, då blöder hjärtat, då tåras ögat, och man för-
låter, ack så gärna, hans mänskliga svagheter. »

»Mig återstår knappt någon annan önskan för Teg-
nér», svarade Brinkman (den 7 december), »än ett lugnt
afsked från lifvet, då det näppeligen har någon sällhet
mera att tillbjuda honom. Ack! en skönare aftonrodnad
hade en sådan snillets högtidsdag väl förtjänat!» — Ett
återfall i det förra olyckliga tillståndet kunde nu icke
förnekas, hade Disa förklarat för Brinkman. »Det för-
håller sig nästan alldeles som i början. Reseplaner och
utgifvande af hundratals skrifter m. m. Men han är ej
vild eller ostyrig, tvärtom vänlig som ett pjoUrande
barn; gläder sig åt sina förväntade julklappar; har god
sömn och matlust; men krafterna af taga med hvar dag,
och han är grufhgt matt, ligger den mesta tiden; läser och
skrifver, men det senare går dåligt. Vi hafva gimås
numera ingen förhoppning. » — »H vilken jul för de olyck-
liga!» tillade Brinkman i julbrefvet till Hilda Wijk (24/12
1841), sedan han relaterat Disas berättelse.

Oroande rykten, att Tegnér nu »alldeles återfallit
uti sin forna sinnessvaghet», meddelades också af tid-

140

ningarna. En liten ljusning ville Hilda Wijk emellertid
se i n. 286 (1841) af Svenska Biet, där Tegnérs dikt »Re-
signationen » stod införd — »det gudomligt sköna stycket »,
skref fru Wijk (22/12). »Intressant vore att känna, om det
blifvit författadt före eller efter hans sjukdom.»*

Emellertid fick man frampå följande år lugnare
meddelanden. Biskopinnan hade (i mars 1842) skrifvit
till en släkting i Göteborg — Wåhlstedt, en kusin till
Tegnér — att Tegnér för närvarande vore »fullkomligt
frisk till sinnet men kroppsligt svag och af tynande »7
man tänkte därför nu på en badsejour till sommaren
å Särö eller Gustafsberg. I slutet af april fick fru Wijk
höra detta bekräftas genom bref från Tegnérs hustru.
»Tegnér är nu gudskelof tämligen återställd», skref hon,
»men slapp och kroppsligt svag förblir han nog alltid.
Gud gifve vi vore öfver denna sommar, öfver vintern med
och så hela lifvet», tillade hon vemodigt. Den trogna
väninnan i Göteborg deltoge nog »med värme i den smula
förbättring, som under senare tider visat sig». Ihåg-
kommande all godhet och vänskap, som visats dem under
det förra angenäma besöket hos Wijks, hoppades Tegnérs
nu på hemvägen från badorten få återkomma, om hans
tillstånd medgåfve det.

Den 13 juni ankom Tegnér med hustru och dotter
åter till Gustafsberg och stannade där något mer än en
månad. I början tycktes baden vara mycket välgörande
för den sjuke skalden: »Nu är det så bra, så bra», skref
biskopinnan till fru Wijk den 23 juni, »långt bättre än
vi ens kunnat hoppas efter så mycket lidande så väl för

^ Dikten tillhör Tegnérs tidigare period och är skrifven 1808. Den
ansågs emellertid vid sin framkomst vara nyss författad och togs af
många som ett bevis på skaldens återvunna hälsa.

141

honom som för oss alla.» Med glädje skulle de göra ett
besök på Bokedal, »ett nöje som min man så väl kan be-
höfva, och ett nöje som jag och Disa mycket ef terlängta »,
tillade fru Anna. Ett par veckor senare kom dock från
henne ett nedslående bref; tillståndet hade blif vit sämre,
hon och Disa ville påskynda hemresan utan några besök
i Göteborg och på Bokedal, — ty huru svårt skulle det
icke vara för deras vänner att på närmare håll se deras
olyckhga ställning, skref nu skaldens stackars hustru.
Det blef emellertid icke möjligt att förhindra, att Tegnér
nu fick återse Bokedal och dess sköna värdinna, och ett
kort besök ägde verkligen rum, — det var det sista
personliga sammanträffandet mellan skalden och hans
sista »sånggudinna». »Detta var ju blott att synas och
försvinna!» skref Hilda Wijk sedan helt vänligt till Teg-
nér, och hon tackade för »Minnena från Gustafsberg» —
verser, svaga och fragmentariska för öfrigt, som den
sjuke skalden lämnat henne.

I slutet af året hördes åter bättre nyheter från östrabo.
Biskopinnan hade skrifvit: »Jag har ej på 12 år sett honom
vid så god hälsa, så gladt och jämnt lynne som nu. » - Hilda
Wijk meddelade detta till Brinkman (28/12 1842) och
tillade: »Måtte detta få fortfara, är min innerliga bön!
Då han på återresan från Gustafsberg i sommar gjorde
oss ett kort besök, var förhållandet ej alldeles det samma. »

På sitt skrifbord hade Hilda Wijk funnit en liten
lapp, hvarå följande vers, skrifven med blyerts och under- .
tecknad Tr, fanns antecknad:

Farväl! Om vi ej träffas mer,
jag väl till himlen mig beger,
och när dess änglar visa sig,
så tänker jag, jag ser på dig.

XI.

Brefväxlingen med Brinkman 1842 — 43. Hans Vitterhets-Försök.
Tegnérs nervslag (februari 1843).

Stockholm den 26 mars 1842.
Nej ! min sköna, englamilda, oföränderliga N:o i
af alla lef vande huldgudinnor, dem jag hittills dyrkat
och dyr kändes varder, så länge jag ännu har något minne
kvar i hjärtat: — nej! det går aldrig an, att jag låtit två
hela månader förbigå utan att förnya mina skriftliga
hyllningar. Vid årets början hade jag med andra goda
föresatser också fattat den, att åtminstone hvarje månad
en gång göra mina rättigheter gällande, såsom en, väl
frånvarande, men dock ej mindre trogen undersåte af det
trefliga Bokdalens förtjusande öfverhet, men den nyss
förflutna tiden har på mångfaldigt sätt blifvit sönder-
splittrad genom ohälsa och otrefliga sällskapsplikter,
att jag inom mitt bättre, mitt andeliga lif verkeligen kom-
mit litet på obestånd. Jag hoppas emellertid att i hjär-
tats och minnets sparbössa ännu äga en tillräcklig be-
hållning, för att småningom kunna betala mina skulder,
och allraförst till min ädelmodiga välgörarinna sedan
så många år. Var försäkrad, att jag dagligen tänker,
hvad jag vid alla tillfällen frimodigt bekänner, ätt det
ej ges mer än en Hilda i världen och förmodligen icke
heller 1 himmelen, sedan ni en gång ditflyttat. Af alla

de sköna tankar och uttryck, den store skalden fordom
skänkt oss i själfva ingifvelsens lyckligaste ögonblick,
är för mig det enkla »N:o i» det mest intagande och
säkert det oförgäteligaste. Det är så oändligt sant, klart
och begripeligt för öga, själ och hjärta, "att jag i sanning
sätter mera värde därpå än på alla hans öfriga poetiska

hyllningar till den Blåögda. ^

Alla mina forna och ännu blomstrande skönheter
hafva af Tegnér blifvit nedfljrttade till N:o 2, där de också
kunna befinna sig ganska väl. — Men hvad som gör den
ojämförliga Hilda till N:o i är ju ej blott den yttre för-
tjusning, som tillhör stjärnblicken af hennes blå ögon,
eller de nngdomligt-blonda lockar (som för Guds skull
ej få bli brunare; var god och lugna mig med ett ord här-
öfver!). Nej! den inifrån förklarade Hilda är dock någon-
ting ännu långt sällsyntare. Hon! med sitt milda, skon-
samma omdöme öfver alla, som ej upphunnit hennes
egen fullkomlighet; — med sin renhjärtade vänlighet
mot dem, som hon finner värdiga sin närmare förtrolig-
het; med sin gladlynta treflighet i umgänget; med sin
vördnadsbjudande, fromma älskvärdhet i alla lifvets
förhållanden — hon och ingen annan! är det, som ingifver
den oförgätligaste, för själ och hjärta välgörande håg-
komst åt alla dem, som en gång ägt den lyckan att på
närmare håll lära känna, riktigt uppfatta och andäktigt
dyrka hennes ädla och öfverlägsna egenskaper. — Denna
hågkomst är så skön, att den af ingen skilsmässa kan
blifva sorgelig, ty som tindrande stjärnor nedskimra ännu
från minnets dunkla himmel alla de dagar och timmar,
jag så njutningsrikt tillbragt i er husliga krets, och sprida
ännu tröstande strålar öfver längtans och saknadens
skingrade moln.

144

Jag kan väl föreställa mig, att om något okändt hld-
öga tillfälligtvis komme öfver dessa blad, torde det för-
modas, att de blifvit skrifna af en riktigt ungdomligt-
eldfängd tillbedjare, hvilken den sköna Hilda upptäckt
bland några af våra skägglösa lagstiftare. Till förekom-
mande af ett sådant missförstånd, blir det då väl bäst
att genast förklara, det deras anspråkslösa författare
verkeligen hunnit till den åldern, då man med menlös
försakelse kan våga älska af själ och hjärta, ja, äfven göra
sina kärleksförklaringar på vers och prosa, utan att däri-
genom väcka någon svartsjuka hos de »friska viljor»,
som nu för tiden i alla afseenden söka göra sig gällande

— i riksstånden så väl som vid tebordet.

v. Br.

Detta bref gick om ett från Hilda Wijk, som känt ett
behof att meddela sig med den trogne vännen i Stock-
holm, särskildt då det gällde nya underrättelser om Tegnér;

— vid dessa har jag i föregående kapitel uppehållit mig.
Början till detta Hilda Wijks bref (af den 28 mars 1842)
lydde: »Det är så längesedan jag tillskref er, herr baron,
att jag liksom känner mig främmande, ja nästan fruktar
för en korrespondens, för mig af oskattbart värde, det är
sant; men äger jag väl därföre rätt att besvära er, är en
fråga, som jag ofta gör mig själf, men ej äger mod att be-
svara med nej.»

Brefväxlingen tunnades så småningom af. Gemen-
samma bekanta öfverbringade då och då hälsningar från
den ene till den andre, så Martina von Schwerin och Teg-
nér, vidare familjerna Lamberg och Barclay m. fl.

I slutet af året (1842) gjorde sig den trogna väninnan
åter påmint genom följande vänliga rader:

145
Göteborg d. 28 dec. 1842. .
Bäste herr baron!
Ehuru jag ej på flera månader haft underrättelser
ifrån er, hoppas jag dock att ännu äga en plats i edert
minne. Mången gång har jag varit frestad att skrifva er
till, men alltid återhållits af fruktan att upptaga en dyr-
bar tid. Jag vill ej heller nu vara mångordig, endast må
det tillåtas mig att framföra mina varma, innerliga väl-
önskningar för er sällhet och hälsa under det snart in-
gående året. Häruti anhåller min man att af uppriktiga-
ste hjärta få förena sig.

Och nu farväl! Måtte jag snart genom er egen hand
bli öfvertygad, att ni alltid ihågkommer er med oförmin-
skade känslor alltid lika varmt tillgifna vän

Hilda Wijk.

Blott en liten biljett — på papper af violett ton,
»halfsorgens» färg — mäktade Brinkman (i februari 1843)
sända till svar.* »Man skall vara bra sjuk för att ej ens

* Genom sin ständiga korrespondent friherrinnan Martina von
Schwerin, som nu bodde på Råda, hade han fått påminnelse därom.
Fru Wijk hade (genom fru Lamberg) frågat henne efter Brinkmans
hälsa. »Jag hör sägas, att ni gjort ett förskräckligt fall, och nu får ni
sannerligen göra ett annat mindre halsbrytande till den Blåögdas
fötter för att få saken uppgjord», skref friherrinnan d. 14 febr. Hon
tillade i detta bref: »Man har för någon tid tillbaka yttrat farhågor
för Wijks handelsmannabestånd, men lär dylik oro vara helt och
hållet öfverflödig, hvilket hjärtligen och patriotiskt fägnar mig, ty
han är här den ende svenske köpman, som kan mäta sig med några
utländska inflyttingar, och intresserar mig personligt såsom den,
hvilken själfmant hjälpt sig upp från ett underordnadt läge och inga-
lunda förblifvit tafatt och främmande i hvarje stigande, förbättrad
grad dåraf.» — I ett följande bref (af 'V» 1843) beklagar M. v. S. sig
öfver att efter sex dagars vistelse i Göteborg vara alldeles för myc-
ket »undfägnad och med-kalasad». Bland annat hade hon varit på

E. Wrangel. 10

146

orka med ett bref till Nro i!» Till annan sjuklighet hade
nu också kommit ett olycksfall — utför en trappa (till
Fredrika Bremers bostad) — , som höll på att göra den
stackars Brinkman till »kalops». Men med denna biljett
till den Blåögda följde en gåfva af rätt märklig art.

Brinkman hade år 1842 varit sysselsatt med tryck-
ningen af ett vittert samlingsverk, som han ämnade som
en öfverraskning för sina vänner.

Vitterhets-Försök af C. G. von Brinkman. Aftryck
för Vänner och Bekanta (del i — 2) bära årtalet 1842, men
utlämnades som sagdt först i början af följande år. Den
vackra diktboken, som ju har en hälft privat karaktär,
inledes med en hyllning till Tegnér:

Du står på höjden af din bana,
jag slutat min; dock utan harm
min skaldmö sänker nu den fana,
hon fordom höjt med dristig arm.

Ej segerkrönt af vapenfränder,
ej stolt af ett odödligt namn,
hon hemsjukt sina blickar vänder
mot aftondäldens lugna hamn etc.

en stor middag hos »den Blåögda, som jag måst lofva att åter-
komma till vid något annat tillfälle, då mage och sinnen hunnit i
ensligheten litet repa sig efter detta för mig alldeles ovanliga lef-
nadssätt.»

Vid samma tid ('^/a 1843) skref Tegnér till »biktmodern» och
uttryckte den förhoppningen, att hon och Hilda Wijk ofta träffades.
»Bokedal är, helst om våren, ett vackert ställe, passande för en sådan
värdinna. Huru lycklig skulle jag ej känna mig, om jag finge sitta
midt emellan er! Hälsa henne hjärtligast från mig.»

147

Jäjnte de af Tegnér så högt skattade Tankebildenia
innehålla Brinkmans Vitterhets-Försök mest personliga
poem eller tillskrifter; äfven de längre, betraktande styc-
kena, Snillets värld. Hembygden, Diktens öar. Känslans
elysé, inledas af eller utmynna i hyllningar. Här möta oss
både Thorild och Leopold, både Franzén och Atterbom,
både Fredrika Bremer och Emelie Högqvist. Särskildt
voro de ^>huldgudinnor » icke få, som här återfunno den
svärmiske gamle poetens galanterier. Här besj unges t. ex.
i flera dikter Mina Morman (»Vestalen»), likasom Sofi
► Myhrman (Tegnérs svägerska) och framför alla Martina
von Schwerin (»Stella»). Men ett framstående rum in-
tages också af de dikter, Brinkman ägnat Hilda Wijk:
Den Blåögda, Paradiset, Längtan och Hon kommer!
Dessa dikter härstamma, som vi sett, alla från år 1840.
De tre förstnämnda äro nästan oförändradt aftryckta,
den sista omarbetad och utvidgad.

I ett bref af den 24 februari, hvari fru Wijk tackade
för gåfvan, berättade hon först om huru hon saknat under-
rättelser från honom och särskildt känt denna saknad, då
hon nyligen fått besök af friherrinnan von Schwerin:
»Skall jag bekänna, att jag beklagade mig för henne där-
öfver att jag ej på så lång tid hugnats med underrättelser
från er? Hon tröstade mig dock, liksom hon haft aning
om hvad som skulle komma; ty blott få dagar därefter
mottog jag er oskattbara gåfva öied den lika oskattbara
biljetten, och var öfvertygad, att bägge delarna så som de
förtjäna uppskattas af er tillgifna, tacksamma vän. »

Emellertid hade fru Wijk i visst af seende blifvit oange-
nämt berörd af Brinkmans publikation. Hon skref till
Tegnér: »Brinkman har visserligen äfven skänkt mig sina
Dikter t och har jag, efter mitt ringa förstånd, funnit mycket

148

att beundra. Åtskilligt kunde väl varit borta, såsom de
små poemer, där mitt namn figurerar; lyckligtvis finnes
det mer än en med namnet Hilda. » Tegnér — för hvilken
ju denna lilla anmärkning också var en avis att icke under
Hilda Wijks lifstid utgifva dikter med hennes namn —
skref därom till Brinkman. Denne blef bestört och fick
nu brådtom att åter uppvakta »den Blåögda» med en
epistel.

Stockholm den 4 april 1843.
Med Tegnér har jag i anledning af mina Dik-
ter åter kommit i oaf bruten bref växling, och jag har öfver
min poesi af honom, helt oväntadt, erhållit så hedrande
orlofssedlar, lika som af Franzén, att jag nu verkligen kan
hoppas att hädanefter ej mera bedömas såsom en alldeles
husvill och försvarslös landstrykare inom den svenska vitter-
heten, och således mindre ovärdig den hedern att äfven
ha varit Hildas hvardagssdngare. Men just hvad detta
senare beträffar, har Tegnérs sista, i f örgårs emottagna bref
gjort mig litet orolig och nästan ängslig. Han skrifver
nämligen: »Hilda yttrar sig på det fördelaktigaste öfver
dina dikter. Endast anmärker hon, att hon blifvit för-
lägen för dem, hvaruti hennes namn förekommer.» Jag
tillstår, att detta af mig aldrig kunnat anas; huru skulle
jag annars ha understått mig att bibehålla detta heliga
namn, så oändligt smickrande det också är för skalden
att därigenom bh känd såsom er skyddsling. Men på heder
och samvete försäkrar jag, att grannlagenheten häröfver
aldrig gjort mig den minsta förebråelse. Och skulle väl
N:o I ej själf medge, att sådana blåögda sånger som mina,
t. ex. I. d. s. 89 — 97, äro menlösa nog för att ej kunna
kompromettera själf väste den »heliga jungfrun» — äfven

149

i deras omdöme, som anse henne för någonting ännu from-
mare och förnämare än vår »himmelska Blåögda». Nej!
inte har min ädelmodiga beskyddarinna härvid på allvar
känt någon förlägenhet!

Er
v. Br,

Hilda Wijk svarade icke direkt härpå. Men några
veckor senare sände hon Brinkman ett vänligt bref . Hon
hade varit sjuk och därunder flere gånger fått besök af
friherrinnan v. Schwerin, som framfört hälsningar från
den gamle beundraren »och nu senast», skref hon, »i an-
ledning af mitt tillfrisknande, i ord så smickrande, att jag
rodnar — på samma gång jag känner mig stolt att vara
så hågkommen».

* » *

Till Hilda Wijk hade vid denna tid nått oroande ryk-
ten från östrabo. Den trogna, varmhjärtade väninnan
satte sig genast ned och skref följande bref, för att så
snabbt och direkt som möjligt få bestämda underrättelser:

Göteborg d. ii mars 1843.
Min nådiga biskopinna!
Plågad af en gruflig oro, i anseende till det rykte, som
här spridt sig, att nämligen »biskop Tegnér återigen varit
farligt sjuk», vågar jag nu drista adressera mig till min
goda biskopinna för att få någon underrättelse i detta
hänseende. Rykten äro ej mycket tillförlitliga, det är
sant, men då de röra en person, för hvilken hvarje svensk
måste intressera sig, då må det förlåtas mig, som är stolt
öfver att få räkna mig till herrskapets vänner, om jag

dristar tillskrifva min goda biskopinna endast för att få
någon upplysning och, som jag hoppas, någon tröst! Tid-
ningarna ha varit stumma, och detta har jag velat ut-
tyda som en vederläggning af ryktet, ty sällan inträffar
något sorgligt nedslående, som ej af dem omnämnes. —
Min man och hela vår familj, som har den äran att vara
känd af herrskapet, intressera sig lika varmt som jag i
detta hänseende, och ha de anmodat mig framföra deras
gemensamma vördnad.

Anhållande om min vänskapsfulla hälsning till fru
Kuhlberg och ännu en gång om ursäkt för min dristighet,
har jag äran med djupaste högaktning och tillgifvenhet
teckna ödmjukt

Hilda Wijk.

Med omgående post fick hon detta svar:

Östrabo d. 14 mars 1843.

Tillåt, min goda Hilda, att jag själf besvarar det bref,
hvarmed du i dag hedrat min hustru. Det är bra aimabelt
af dig att ändå någon gång intressera dig — för en gam-
mal vän och beundrare.

Det är visserligen sant, att jag i början af året hade
ett anfall af nervslag. Sådant plägar vara hvad Talley-
rand kallade »le commencement de la fin». Likväl har
jag denna gång tämligen repat mig, ehuru jag visserligen
icke är fullt återställd, och föga är att hoppas, om icke
en varmare årstid kan återställa krafterna. Emellertid
har jag redan i två månader kunnat åka ut. Däremot har
jag ännu någon svårighet att gå, ty anfallet träffade i
synnerhet vänstra sidan, där hjärtat sitter, utan att jag
försport någon ändring, mindre någon förbättring i denna
kroppsdel. För det åtminstone är visserligen ingen änd-

15'

ring att hoppas. Jag hade långt för detta skrifvit själf;
men dels fruktade jag att falla besvärlig, dels hoppades
jag, att Martina Schwerin, som jag skrifvit till på Råda,
skulle framfört de hälsningar, hvarom jag bad henne.

Jag hoppas Brinkman redan uppvaktat med sina
Dikter. Lycklig han, som vågar trycka huru mycket han
håller af Hilda. Alla äro icke så lyckliga. I öfrigt ha
i synnerhet hans Tankebilder ett stort poetiskt värde,

tycker jag.

Es. Tegnér.

I ett tillägg bifogade biskopinnan i all hast dessa ord:

För brefvet det kära med dagens post hembär jag
många tacksägelser. Gud ske lof, min gubbe är, utom
liten kroppslig svaghet, tämligen kry. Slaget, som den
7 februari hemsökte honom, drabbade blott den förgäng-
liga delen; den bästa, den rikaste är oss återskänkt, och
då må sen Gud göra i sina beslut hvad han behagar.

Förlåt att jag begagnat mig af ett p. s., men min •
gubbe proponerade mig det samma.

Om min kompliment för kommerserådet och samtliga
inom familjen anhålles af min goda fru Wijks

ödmjuka vän och tjänarinna
A. M. G. T—r.

Hilda Wijk svarade genast:

Göteborg d. i8 mars 1843.
Goda bästa Tegnér!
Omöjligt att en postdag går förbi, utan att jag be-
svarar de kära, vänskapsfulla raderna af 14 mars. Väl
tjugu gånger har jag genomläst dem! aldrig har något
bref skänkt mig en större njutning! — Jag tror, äfven jag,

152

så fast på sommarens hälsogifvande kraft och på de salta
baden. Vi ha ju så mycket i den vägen att bjuda på
Likväl ville jag tillstyrka Marstrand, den minst angenämi
ort, det är sant, men säkert det saltaste vattnet.

Tack för hälsningen genom friherrinnan Schwerin,
den har riktigt framförts, och ett älskvärdare ombud kunde
aldrig väljas! Beklagligtvis får jag så litet njuta af hen-
nes sällskap, ty hon uppehåller sig mest på Råda. För
när v^ar ande är hon väl i staden, och var jag bjuden af henne
till fru Lamberg i onsdags, men måste försaka detta nöje,
i anseende till en ådragen förkylning, som i 8 dagar hållit

mig inom fyra väggar. ' —

Tegnérs evigt tillgifna vän
Hilda Wijk.

I ett bref af den 20 april tackade Tegnér för vänliga
tanken på en ny badresa för honom. Marstrand vore det
fulaste han sett; Särö, lika salt som Marstrand, skulle vara
angenämare. »Dessutom är det närmare till Göteborg,
där min själs hälsa bor», tillade han. »Men troligtvis kan
jag icke komma så långt, utan får nöja mig med mitt eget
osaltade badhus.» Han var nu på våren litet bättre,
ehuru visserligen ännu mycket fattades. — Fru Wijk hade
omtalat, att landshöfding Edenhjelm nu tagit af sked, och
att man undrade på hvem som skulle bli hans efterträdare.
Tegnér genmälte, att han icke visste någon bättre än just
Olof Wijk. Men kanske Beskow nu skulle hålla sig framme:
»Att han vill till Göteborg, vet du af gammalt — och äfven
orsaken. »

XII.

Tegnérs bokmärke. Gerda Wijks födelse. Gerda Rappe till Gerda
Wijk. De sista årens brefväxling med Tegnér och med Brinkman

(1844-45)-

Tegnérs hälsa förbättrades alltjämt under våren 1843.
»Hvad mig själf angår, så är jag Gudilof mycket bättre till
min hälsa, ehuru jag ej ännu lärt rätt att gå», skref han
den 25 maj.

Nu rustade man sig med ifver till att fira Vexiö gym-
nasii 200-årsfest, hvartill Tegnér nu fått krafter att skrifva
ett vackert, i versifierad form afslutadt tal. Den 12 juni
var festen. »Mycket folk kommer då hit från Stockholm,
men henne, som jag såge helst, får jag väl icke se», skref
han i april, och i följande bref hette det: »Skulle det likväl
icke vara möjligt att åtminstone längre fram på sommaren
få se min själs af gud här i Småland. Det är ett gammalt
halflöfte, som jag dock hade hoppats få seuppfylldt, innan
jag dör. Annars fruktar jag, att jag ej får någon ro i graf-
ven . . . Blif nu ej ledsen på min efterhängsenhet, utan
skrif några tröstande ord till din stackars Es, Tegnér,»

»Hoppet att komma till Vexiö uppger jag icke», sva-
rade Hilda Wijk (den 9 juni). Men denna sommar kunde
hön icke komma, »af skäl som jag någon annan gång vill
meddela . . . Ack, den som den 12 kunde förflytta sig till
Vexiö. Med tankarna skall jag vara där.» — Då Tegnér

154

förfrågat sig i anledning af oroande rykten om förluster,
som Olof Wijk skulle gjort på amerikanska handelsför-
bindelser, meddelade fru Hilda, att ryktena voro ogrun-
dade, och tillade: »Jag måste bekänna, att jag aldrig känt
någon, som med mera lugn bär både med- och motgång
som min man. Ja, han är en man i ordets ädlaste be-
märkelse, i alla skiften den samme.»

Östrabo d. ii juli 1843.

Den myckna oro, som har varit nu en tid bortåt, har
ända hittills hindrat mig att tacka för Hildas sista bref.
Huru vi här jublat, är bekant af tidningarna. Mycket
främmande ha vi också haft, hafva till en del ännu. Min
brorson, hofpredikantens hustru och tre barn, min äldsta
son prosten med fru och barn från Skåne äro ännu kvar.
Men Götilda med sina Rapphönor är bortflugen. En ännu
svårare skilsmässa förestår mig nästa år; ty Disa, min
favorit, är förlofvad med Bottiger och flyttar alltså nästa
år till Uppsala; dock har hon lofvat att så länge jag lefver
resa hem hvar sommar. Saken skall likväl ännu icke vara
bekant; men Hilda är en bland de få utom släkten, till
hvilka jag har lof anförtro det.

Detta är nu naturens vanliga ordning. När man bhr
gammal, skall man också bli öfvergifven. I tretti år har
Disa varit min käraste lekkamrat, och likväl vill hon nu
öfverge mig. Hjälp mig bedja Gud att välsigna henne
och gifva henne lycka.

Nu en bön, söta Hilda! Ack, i 10 år har ju hela mitt
väsende varit en oaf bruten bön till dig. Men hvad jag
nu ber om är sådant, att det utan tvekan kan beviljas, och
du är alltför god för att ens vilja af slå det. Bägge mina
döttrar och äfven några andra af mina fruntimmersvänner

'55

ha skänkt mig som souvenir bokmärken med sina namn
påsydda. Endast af den käraste, af Hilda, saknar jag
ett sådant. Men skall det vara mig rätt kärt och dyrbart,
så måste hon själf ha sytt namnet därpå. Anse mig icke
för skamlös, icke heller för barnslig genom denna begäran.
Jag väntar i sommar hit Fredrika Bremer. Det blir
ett kärt besök, men nog vet jag det, som blefve mig ännu
kärare. Men det är väl icke att hoppas. Endast min

gr af vill Hilda en gång besöka. Är det icke så?

Es, Tegnér.

Tegnérs anspråkslösa bön blef uppfylld, ehuru först
ett par månader senare. Den 20 september sände Hilda
Wijk det begärda bokmärket. »Det var nära färdigt»,
— skref hon — »då en liten Gerda kom och hindrade dess
fullbordan. Jag sänder det nu enligt begäran med nam-
net icke allenast sy dt med egen hand, men af mitt hår.
Beklagar blott, att jag ej kunnat få det så vackert, som
jag önskat eller som det bort vgira för att förtjäna den
hedersplats, som är det ämnadt.

Tack, tusende tack för den tidiga underrättelsen om

Disas förlofning. Måtte hon bli så lycklig, som

hon förtjänar, som jag önskar, ja, måtte hon bli så lycklig
som jag!»

I ett bref af den 19 oktober tackade Tegnér varmt för
bokmärket. I någon bok fick denna dyrbara gåfva icke
läggas. »I dess ställe» — skref han — »bär jag den bun-
den i ett band på mitt hjärta. Om jag alltjämt skulle
kyssa den, som jag gärna ville, blefve den snart uppsliten.
Låt detta gärna vara en barnslighet. Det är många barns-
ligheter, som anstå en man, och som man ville jag knap-
past erkänna den, som vid ett sådant tillfälle ej visade

156

någon barnslighet. Alltså låt bokmärket tills vidare
värma sig vid mitt hjärta, den bästa bok jag har.

Lycka till Gerda. Jag vet, att hon varit länge efter-
längtad. Tack äfven för namnet, ehuru jag ej vågar hop-
pas, att därvid någon tanke varit hvarken på poem eller
författare. »

Då Brinkman fick del af den efterlängtade dotterns
födelse (den 21 augusti), skref han hänryckt till modern:
»En Dotter! Nå! det var då riktigt hederligt. Bara man
lefver, så upplefver man dock slutligen åtminstone en stor
del af allt, hvad man högeligen önskat här i världen. Hvem,
som har den lyckan att känna, vörda och dyrka den sköna
blåögda modern, har ej önskat henne en dotter, som en gång
kan öfvertyga våra efterlefvande, att vår poetiska be-
undran för den älskeliga Hilda ingalunda varit öfver-
drifven. Wijk har väl uti det mig tillsända kortet ej ut-
tryckeligen omnämnt, att den nyss hitflugna ängeln är
blåögd; men ett annat förhållande låter ju knappt tänka

sig. Emottag således, min hulda, goda, evigt

oförgäteliga beskyddarinna, mina hj ärtinnerligaste lyck-
önskningar jämte en förnyad hyllning af den ömmaste
vördnad och tillgifvenhet — skrifven på blått papper, som
ju är beständighetens färg. »

»Att hon är blåögd, det kan jag försäkra er», svarade
fru Wijk, »men namnet Hilda har hon ej fått, utan Gerda. »
Hon var nu så innerligt tacksam för all vänskap, som visats
henne; anspråkslöst tillfogade hon: »Ack, att det alltid
skall fattas mig ord, då jag på papperet vill uttrycka
hvad jag känner.»

Men Brinkman fattades det icke ord. I sirliga, lätt-
flytande perioder utgöt han alltjämt då och då sin »poe-
tiska beundran ». Den upphöjda, eteriska arten däraf

157

frainhäfde han gärna på bekostnad af vännen Tegnérs
mera jordiska hyllning. Så skref hau den 3 okt. 1843:

»Min innerligaste hyllning var dock alltid, som jag
försäkrade Tegnér, af en mindre hednisk natur och gällde
dock företrädesvis den ädla, renhjärtade och vördnads-
bjudande huldgudinnan. Det var ju alltid glansen af
dessa det inre lifvets sällsyntare egenskaper, som åter-

strålade från er blåögda skönhet För öfrigt finner

ers nåd säkert lika som jag, att Tegnérs bref åter*äro all-
deles förnuftiga, kanske blott litet mindre muntra än förr,
ty han är onekligen nedtryckt — ej så väl af åldern som af
förargelsen däröfver, att han ej mera är ung. Oändligt
beklagar jag honom öfver Disas förlust. Den blir oersättlig;
ty hon var dock hans bästa vän och hans angenämaste
lekdocka, som han själf ofta försäkrat mig.»

Några veckor senare fick Brinkman en vänlig hälsning
genom Martina Schwerin, som nu kunde berätta, att Hilda
Wijk var alldeles återställd, »det vill säga, att hon behållit
sina blåstjärnor lika tjusande och klara».

Åter kom en orolig förfrågan från vännerna i Göteborg
till östrabo: det var nu i anledning af den nya stora brand,
som den 31 oktober 1843 öfvergått Vexiö. Tegnér tac-
kade själf i ett bref af den 20 december Hilda Wijk varmt
för att hon velat veta huru tillståndet nu var. »Jo, efter
omständigheterna. Den natt, då eldsvådan utbröt, var
förskräcklig för mig. Från mina fönster kunde jag se
alltsammans, men ut vågade jag icke gå. Sådana till-
fällen kunna väl skaka starkare nerver än mina . . . Emeller-
tid bör jag, helst vid sådana tillfällen, tacka Gud för att

158

ha så många bekanta och gynnare i landet. >> Postdagligen
ingingo ock stora summor; 24,000 rdr bko hade redan in-
flutit, en stor del däraf hade adresserats direkt till Tegnér,
som nu samrådde med nödhjälpskommittén rörande ut-
delningen. Från Göteborg hade bl. a. kommerserådet
J. Dickson sändt en större summa. Där skulle nu till-
ställas en större välgörenhetskonsert, hvars behållning
skulle tillfalla skolan i Vexiö; den nye landshöfdingen
grefve Löwenhielms fru skulle spela harpa och Alfhild
Eiserman — nu förlofvad med pastor Grewillius, som varit
lärare för de Wijkska barnen — skulle också medverka
med sin musikaliska talang. I det bref, hvari Hilda Wijk
meddelade detta (af den 6 jan. 1844), hette det:

»Åter har ett år förflutit med sina växlingar af klara
och mulna dagar! — Lycklig skattar jag mig att kunna se
tillbaka och ej sakna någon af mina käraste! Jag kände
detta så varmt och innerligt, då jag julafton såg alla de
mina samlade omkring mig, friska, glada och lyckliga,^
och nu därtill min lilla Gerda, soni äfven på sitt sätt fäg-
nade sig åt — julljusen!

Tusende tacksägelser för brefvet af den 20 dec. och
de vänskapsfulla yttranden däri. Ack! att Tegnér kunde
föreställa sig, hvilken glädje hvarje sådant bref skänker
mig. Ord saknar jag alltid, då jag vill uttrycka hvad jag
känner, men mitt hjärta är dock fullt af tacksamhet, af

^ På nyåret blef emellertid den Wijkska familjen svårt hemsökt
af sjukdom. Martina von Schwerin skref härom till Tegnér (d. 29
febr. 1844) efter ett besök i Göteborg: »Under de få dagar, jag i är
vistats i Göteborg, har jag sällan fått träffa din och Brinkmans sköna
Blåögda, — sista gången, jag var där, var hon sorgligt och uteslu-
tande sysselsatt med vården af sin sjuke man, som genom en all-
varsam halsfluss var ganska nära döden.»

159

önskningar för Tegnérs och dess familjs sällhet, hälsa och
tref nad under detta och alla kommande år. »

Tegnér svarade:

Östrabo d. 15 januari 1844.
Jag öf versänder i dag ett bref från min eller rättare
Rappes lilla Gerda till Hildas. När flickan fick höra, att
det ännu finnes en Gerda i världen, så gaf hon oss ingen
ro förr än hen fick skrifva henne till, väl också till en del
för att få visa sin skrifkonst, ehuru det denna gång ej lyc-
kats synnerligt. Men hon kallar sig morfars sekreter,
hvaremot Henrik helt simpelt nämner sig min efterträdare,
väl också morfars biskop. Lilla Disa är mer modest och
kallar sig morfars piga; men Emma, den äldsta, är skam-
lösast af alla, ty hon påstår sig vara morfars ma bonne.
Alla förena sig i hälsningar till lilla Gerda och undra stor-
Ugen, om de ej få se henne någon gång. Hvad skall jag
svara dem?

Jag tackar dig och samtelige Göteborgsboer för er
godhet att tänka på Vexiö. Frikostigheten från enskilda
har varit större än de kunnat vänta. För närvarande ha
öfver 45,000 rdr bko influtit. Därtill har kungen beviljat
dem ganska fördelaktiga byggnadslån med amortering och
låg ränta. För min del intresserar jag mig naturligtvis
mest för skolan. Flere af skolgossarne förlorade i branden
både kläder och böcker, väl af ringa värde i sig själf, men

dock betydligt för dem.

De mina be samteliga hälsa, hvarmed jag äfven för-
enar mig för hela familjen. Tänk, så ofta tid och hjärta
medgifva, på din stackars

Es. Tegnér.

i6o

Det »bref», som Tegnér låtit sin sexåriga dotterdotte^r
skrifva till sin lilla, ännu icke halfåriga namne i Göteborg,
är bekant som en af hans »ströverser» under titel Gerda
Rappe till Gerda Wijk — det blef sista hyllningen af skal-
den till den beundrade väninnan, och sannolikt är det
också de sista verser, som man har kvar af hans hand:

Aldrig sedda lilla Gerda,
blif så vacker som du vill,
ypperst bland de älskansvärda,
sådant hör familjen till:
endast — morfar det befarar —
ej så vacker som din mor;
farligt är det, som han tror
ej för dig, men dock för karlar,
när du en gång blifver stor.
Vill du skön som mamma blifva,
blif så god som hon också.
Så har morfar bedt mig skrifva,
fast jag ej det kan förstå. —
När en gång hvarann vi f ämne,
vi fundere däruppå;
glöm till dess ej bort din namne!

Huru kärt var icke detta lilla bref, i hvars utanskrift
»Gerda Wijk» fru Hilda igenkände Tegnérs hand: > Gerda
skall om 6 år besvara det själf, och det blir hennes första
bref», skref hon. Tegnérs förhoppning, att de två Ger-
dorna en gång skulle mötas och famna hvarandra, gick
aldrig i fullbordan: döden bortryckte Gerda Rappe vid
knappast 20 år.

Än en gång sände Tegnér en hälsning till den Blå-

i6i

ögda, det var ett par vänliga rader skickade med hans
andre måg C. V. Bottiger, som redan förut var bekant
med familjen Wijk och nu på sommaren 1844 besökte
Bokedal. Det sista brefvet från Hilda Wijk till hennes
skald var svaret därpå:

Bokedal d. 28 sept. 1844.

Tusende tacksägelser för det lilla men kära bref,
hvilket jag genom adjunkten Bottiger hade glädjen ifrån
Tegnér emottaga. Det var mig ett dyrbart bevis, att jag
ej var glömd! Jag hoppas han framfört allas våra häls-
ningar och välönskningar för unga fru Disa. Den saknad
hon lämnat efter sig i föräldrahemmet måste vara stor,
mycket stor, och endast kunna lindras genom Öfvertygelsen
om hennes sällhet! —

Vi ha tillbragt hela sommaren på Bokedal. Snarare
borde det heta den gröna vintern, ty jag tror ej, att vi
under hela denna tid sammanlagdt. kunnat räkna mer
än 14 varma, solklara dagar, och ändå — är det med sak-
nad jag tänker på att nästa fredag säga farväl till detta
mitt lilla jordiska paradis.

Wijk förenar sig med mig i vänskapsfulla hälsningar
till biskopinnan. Farväl. Tänk någon gång med godhet
och välvilja på den som tecknar sig

en verklig vän
Hilda Wijk.

Den höjning i Tegnérs psykiska tillstånd, som in-
träffade år 1843, höll i sig ännu följande år. Men sedan
skedde så småningom ett af tagande. Till Hilda Wijk
skref Brinkman i maj 1845 i ett bref, där han för öfrigt

E. Wrangel. \ i

102

utvecklade sin ungdomlighet och sin förmåga »att troget,
ihärdigt och oafbrutet älska»: »Om vår stackars biskop
hade jag för någon tid sedan haft underrättelser genom
Heurlin, som varit hos honom. Han har gunås ingen
lycklig ålderdom. Fullkomligt redig till förståndet, är
han dock till själ och kropp så förslappad, att han nästan
jämt ligger på sin soffa och läser hvad som förekommer,
men ej själf mera arbetar något. »

Ett eller annat bref har man dock skrifvet af Tegnér
ännu 1845. De sista äro till ärkebiskopen, Tegnérs hksom
den Wijkska familjens gamle vän, Wingård. Denne, som
ju från 1840 residerade i Uppsala, besökte likväl ofta sin
gamla stiftstad och brukade om somrafne gärna vistas
vid Varberg. Dit skref Tegnér följande hittills otryckta
rader, bland de allra sista af hans hand; de visa, att han
alltjämt med tillgifvenhet tänkte på den skönaste och
ädlaste kvinna han ägnat sin hyllning; därför af tryckas de
här.

Östrabo 5 juli 1845.

Får jag ej hoppas, att ärkebiskopen vid resan

från Varberg hedrar mig med ett besök. Jag har väl ej
just mycket att bjuda på; skola och gymnasium äro redan
slutade. Tages vägen om Göteborg, så ber jag hälsa mina
därvarande vänner, helst Hilda Wijk, ifall hon ej förglömt
mig. Kroken är endast de 12 milen från Jönköping hit.
Det skulle vara intressant att få tala litet med hr ärke-
biskopen i politik, som nu börjar intressera mig.

Min hälsa är svag efter den slagattack jag hade för
ett par år sedan. Annus climactericus, det 63, hvari jag
nu lefver, blir möjligtvis mitt sista. Ske Guds viljal

i63

Måtte jag hos vänner och gynnare kvarlämna i sådant fall,
om icke ett stort, åtminstone ett älskadt minne.

ödmjukast
Es. Tegnér,

Den gamle lefnadskonstnären Brinkman höll sig vid
80 år ännu liflig och verksam — verksam med brefskrif-
ning, som under de trettio sista åren varit hans hufvud-
sakliga sysselsättning, jämte bokliga studier. Ännu fick
Hilda Wijk någon gång ett eller annat meddelande från
honom, alltjämt i den sirligt galanta eller hälft pikanta
stilen. Så skref han den 8 januari 1844:

»Sal. fru Leopold, ett onekeligt snille, men som ock-
så nästan ensamt lefde för lärdom och kunskaper, med
uppoffrande kanske af alla hjärtats finkänsligare behof,
sade mig en gång: »Jag vill dö så sent som möjligt, ty jag
har ännu så mycket att lära här i världen. » — »Ja », sva-
rade jag; »det är väl också mitt fall, men dock har jag
ännu ett skäl till, hvarföre jag ingalunda kan önska att
dö; jag har ännu så mycket att älska här i världen. » — »Nå »,
sade hon, »för ett sådant barn hade jag ej ansett er. Hvad
älskar ni då? Människor kanske? Jag tillstår uppriktigt,
att jag snarare skulle hata de fleste af dem, om jag ej funne
bekvämare att förakta dem. »

Och vore detta en följd af ålderdom och en mångårig
människokännedom, då ville jag säkert gärna dö, hellre
i dag än i morgon. —

Jag har en gammal men icke dess mindre vänlig
hälsning till ers nåd — ni gissar visst icke från hvem? —
Jo, fru Hjerta- Af tonblad! I behof af något, som jag min-
des aftryckt i Aftonbl. men utan att bestämdt veta när,

164

skref jag några höfliga rader till Hj. och bad honom låta
eftersöka det genom sin underbetjäning. Han, ännu höf-
ligare, kom ett par dar därefter själf till mig och bragte
det begärda. I samtalet nämndes m:lle lyind/ som gjort
resan ifrån Frankrike öfver England med Hjertas, och
bägge instämde vi i lofsånger öfver denna älskvärda näkter-
gal. Kort därpå fick jag ett obeskrifligt artigt småbref
ifrån fru Hj., som bjöd mig på en liten middagsmåltid med
m:lle Lind, »efter hon hört, att jag riktigt visste sätta
värde på henne». Det blef en högst angenäm måltid, jag
satt emellan henne och Jenny, som kom att tala ganska
»bldögdt» om fru Wijk, hvaruti vår värdinna till alla delar
instämde. Efter middagen kom hon till mig i ett fönster-
hörn och sade: »Ni skall lofva mig att hälsa fru W. rätt
vänligt ifrån mig. Visserligen har det kostat bra på mig,
att hon varit litet hård emot mig, men jag förstår det
också, och hon är i mina ögon dock lika god. Jag litar så-
ledes på att ni hälsar henne. » — Och se nu, det har orda-
grant skett. — Tusen vänskapsfulla hälsningar till W.
och Lill-Olof .

Djup vördnad och tillgifvenhet v. Br.

Ännu ett bref — det sista — mottog Hilda Wijk från
denne sin äldste men alltjämt eldige beundrare. Det ut-
gör svaret på några vänliga rader, som hon sändt honom.
Lika lyrisk som någon föregående är denna Brinkmans
sista poetiska hyllning till den Blåögda — och vida stäm-
ningsfullare än någonsin hans hyllningar på vers:

Stockholm den 27 maj 1845.
»H. W. » — Redan dessa förtjusande bokstäfver loc-
kade ömhetens och tacksamhetens tårar i mina ögon, innan
* Jenny Lind, den redan då berömda sångerskan.

i65

jag ännu uppbrutit det bref, hvarmed jag hugnades under
den 19 dennes. Att ej vara bortglömd af den härliga Blå-
ögda! af den hulda, älskvärda beskyddarinna, hvilkens
änglabild ännu dageligen så lef vande sväfvar för min själ,
är en af de skönaste njutningar, som ännu vid min lefnads-
afton tröstar mig öfver så många ålderdomens skröphg-
heter. Om jag beklagade mig öfver dem, kunde man
ganska rättvist fråga mig: »Hvarföre har du med nöje
lefvat sd länge? Hvarför älskar du ännu så uppriktigt
aftonrodnaden af en skön dag?» Nej, jag tackar ännu
dageligen försynen för den sållhet jag under hela min lef-
nadsbana njutit inom det inre, det sedliga lifvet; kanske
i rikare mått än de fleste. Ty till f addergåfva skänkte mig
nornorna den skönaste talang att med uppoffrande hän-
gifvelse kunna älska och vörda så många af de bästa män-
niskor, med hvilka jag alltid varit lycklig nog att stå i de
närmaste förbindelser. »Detta är verkeligen din största,
mest utmärkta talang», sade mig grefve Trolle Wacht-
meister, när vi i fjol åter råkades, »och ditt hjärta har det
trognaste minne jag någonsin känt. » — Döm då själf, min
ädla, oförgäteliga välgörarinna! hvilka heliga åminnelser
hos mig Hildas blotta namn och dess ännu ej mörknade
hårlock hos mig uppväcker! Med en snart döendes upp-
riktighet nedlägger jag ännu i denna stund för edra fötter
samma hyllning af vördnad och innerlig tillgifvenhet som
i de sötehrödsdagar jag tillbragte inom ert trefHga hem;
som när jag med alldeles föryngrad lefnadsnjutning dik-
tade de blåögda skaldestycken, hvilka jag själf ännu med
uppbyggelse läser, och därvid påminner mig, huru Marie
hade riktigt medlidande med mig, när ni återkom några
dagar senare, än vi* hade hoppats, och hon ändteligen på

i66

trappan skyndade mig till mötes med de tröstande orden:
»Hon kommer!»

Jag har aldrig skrifvit er någon kärleksförklaring, om
ni ej för en sådan anser denna breflapp af den 8o-årige; —
och ni torde påminna er, huru mycket hellre jag nyttjade
det menlösa uttrycket, att jag »höUe obeskrifligt af er» —
än det utslitna och hvar dagliga: »att vara kär». Det kan
ju hvarje fänrik bli i den första uppväxta pensionsmamsell
häri får valsa med. Nej, det var ej blott den sköna huld-
gudinnan, som förtjusade mig, det var den ädla, vördnads-
bjudande kvinnan, som gjorde ett så djupt intryck på mitt
hjärtas heligaste känslor. En sådan vänskap slutes lika
så visst i himmelen som det sällaste giftermål, och dit skall
jag nu snart återföra vår.

Hälsning, djup vördnad och odödlig tillgifvenhet.

v. Br.

XIII.

Vid riksdagarna på 1850-talet. Olof Wijks framträdande i politiken.
Umgänge med Beskow. Bottigers hyllning. Olof Wijks efterraäle.

Bland fullmäktige vid riksdagen 1843 saknades
Olof Wijks resliga gestalt. Hans hustru skr ef därom till
Brinkman: »Att min man denna gång ej ansågs värdig
förtroendet, därför tackar jag Gud. Något godt och
nyttigt kunde nog icke uträttas vid denna riksdag.»
Wijks uppträdande vid den föregående hade synts för
konservativt. Borgarståndet leddes då i radikal riktning
af Petré, Wsern och Schartau. Olof Wijk slöt sig, lik-
som den utmärkte Norrköpingsborgmästaren Lagergren,
till högern, som i prästeståndet leddes af Wingård och hos
adeln af Hartmansdorff. Liksom Tegnér ogillade Wijk
i hög grad angreppen på den gamle kungen. När opi-
nionen under dennes sista år vände sig till hans fördel
och hans 23-åriga regeringsjubileum (i februari 1843)
öfver allt i landet firades, gladde denna »vår gamle älskade
konungs sköna härliga seger» mycket Olof Wijk och hans
hustru: »min glädje däröfver kan jag ej beskrifva»,
skref hon; i Göteborg hade man dock icke firat dagen
som sig bort, man hade icke vägat visa sin tillgifvenhet
för den vördade monarken!^

* Enligt Handelstidningen, som något maliciöst utlät sig om
jubileet, voro blott tre hus i staden på aftonen illuminerade, näm-
ligen Frimurarelogen samt tvä privathus, — det ena var kommerse-
rådet Wijks.

i68

Hilda Wijk delade sin mans intressen i politiken
och skref därom icke sällan till vännen Brinkman. Efter
»rabulismens » ohejdade framfart under riksdagen 1840 —
41, då bland annat genom vägrandet af decharge för
bristen i kabinettskassan ett direkt angrepp från riks-
dagens sida gjorts på konungen personligen, fann hon det
vara af jrttersta vikt, att de goda tidningarna — Biet,
Minerva och Statstidningen — fingo ökad spridning, då
»mycket godt därigenom skulle uträttas», såsom hon
skref till Brinkman. Särskildt borde Svenska Biet upp-
muntras; härom korresponderade Olof Wijk också med
Beskow.

När efter 1840-talets radikalism en reaktion vid
1850-talets början förmärktes, framträdde Olof Wijk åter
inom politiken. Han blef icke blott vald till represen-
tant för Göteborg i riksdagen utan utsågs af den nu mera
högervänlige Oscar I:s regering till borgarståndets tal-
man. »Klubban förde han jämt, saktmodigt och opar-
tiskt», vittnar Posthumus (Hellberg), som i Olof Wijk,
den forne kontorspojken, »en anspråkslös hyddans son»,
beundrade »den ståtliga gentlemannafiguren, den kra-
schan- och stjärnprydde världsmannen med en hållning
och värdighet, som om han städse gått i silkesstrumpor».
Och Thomander yttrar: »Sina konungska tänkesätt dolde
han icke, och de, som ogillade honom därför, voro icke
alltid milde eller tystlåtne. Men äfven desse förneka
icke, att han satt som en oväldig man i borgarståndets
talmanstol. »

Olof Wijk blef också återvald till följande riksdag
(1853 — 54), då hans meningsfrände Lagergren var talman.

Wijks politiska karriär, som redan börjat 1825, då
han utsågs till statsrevisor, utmärkes för en i hög grad

169

gagnande verksamhet. Han var icke någon frasernas
man, utan en realpolitiker i bästa mening. Och reak-
tionär var han ingalunda på sitt specifika område, han-
delns, näringarnas och kommunikationernas. Tvärtom.

Olof Wijk på 1850-talet. Efter G. Hallman.

En rad af viktiga förslag och motioner, ända från den
första riksdagen (1834) till den sista, beteckna här hans
bana. Somliga af dem röra hela rikets kommersiella
förhållanden, andra särskilda områden där af, andra åter
Göteborgs stads f örkof ran. Också i riksdagen arbetade han

energiskt för vattenvägarna, icke blott Göta kanal. I en
motion 1836 framkastar han planer på förbättrad post-
gång genom ångfartygslinjers upprättande både till Eng-
land och Tyskland samt genom införande af dihgensin-
rättningen, närmast mellan Stockholm och Göteborg.
Dessa förslag blefvo ju också snart, till omätligt gagn,
genomförda.

År 1840 motionerade han bland annat om nummer-
lotteriets afskaffande och »att ett förbud måtte bhfva
utfärdadt emot spel på lotteri af hvad beskaffenhet som
helst och äfven emot försäljning af utländska lottsedlar».
Han anförde därvid först och främst samhällsmoraliska
skäl, men påpekade också, att »mycket pengar går ur
landet genom den spelsjuka, som på detta sätt alstras
och hvilken är utaf en särdeles smittande beskaffenhet».

Vid samma riksdag (1840) hemställde Wijk, med
hänvisning till utvecklingen i Tyskland och England,
om en förbättrad lärlingslag. Ur hans motivering må
anföras följande, som visar hans konservativa sinnelag
på samma gång som hans klarsynthet för arbetarefrågans
vikt:

»Det är en väl känd sak, att den svenska nationens
djupt rotade moraliska och religiösa känsla, så vidt beryk-
tad uti den store Gustaf Adolfs tid, i senare tider och i
synnerhet uti de senaste ganska betydligt aftagit både hos
de förmögnare folkklasserna och hos de lägre. I stället
för en fast tillit till Gud, en fin hederskänsla, kärlek för
ordning och medmänniskor hafva nu liknöjdhet om Guds
ord, själfviskhet samt trotsande af lagar och medmänni-
skors rättigheter börjat intaga många sinnen. Att det
är det på 1790-talet från Frankrike till alla delar af Europa
utbredda fritänkeriet samt de nu gängse oriktiga begrep-

171

pen om medborgares fri- och rättigheter, som därtill äro
orsaken, lärer ej betviflas. Det är ej nu som förr, då
hvar och en ville vara en man för sig, det vill säga förlät
sig på den aktning och det förtroende han förvärfvat
såsom en Gud och konungen ärande, rättskaffens och
pålitlig man, äfvensom på de kunskaper, den skicklighet
och den ar betsflit han hade; utan nu går man på en helt
annan väg och pockar blott på samhällets och medmänni-
skors till-tjänst-stående, på det att man själf, med minsta
möjliga omtanka, samvetsgrannhet och besvär, må äga
så bekväm utkomst som möjligt.

Så vidt jag kunnat finna, härrör detta onda . . . ifrån
falska begrepp om människors fri- och rättigheter, hvilka
man synes tro icke åtföljas af motsvarande skyldigheter . . .
äfvensom från den i lag ej rätt uttryckta skyldigheten för
föräldrar och församlingar att tillhålla sina barn att,
jämte gudsfruktan och något bokvett, lära sig någon
sorts näringsgren, hvaraf de kunna lefva. Förr har denna
goda ordning härflutit utur föräldrars och samhällsmed-
lemmars inre religiösa och moraliska kraft; men sedan
dessa krafter nu blifvit förslappade, måste lagen träda i
stället. — Hvad härvid mest nödigt synes, är, att man
genom lag låter tillhålla ungdomen att rätt begagna sin
lärdomstid samt att icke egensinnigt löpa ifrån mästaren . . .

Jag beder, att dessa [preussiska och engelska] lagar
måtte som förebild komma i betraktande; men hvad de
engelska lagarna angår, så anser jag, att det bör göras
med all den eftertänksamhet, som ämnets- vikt fordrar,
på det att arbetsklassen icke hos oss, liksom uti vissa
delar af England, måtte uti fabrikerna förnedras till
maskindelar eller samma låga belägenhet som vanliga
dragare, hvars villkor äro såvida sämre än slafvens, som

172

dennes herre måste tänka på slafvens ålderdom, vid
hvilken fabriksarbetaren däremot faller fattigförsörj-
ningen till last. . .

Om en sådan metod här skulle antagas, så vore det
väl, om därvid kunde bindas den engelska seden, att lär-
lingar och arbetare finge njuta af familjelifvet, som utan
tvifvel är den enda rätta skolan för ordning, sedlighet
och arbetsamhet. — Detta förhållande, i Sverige förr så
vanligt, har nu äfven börjat urarta, och kroglifvet har
mer och mer fallit på arbetarens lott. Utan tvifvel är
det denna omständighet, som gör en stor del af handt-
verksgesäll-kåren till en landsplåga samt skrå-ordningen
till en för våra tider olämplig lag. Det går så: då lagarnes
stöd, gudsfruktan och ordning, hvilkas plantskola familje-
lifvet är, börja att svikta, så måste lagarne stöttas me-
delst nyare lagar, och det gamla ordspråket sannas, 'att
det mest fördärfvade samhället har de flesta lagarne'.» —

Den manlige och f österländske Wijk framträdde i
midten af november 1850 som talman inför sitt stånd med
ett kort tal, hvarur ett utdrag till sist må meddelas:

»Då konungens förtroende kallat mig att intaga
det rum, som innehafts af frejdade företrädare, kunde
och borde jag ej för mig dölja de många svårigheter, som
både tidernas skick och min inskränkta , vana af offentliga
ärendens behandling företedde vid emottagandet af detta
viktiga, grannlaga och ansvarsfulla kall . . .

Då jag nu . . . fattar talmansklubban, är den enda
egenskap, i hvilken jag med dem kan täfla, renheten i
mina af sikter, enligt hvilka jag skall handla utan all
själfviskhetens beräkning, utan klenmodighetens farhågor,
mindre bekymrad om stundens bifall än om grundlagens
kraf, mitt samvetes vittnesbörd och redliga medborga-
res aktning.

173

Vi äga alla ett gemensamt mål, alla en lösen, som
förenar äfven skiljaktiga meningar: detta ord är Fäder-
neslandet, Det omfattar på en gång tronens helgd och
medborgares rättigheter. Detta ord, som under stormiga
tider vägledt och förenat våra förfäder, skall äfven blifva
vår ledstjärna.»

När Olof och Hilda Wijk kommo upp till riksdagen
1850, voro flere af de gamla vännerna borta. Tegnérs
oroliga »ärriga» hjärta hade då länge sedan upphört att
slå, och den gamle vännen Brinkman hade, också han,
ändtligen fått lämna sina »huldgudinnor», åt hvilkas
dyrkan han troget och aldrig sviktande offrat sig ända
till det sista.

Det Beskowska hemmet var emellertid oförändradt.
Där hade familjen Wijk ett angenämt umgänge. Sitt
minnestal öfver Brinkman hade Beskow i april 1849
skickat till Hilda Wijk, »en af dem, som främst af alla
bort mottaga detsamma». Några år senare (i december
1855) sände han till Wijk den minnesmedalj, som Svenska
akademien låtit prägla öfver Fogelberg, därtill manad,
skref han, af »den vänskap, hvarmed du och din älskvärda
fru omfattade Fogelberg, den store konstnären, som såg
dagen i din fädernestad». — Fogelberg hade ju de sista
årtiondena mest vistats i Rom; men en eller annan gång
hade han besökt fäderneslandet; sannolikt var det under
ett sådant besök, som han i Hilda Wijks minnesalbum
tecknat sitt namn under en afbildning af Carl Johan-
bysten. Det är det enda namn, som där förekommer
jämte de tre skaldernas: Tegnérs, Brinkmans och Bes-
kows.

174

En fjärde skald, C. V. Bottiger, var, som vi sett,
redan som ung bekant med den Wijkska familjen, och
sedan han blifvit Tegnérs måg, blef förhållandet än
mera vänskapligt. Hilda Wijk och Disa Tegnér-Bottiger
kallade hvarandra »du» sedan sammanträffandet på
Bokedal 1842. »Ett vänligt minne af dig det lefver alltid
hos mig troget. Jag kan ej något sådant i utbyte begära,
åtminstone ej för egen skull — men låt mig då begära det
för hans skull, som borta är, han som så mycket höll af oss
bägge», skr ef fru Bottiger till fru Wijk i maj 1851. Wijks
äldste son studerade vid den tiden i Uppsala och var natur-
ligtvis en välkommen gäst i professorshuset.

Också Bottiger hörde till Hilda Wijks beundrare.
Det finnes en liten vers skrifven med Bottigers fina pryd-
liga stil (med blyerts) å ett dagboksblad, tydligen afsedt
för minnesboken och sedan också insatt däri (men icke
undertecknadt). Det är den sista och på sitt sätt den
mest entusiastiska poethyllningen, som där förekommer.
Skalden synes här också ha velat ge ett uttryck åt den
upphöjda, liksom oåtkomliga ställning, den beundrade
intog gentemot hyllningarna:

Sammanväfd af himlens strålar,
lifvad af en blommas anda
och så lätt, som dikten målar
sylfens dans i månans sken,
sväfvar Hilda öfver jorden,
och från hennes läppar orden
klinga, som när harpor blanda
tonerna i Elysén.
Fåfängt söker du, som många,
att en luftens dotter fånga,

175

ibland stoftets söner ingen
henne fängslar, silfvervingen
darrar jämt till flykt åt skyn.
Knappt du bilden fatta hinner
och dess drag i hjärtat brinner,
förrän åter hon försvinner
som en dröm, mot västerns bryn,
och din saknads tårar falla
ibland kvällens dagg den kalla,
när hon undansväfvar alla,
stjärnan lik på aftonskyn!

»År och krämpor hade drygt beskattat hans manna-
kraft under de sista åren, och den fordom räta, höga
gestalten började under hans sista lefnadstid att icke
obetydligt luta under tyngden af gråhårens hederskrona;
men han kunde icke förväxlas, han var och förblef den
lätt igenkännelige, fastän af mattade Olof Wijk. » Så heter
det i ett åminnelsetal, hållet i Götha Coldin. Det var sär-
skildt de två sista åren (från 1854), som hans dittills så
obrutna hälsa började vackla. Men han höll sig mestadels
förträffligt uppe. Under sommaren 1855 träffade Bottiger
samman med honom i Marstrand, och han erinrade sig sär-
skildt med glädje den sista dagen, innan Wijk på sitt ång-
fartyg af reste till Göteborg; de hade då vandrat arm i
arm i badparken, och Wijk hade varit iklädd Coldinuordens
insignier — han hade i 36 år fört »kommando» såsom
ordens styresman. Följande år skulle han vinna bättring
genom en badkur i Homburg, som han också förut besökt.
Beskow skref därom i sitt sista bref till Wijk (dec. 1855),

176

att han lifligt hoppades, att den kuren skulle bekomma
honom väl och bättre än sista Ems-kuren bekommit
Beskow. »Jag får säga om min brunnskur som Tegnér,
då han kom från Karlsbad: icke kände jag något godt
däraf, då jag var där eller efteråt, men kanske var det
förut. »

Men brunnskuren behöfdes icke. Den 4 februari af-
somnade Olof Wijk stilla vid något mer än sextionio års
ålder.

Några veckor senare mottog Beskow från fru Wijk
följande bref:

Göteborg d. 10 mars 1856.
Högvälborne herr baron!
Det är med blödande hjärta jag i dag fattar pennan
för att uppfylla en dyr, en helig plikt, den, att för herr
baron uttrycka min älskade aflidne mans glädje och tack-
samhet vid mottagandet af herr barons vänskapsfulla
bref med inneliggande minnespenningar öfver vår oför-
gätlige Fogelberg. Detta bref kom honom tillhanda på
själfva julafton, och därmed började julfröjden, den sista
af det slaget som han här i lifvet fick deltaga i. Efter den
tiden kände han sig för hvarje dag svagare och började
tala om sin bortgång, men alltid dårad af hoppet tillskref
jag detta ett af svaghet förorsakadt nervöst tillstånd och
längtade blott efter våren för att då med honom få göra
ett förnyadt besök i Homburg, hvaraf han alltid fann sig
så väl. — Den 25 nov. insjuknade han i håll, detta häfdes
men efterlämnade ömhet i sidan och en svår hosta, som
hindrade all sömn under nätterna; denna öfvergick slut-
ligen till inflammation i lungan, äfven den häfdes, och
ännu hoppades jag, men — krafterna voro uttömda och

177

jag förlorade det käraste jag ägde på jorden. — Välsignelse
öfver hans minne, detta dyra minne, det enda som återstår
mig. — Jag vågar ej tala om min sorg, vill det ej heller;
hvad jag djupast känner, behåller jag gärna för mig själf. —
Säker att finna deltagande hos herr baron, hvars vänskap
den älskade i Ufstiden så högt värderade, och utbedjande
mig att få vara inniesluten i herr barons och friherrinnans
godhetsfulla hågkomst, har jag äran att med sann hög-
aktning och oföränderlig tillgifvenhet teckna

ödmjukligen
Hilda Wijk.

I sitt svar, uppburet af innerligt deltagande i den
mångårige vännens bortgång, tillade Beskow: »För ett
hjärta, hvilket så tillhört den försvunne som den efter-
lef vande makans, gifves ej annan tröst än i själf va sakna-
den och i hoppet om återseende. Måtte minnets och hop-
pets änglar lugna och trösta den djupt lidande under den
återstående delen af banan, till återföreningens ögonblick . . .
I^ifvet blir mer tomt i den mån det lider mot aftonen. De
själsbefryndades leder glesna. När skola vi återses? Det
måtte väl ske någon gång före det stora mötet med de
hädangångne. »

Nästan samtidigt sändes till Hilda Wijk från Bottiger
och hans maka ett af deri förre (den 27 mars) skrifvet
bref med en vacker minnesruna öfver den bortgångne
och nya bevis på den Tegnérska familjens aldrig sviktande
tillgifvenhet:

»Äfven oss var länge den bortgångne så kär: han
var mot oss städse så god, så blid, så faderlig: det var oss
alltid så tryggt att blicka in i hans öppna, ärliga ögon,
där heder och godhet stodo så läsliga för en och hvar.

E. WrangeL 12

178

En prydnad för sin stad, för sitt stånd, för sitt land, var
han för sina enskilda vänner ett sällsynt mönster af
den mest förbindande älsklighet: där låg i hans glada,
frimodiga väsen något på en gång så kärleksfullt och be-
skyddande, som tillvann och bibehöll, som värmde och
lyste, väckte förtroende och ingaf tacksamhet. I sanning,
hans vänner hafva förlorat mycket; och hvad har icke
Göteborg, hvad har icke Sverige förlorat, Sverige, som i
sitt närvarande armod ej hade råd att mista sådana söner.
Men hvarföre jrttrar jag detta till den, som här ändock
förlorat allramest? Hvarföre, om ej, att det är en tröst
i sorgen att veta den så allmänt delad, så rättvist erkänd.
Jag vet också en annan tröst, som här den ensamblifna
makan kan hafva i långt högre och renare mån än de
flesta. Eller ligger ingen sådan i det dyra medvetandet
att hafva, under en så lång följd af år, varit den, som för-
Ijufvat den bortgångnes dagar, varit solen i hans lycka,
stjärnan i hans moln, varit hans lifs ljusa, hulda, aldrig

svikande genius? Tro blott, att få så sant hafva

uppskattat den bortgångnes värde och få så lifligt taga del
i de efterlefvandes sorg som Tegnérs dotter och måg. Kär-
leken till Wijkska huset är ett arf i släkten. » —

Vid Olof Wijks bår höll dåvarande domprosten i
Göteborg J. H. Thomander ett af sina ypperliga tal. Jag
vill lämna några utdrag däraf:

»Af mängdens välde var han ingen beundrare, och
denna kallsinnighet var stundom ömsesidig. Borgerlig
frihet älskade han i flera riktningar, helst i dem, där det
gäller att i storartad verksamhet förtjäna sitt bröd . . .
Han tyckte att den enskilde borde väl beräkna hvad hans
tillgångar medgåfvo; så hade han gjort, och ett stort väl-
stånd blef frukten, näst Guds välsignelse, af hans kloka

179

och oförtrutna omtanka. Han tyckte därjämte, att det
allmänna har råd till mycket, när dess medel med klokhet
förvaltas. Hans tillryggalagda bana liknar mera en af
mångfaldiga bestyr öfverhopad ämbetsmans än en enskild
idkares af det mest grannlaga, vådliga och vinstgifvande
bland yrken; men han förstod så väl inrätta sitt arbete
och fördela sin tid, att den räckte till för bådadera, såväl
för det lönande som för det lönlösa, och skulle man af hans
gärningar sluta hvilketdera han omfattade med den största
ifver, så faller tanken lätteligen på det lönlösa . . .

I sitt enskilda lif var Wijk lyckhg och värderade sin
lycka. Han var ordentlig och arbetsam, emot sig själf
nogräknad, emot andra gästfri, vänlig och glad. Hans
skola hade varit arbetets förträffliga skola, grundlig och
sträng som fattigdomens. Han kom tidigt in i erfaren-
hetens växelundervisning och brukade manligen de läror
hon gaf. Många länder hade han sett och uppmärksamt
sett i tider, då detta icke skedde med all den bekvämlighet
som i våra dagar. Med höga och låga visste han väl att
umgås; hans resliga och ridderliga uppträdande antydde
en närmare förvantskap med de förstnämnde. Af sina
furstars gunstbetygelser var han öfverhopad och bar dem
utan att de voro honom tryckande. Med en säker blick
bedömde han de förhållanden, i hvilka han inträdde. De
små mänskliga dårskaperna förstod han ganska väl att se
och bedöma äfven ifrån den sidan, som är den gladare.
Vann han bifall, så tog han det gärna; vann han det icke,
så förlorade han icke fattningen. För snille och mänskligt
värde var han med rikt sinne begåfvad: det största snille
denna stad haft att räkna bland sina barn, en af landets
berömdaste konstnärer, var hans personlige vän,* och han

* B. E. Fogelberg, se ofvan sid. 20—21 o. 173.

i8o

kände smärtan af hans bortgång, såsom ett för ära och
trohet öppet hjärta bör känna dessa förskräckelsens ko-
nungs våldsamheter. Sveriges störste skald hörde under
en följd af år till hans vänner, och många goda hufvuden
räknade sig med nöje till den kretsen. Jämförelsevis hade
han icke många motgångar: den största timliga tröst, som
mot dem gif ves, hade han i den lyckligaste husliga samman-
lefnad. Godhet och trohet möttes i hans hus, och de
följdes åt äfven utom hus och på vida färder: han saknade
ogärna makan vid sin sida. En vidtberömd mejsel^ har
med konstnärligt välbehag och sanning i ädel marmor
bevarat de trogna följeslagarnes anletsdrag. »

Ur åminnelsetalet i Götha Coldin den 14 april samma
år vill jag till slut blott anföra detta om Olof Wijks per-
sonlighet: »Af naturen begåfvad med en manlig skönhet,
en reslig växt, en värdig hållning, ett ovanligt ljust för-
stånd och en skarp omdömesförmåga, var han en prydnad
för vår stad. Och ju längre det skred fram mot afton-
klämtningen på hans långa och ljusa lefnadsdag, desto
bättre började hans samhällsmedlemmar att förstå och
värdera hans förtjänster . . . De, som äro lyckliga nog att
känna de inre förhållandena i Wijks husliga krets, kunna
på tro och samvete vittna, att lika stor som han var så-
som statsman, lika om icke ännu större var han som
familjefader.»

^ J. P. Molin, se ofvan sid. 98 — 99.

XIV.

En vacker lefnadsafton.

Åren gingo. Till en början hade fru Wijk efter ma-
kens död dragit sig tillbaka från sällskapslifvet. Men när
de fem sönerna och dottern växt upp, »återtog hon den
gästfrihet, hvarvid hon varit van, och representerade vac-
kert och angenämt» i det präktiga hem, som hon och
hennes man under hans sista år låtit inreda.

Umgänget med de gamla vännerna fortsattes. Från
Beskow erhöll hon då och då boksändningar. När hon en
gång vid nyåret 1862 tackat för en sådan och med några
varma ord erinrat om det forna angenäma umgänget och
den ända från 1834 daterade vänskapen, svarade han:

Stockholm den 31 januari 1862.
Hjärtligen tack för de vänliga raderna. De kommo
som en den lilla vackraste nyårsgåfva. Vid ingången till
ett n3rtt tidskifte, hvilket man föreser blifva mer än van-
ligt mödosamt, är det uppmuntrande att höra af en vän-
lig stämma, att man ej sträfvar alldeles förgäfves. Åter-
kallar denna röst äfven minnet af förflutna, lyckliga dagar,
så verkar den föryngrande, den ljuder som ett eko från
vår barndoms glada dalar. När jag läste och omläste det
kära brefvet, stod för mitt minne så lifligt vår vänskaps
första maj -dagar med sina rika hågkomster. Ännu i sin

l82

eftersommar sprider bilden däraf sitt milda sken mellan
de växande skuggorna af lifvets afton, ty en sådan känsla
är oberoende af ålder och tidens växlingar . . . Fast våra
skriftliga meddelanden varit tidtals af brutna, hoppas jag,
att våra tankar någon gång råkats i återkallande af forna
minnen, oförgätliga åtminstone för mig och ännu, ehuru
liknande en dröm, mången gång skönare än verkligheten.
Under den återväckta känslan däraf ber jag att få inne-
sluta ett par små skuggbilder från äldre och yngre dagar.
Var viss, att om än dragen förändrat af tiden, är hjärtat
detsamma hos

unga och gamla
Beskow,

En eller annan gång träffade de åter tillsamman.
Så när Beskow på sommaren 1864 besökte Gustafsbergs
badort. Fru Hilda vistades då, såsom ofta under de senare
åren, vid Marstrand. Beskow fann den femtiofyraåriga
väninnan ännu »strålande af ungdom, hälsa och skönhet».
Hos hennes äldste son Olof, som efter fadrens död öfver-
tagit ledningen af det stora handelshuset, gjorde den gamle
öfverstekammarjunkaren också besök. Och genom Gerda
Wijk, nu gift med (sedermera generalmajoren) John Lillie-
höök, hörde de båda vännerna ofta af hvarandra ända till
de sista åren. — Beskow afled 1868.

I Marstrand brukade också Bottiger vistas under
1860-talet; han delade tydligen icke sin svärfars uppfatt-
ning, att orten var ful och obehaglig. En gång — det var
också sommaren 1864 — då Bottiger efter badsejouren
där blifvit sjuk i Göteborg, skr ef han med något af det
Tegnérska galanteriet till fru Wijk: »Tyvärr har Marstrand,
hur fängslande det än är, ett ojämnt lynne, såsom de flesta

i83

stora skönheter — jag tror likväl icke alla. » Han tackade
för all godhet, som vederfors honom »både som frisk och
sjuk»: »Aldrig kan jag glömma det himmelskt blida del-
tagande, som beredde mig sömn och hvila i Göteborg efter
vakorna i Marstrand.» Disa tillade i detta bref (18/8
1864) ett varmt tack för att Hilda Wijk räddat hennes
käre »gosse» från »ögonskenlig nöd och hfsfara». — Två-

Det nya Wijkska huset i Göteborg. Efter fotografi.

år senare fick Hilda Wijk sända tröstens ord till Bottiger
vid Disas bortgång. —

I Göteborg hade umgänget naturligtvis under årens
lopp undergått åtskilliga förändringar. Biskop Wingård
kom ju mycket att saknas. Landshöfdingen grefve C. G.
Löwenhielm, som efterträdt Edenhielm och som blifvit
mycket omtyckt — »deras hus förenar lyx med smak och

1 84

gästfrihet», skref Hilda Wijk till Brinkman — , blef snart
förfljrttad till chefskapet för ett mihtärdistrikt. Hans
efterträdare O. I. Fåhraeus och dennes fru född Sturtzen-
becher hade förut bott i Göteborg och voro goda vänner
till Wijks. På 1840-talet hade dessa, såsom of van an-
tydts, lifligt umgänge med excellensen grefve Arvid Mau-
ritz Posse och hans fru Juliana I^ovisa von Plåten. Posse,
som hade varit generaltulldirektör, satt upprepade gånger
som ordförande i Göta kanaldirektion, både före och efter
statsrådstiden; han afled i Göteborg 1850. Hans svärmor,
grefvinnan von Plåten född Ekman vistades också ofta
i Göteborg. Hans hustru hörde till Brinkmans huld-
gudinnor och prisas också af Hilda Wijk för sin skönhet
och älskvärdhet. Grefvinnan Posse var kusin till Johan
och Carl samt Oscar och Emil Ekman, hvilka ju alla voro
vänner till det Wijkska huset. Den sistnämndes maka,
fru Sophie Ekman född friherrinna Kurck, stod särskildt
Hilda Wijk nära äfven under de sista åren.

Under några år på 1840-talet hade familjen på Boke-
dal ett angenämt umgänge med generalen David Henrik
Stierncrona, som då bodde helt nära, på Partilled. Sam-
tidigt fljrttade till Göteborg förre landshöfdingen i Halm-
stad Claes Ludvig Virgin. Hans fru Amelie Tornerhielm
öfverlefde honom länge och bodde kvar i Göteborg; om
henne hade fru Wijk 1842 skrifvit till Brinkman: »Fru
Virgins bekantskap gjorde jag i Stockholm och är inner-
ligen glad att få henne hit, ty hon är bra älskvärd. » Det
har ofvan berättats, att äfven denna spirituella dam till-
hörde Tegnérs väninnor. Vid hennes dotter, den ännu i
Göteborg lef vande fröken Jacquette Virgin, var Hilda
Wijk särskildt fästad. Ännu en af Tegnér högt beundrad
kvinna ha vi sett flytta till Göteborg under dessa år — Mar-

i85

tina von Schwerin ' »den goda älskvärda friherrinnan », för
att begagna Hilda Wijks uttryck. Det måtte varit en
intressant anblick denna — som man ännu på 1870-talet
någon gång kunde få njuta af i Göteborg — af dessa tre

Hilda Wijk 1865. Efter fotografi.

fint bildade damer, samspråkande om gamla minnen
»jag hörde dem ofta tala om sin gemensamme vän och
beundrare den store skalden», berättar den lifliga och
minnesgoda nittiotvååriga fröken Virgiii.

Bland barndomsvännerna uppehöll Hilda Wijk allt-

i86

jämt förbindelserna med systrarna Noönen på I^iseberg;
Emily Nonnen, den älskvärda författarinnan, öfverlefde
henne länge. —

Sedan den äldste sonen Olof, som snart i offentliga
värf började framträda i faderns ärofulla fotspår, år 1870
gift sig med Caroline Dickson, en sondotter till kommerse-
rådet James Dickson, lämnade fru Hilda Wijk den stora
våningen i det af hennes man byggda^huset och flyttade
in i en mindre. ;Och när Så äfven de öfriga sönerna bildat
egna hem, drog sig Hilda Wijk tillbaka från sällskapslifvet
»och lefde med sina rika minnen för en trängre krets, där
hon alltjämt var högt uppskattad, beundrad och älskad». —

År 1860 hade hennes förträffliga moder gått ur tiden.
Den högt älskade systern fru Ebba Fåhraeus, äfven hon
beundrad som en fint bildad och mycket älskvärd dam,
afled 1878. Blott tre år därefter fick Hilda Wijk den stora
sorgen att förlora sin enda dotter fru Gerda I^illiehöök.

Hilda Wijk hade nu öfverlefvat alla sina syskon och
de flesta af sina gamla vänner. Rik var hon ändock
genom barn och barnbarn; bland dessa senare var hon
särskildt fästad vid den äldste sonsonen, Olof Olofsson
Wijk, en högt begåfvad ung man, en varm och djup natur,
hvilken som student i Uppsala sex år efter farmodern
följde henne i grafven . . .

Hilda Wijk bar sina år med utomordentlig vigör. Vid
flera och sjuttio års ålder förde hon sig rak och spänstig,
med en ungdomligt smärt och elegant hållning. »Drott-
ninglik» är det uttryck, hvarmed hon vanligen af både
obekanta och vänner betecknas.

Hennes nobla och behärskade personlighet var all-
mänt beundrad, ehuru få kommo henne nära. För dem,
som hade denna lyckan, var det att komma i hennes närhet

i87

liksom att inträda i en högre, renare atmosfär, där jordiskt
småsinne och jordisk Hdelse icke längre väckte oro. »Ingen
kunde besöka henne utan att få Ijufligt intryck af hennes
fina och harmoniska väsen», vittnar en nära anhörig,
hvars minnen af den hädangångna i denna framställning
på flera punkter begagnats. En högst ovanlig förening
af vackra så yttre som inre egenskaper, de bästa af uppåt-
gående släkters karaktärsdrag, i lugnt jämnmått och under
de gynnsammaste förhållanden utvecklade — just hvad
Brinkman från första stund hos Hilda Wijk beundrade —
kännetecknade henne också på ålderdomen.

Genom sin verksamhet i och utom hemmet utöfvade
Olof Wijks änka alltjämt ett betydande inflytande. Den
etiska personlighetens kulturella betydelse är icke mindre
därför, att den väsentligen rör sig inom privatlifvets sfär.
Djupa och i generationer ingripande kunna de lif svärden
vara, som en sådan personlighet gifvit. Ännu vid lefna-
dens afton stod Hilda Wijk såsom den andUgt starka och
stärkande, den rikt harmoniskt utbildade kvinnan, den
sammanhållande inom en stor släkt. Och ännu in i
det sista var »sinnet lika lifligt och hänförelsen öfver
allt skönt och godt lika varm som förut». Stort måste
tomrummet bhfva efter henne.

Det var på sommaren 1890. De två sista åren hade
hennes hälsa varit klen, efter en genomgången allvarsam
sjukdom. Nu ville hon så gärna åter ut till Marstrand,
som blifvit henne kärt. Hon kunde här hos sin äldste
sons familj tillbringa stilla Ijufliga dagar, njutande från
en veranda af den härliga luften. Men snart sveko kraf-
terna, och den 27 juni slöt den Blåögda, lugnt och frid-
fullt, sin långa vackra lefnad. Alla barnen och flera

i88

barnbarn omgåfvo henne. Stunden har varit högtidlig,
upplyftande, oförgätlig.

»Och din saknads tårar falla
ibland kvällens dagg den kalla,
när hon undansväfvar alla,
stjärnan lik på aftonskyn.»

En äkta nordisk, äkta svensk kvinna hade hon varit,
med ljus, blåögd skönhet och ljust, stålblankt sinnelag.

YC129751

Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Texts

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Den blåögda: ur Hilda Wijks litterära minnen"

See other formats